dessa rörande ord: måtte jag kunna inviga
hela mitt lif till försoning inför Gud af deras
synder. Vi hafve ej sedan vidrört detta ämne,
men på hennes fördubblade ömhet har jag
selt att det är ständigt närvarande för hennes
minne.
Som vi i vår sannsaga endast afsågo en teck-
ning af Holmfruns lif, vilja vi så litet som möj-
ligt uppehålla oss med de skildringar, som röra
de öfrige personerna, och åtnöja oss med att
säga, det grefve Thords besök på Vikarholmen
blefvo allt tätare och längre, samt att han efter
hvart och ett nytt fann sig hafva mottagit ett
djupare intryck. Elva var äfven så hänförande,
så poetiskt Jjuf och svärmande i sin rena af
henne ensam blott oförstådda kärlek, att det
väl kunnat tända ett sinne mindre varmt och
tillgängligt för allt skönt i hvilken form : som
helst, än hans — och ingen enda sjelfvisk känsla
förbittrade Elisabeths glädje öfver sitt foster-
barns stundande lycka. Detta var således den
aning, den bemlighetsfulla makt, som alltid höll
mig tillbaka, tänkte hon — o hvad jag nu har
skäl att tacka Gud för den seger jag vann öfver
mig sjelfin
Snart meddelade henne Thord att han stad-
gat sitt beslut. ,Jag har äfven skrifvit till
Thorborg, sade han — och bennes svar, som
just i dag anlindt, innehöll allt hvad jag bade
att vänta. För sin egen del, önskar hon
blott och gläder sig åt allt, som kan- bereda
min sällhet, och hennes man, hvars familje-
stolthet väl funnit sig sårad:2f min så kallade
mösalliance är dgck i grunden för ädeloch god
att deröfver kwäna någon bitterharm; ellersätt