eller kräsligt, att det med något skäl kan sägas att han :får lefva bättre än den fria arbetsklassen. ÅA andra sidan åter är det lika gifvet att staten ej kan föda de personer, som den berövat sin frihet, till den grad knappt, att ej många fria personer, men som befinna sig utan arbete eller annars i nödställd belägenhet, och derföre måste svälta eller endast nätt och jemt kunna underhålla lifvet, ju befinna sig i en ännu uslare belägenhet. Det rätta måste således i vår tanke bestämmas genom en pröfning af hvad fångarne verkligen få. Ser man då på spisordningen, så finnes det visserligen att den fångne får äta färskt kött en gång på veckan, neml. en half mark om söndagen, hvilket också är det som isynnerhet väckte anmärkningen; men om man summerar ihop allt öfrigt s. k. sofvel, så utgör det en mark salt kött, fyra lod salt fläsk, en half mark sill, 20 lol strömming och 7 lod smör. Dividerar man vigten af allt detta med sex, för de sex dagarnos, så utgör det något öfver tretton Jod salt mat på dagen, hvaraf det mesta sill och strömming. Beloppet at ärter och mjöl är ej heller öfverdrifvet. Besinnar man nu, att portionen vid en svältkur för veneriska sjukdomar innebåller 40 lod färskt kött, nemligen stekt, om dagen, utan bröd och en födande dekokt; och att 10 lod stek nog svarar i födande kraft emot 15 åa 46 lod sill, strömming eller salt kött af det slag som kan vankas på korrektionshusen, lär-r man ej få anse utspisaingen sisom någonting egentligen afundsvärdt. Om då också mången fattig men fri har ännu mindre eller intet, så blir väl felet att denne saknar tillfälle till arbetsförtjenst, men icke kan man derföre säga att fångarne gödas eller må för väl. Den andra anmärkningen träffas i herr ELindebergs skrift Brott och Fattigdom och angår arbeten på korrektionsinrättningarna, mot hvilka han opponerar sig såsom genom konkurrensen menlige för den frie handtverkarens förtjenst, hvilken måste kläda, föda ech logera sig sjelf m. m. Alven detta är riktigt så till vida, alt det måste vara fångstyrelsens pligt att söka väja för fåsgarna sådana arbeten, som icke kunna fråntaga den fria handtverkaren beställningar. Men det finnes likväl en mängd gröfre arbeten som böra kunna bestridas på arbetshus, utan att den frie arbetaren lider deraf, neml. erbeten för handeln, och hvad några hundra personer i alla brancher tillsammantagna kunna tillverka af sådana arbeten blir alltid så obetydligt på det hela, att det icke bör kunna gitva skälig anledning till klagomål. Imedlertid ranleder framställningen af sådana satser, som i sig sjelfva äro riktiga, men hvilkas tillämpning för tillfället icke rättfärdigas af det förhanden varande förhållandet, mången, som ej kan närmare granska det faktiska, att tro, det en fara är å färde som icke finnes. Vi hafva ansett oss böra yttra denna mening utan att derföre tillhöra dem, som anse det vara någonting serdeles förtjenstfullt af förmöget folk, att beställa söm af fina skjortor på norra korrektionshuset, äfvensom det alldeles icke synes nödvändigt eller fullt rätt, att siyrelsen skall lemna arbeten till sådant underpris, att det drager kunder ifrån andra producenter. Rae — I samma mån riksdagen nalkas börjar man äfven bär och der bland landtortspressen finna dagens frågor och den allmänna ställningen blifva föremål för sjelfständiga afhandlinger. En sådan förekommer i Calmarposten, som hitkom i går, och innehåller under titeln: politiska konseqvenser ett försök till karakteristik öfver de serskilda opinionsfraktionerna, hvilket är så förtjenstfullt, att vi göra oss ett nöje att reproducera största delen deraf. Det är undertecknadt —l—r. Konseqvensen har 2:ne nödvändiga resultater med sig, att antingen segrande gå ur striden eller såsom minoritet åtminstone tilltvinga sig aktning åt sin ställning och sina grundsatser. Konseqvensen är ingenting annat än troheten mot sig sjelf, det orubbliga fullföljandet af en anslagen bana eller ståndaktigt genomförande af en gifv:n grundsats. Den innebär derför 2:ne momenter Troheten mot principen och ståndaktighet i dess fullföljande. Men för att vara trogen sin princip och ståndaktigt kämpa för densamma, fordras hos oppositionen Insigt, ihärdighet och mod. Vi hafva med afsigt sökt analysera begreppet af sann konseqvens i dessa dess beståndsdelar, för att visa hur olika man uppfattar ett annat förhållande, som utgör ingenting mindre än konseqvens, och hur man åt Iallstarrigheten och Envisheten, Vankelmodet och Ordkäbblet tillägger den sköna benämningen af konseqvens. Vi vilja belysa litet närmare dessa falska slag af konseqvens, för att skilja sanningen från sjelfbedrägeriet i vissa partiers ställning, samt visa att ingen Opposition, som vill rättfärdiga namnet af de nya idternas sakförare — den må kämpa mot Regeringen eller för Regeringen, allt efter Regeringens egen. sjelfvalda position i striden — kan sakna den sanna konseqvensen i sitt handlingssätt. 3:ne politiska partier finnas i all stat, som ej är stadd i återgång utan i utveckling. Och dessa partier äro starkare, betydelsefullare och häftigare ju raskare staten fortskyndar till sin framåtskridande utveckling, emedan motståndskrafterna bryta sig våldsammare mot hvarandra der, hvarest folket florerar i sitt fulla friska ungdomslif och således utvecklar sin ungdorsfulla styrka. Dessa partier äro ET nr an na TT a nn AE SE EE NNE SEAN AR SAGA