LITTERATUR.
Tidskriften för Lärare och Uppfostrare, som
en tid led afbrott genom femte häftets uteblif-
vande, har genom förläggarens försorg blifvi
fortsatt på det sättet, att emedlertid sjette bäf-
tet utlemnats åt resp. prenumeranter.
Detta häfte, till skärskådande hvaraf vi nu
öfvergå, efter det utkommit långt före det
femte, bar hr Siljeström till redaktör. Det
meddelar först ett bref från hr P. E. Sved-
bom, dat. Stuttgart i Januari 1847, med un-
derrättelse om de Tyska filologernes och skol-
männens möle i Jena, hösten 1846, Man läser
här om en högst intressant pedagogisk öfver-
läggning rörande värdet och användandet af de
klassiska studierna i elementar-undervisningen.
Köchly uppträdde på ena sidan och framför
allt Ameis på den andre. Vi skola låta hr
Svedbom sjelf tala: .
Köchly hör icke till de klassiska studiernas för-
aktare. Han är sjelf en grundlig kännare af de
klassiska språken och deras litteratur, bildad i Göttfr.
Hermanns skola. Han förstår således att uppskatta
dessa studiers värde, gör det äfven, och visserligen
icke ringa. Men han förkastar sättet hvarpå un-
dervisningen vanligen drifves, vill att denna skall
upphöra att vara ensidigt filologisk och mera vända
sig till litteraturen såsom hufvudsak, samt fordrar
såsom första steget till en reform i denna rigtning,
att latinets skrifvande och talande i gymnasierna
måtte genast afskaffas. Till stöd för denna for-
dran erinrar han om de historiska förhållanden, un-
der hvilka latinet fordom erhöll en sådan öfvervigt,
att dess talande och skrifvande hörde icke blott till
den lärda, utan till den allmänna bildningen öfver-
hufvud, och huru dessa förhållanden i nyare tider
väsendtligen förändrats. Latinet var en tid de bil-
lades språk, sedan blef det de lärdas, slutligen blott
ilologernas, numera är det icke ens delta, enär