UCS Tillaga UCIOIKUIOB, antalet al dc personer, nyulika kunna och hafva medel till att resa, samt mängden af de varor, hvilkas transport derå kan ifrågakomma, skulle interessera sig på elt så aflägset ställe, för en enda skilling? Hvilka förespeglingar gjordes ej 1809 4810, då Engelsmännerne skulle slåss om Götha kanalaktier, deraf de, ins. veterligen, när det kom till stycket, ej togo en enda. En jernväg till Stockholm skulle dock medföra tio gånger större olycksdigra suiter än Götha kanal, hvilkens aktier genom jernvägen äfvenledes skulle falla till noll; en jernvägs-anläggning, från Götheborg till Stockholm, skulle genom absorberande af de dertill erforderliga kapitalerne mycket. mera än i England deh Tyskland bli förlamande för alla andra näringar, och det vissa är, att man ej skulle behöfva vänta länge, förrän man såg Regeringen anfallas af glupska jernvägsaktieinnehafvare, d. v. s. största delen af representanterne, att med rikets medel färdigbygga den till en tredjedel eller fjerdedel färdiga vägen, och att dessutom garantera aktieägarne för hvad de utlagt 5 proc, ränta. Så har det gått i Preussen och Sachsen och så kommer det äfven att gå här, om man rusar åstad i otid. Må de, som man vill locka att nappa på kroken, låta varna sig af Götha kanal. Den skulle efter de första och af de kunnigaste Enge!smän uppgjorda kalkyler ej uppgå till mera än några millioner, och hvem vet ej, att den kostar nära 20? hvem minnes ej huru många af våra landsmän derigenom ledo betydliga förluster, ja till och med blefvo utfattige? Få sträckor jernvägar hafva i England, der man har sjelfva jernet och der arbetarnes drift fullt öfverväger den mindre dagspenningen i Sverige, kostat mindre än femtontusende P. Sterl. för engelska milen, hvilket för en svensk mil gör en million sexhundrade tjugutusen rdr rgs. Föga mindre kosta jernvägarne med allt tillbehör i Preussen och Hannover, hvarest marken är jemn och få naturliga svårigheter varit att besegra. Ins:s tanka är derföre, att till en början xperimentera med jernvägsanläggning emellan Örebro och Hult. Denna sträcka kan vara en öfvervinnerlig sak och derigenom kan man samla alla de erfarenheter, hvilka kunna föra till en grundlig kalkyl för större företag framdeles. Ingen enskild behöfver i OÖrebro-Hults jernväg taga större andel, än att han står rycken, äfven om aktierna skulle falla : till det lägsta. Det är ett offer, nedlagdt på fäderneslandets altare. Samtidigt vore bäst, att, enligt herr statsrådet Staöl v. Holsteins uppmaning förlidet år, uttänka något bättre sätt att underhålla våra större allmänna landsvägar. Att hemmansegare skola underhålla dem, såsom de gjort hittills, hörer till de mest abderistiska företeelser i det nittonde seklet, ty så många olika väghållare, äfven så många olika äro vägstyckena, och att de underhållas uselt, det förmärker visst ingen, som reser om sommaren och, efter deras befinnande då, utbasunerar dem som bland de bästa i Europa; men pröfva dem om hösten, våren och vid källossningen, och de skola i de flesta provinser befinnas vara sämre, än i något annat europeiskt land. Hvarföre då icke förmå allmogen, att, i stället för det den nu årligen släpar fram sand och grus, som efter ett år är gyttja, heldre köra femtio eller hundrade lass ! sten om året långs vägen? Låt staten sedan på hvar fjerdedels mil utmed vägen lägga en koja, der! en riktig väghållare, t. ex. en afskedad soldat, kan bo, som slår sönder stenen och igenfyller spåret, så fort hjulet gjort vägen ojemn; hela vägen skulle då inom några år vara macadamiserad, och vore lika praktikabel under alla årstider. Tag vägpenningar, och den som då med lätthet kan köra tre gånger den börda han nu kan lässa, och tre gånger längre kan spara sitt åkdon samt minst dubbelt så fort som nu kan komma fram, skall med nöje betala dem. — Sten, som är det väsendtligaste, som erfordras, finnes, utom på skånska slätten, öfverallt i Sverge, och insändaren tror att rikets hemmansegare, för att slippa ifrån alt väghållningsonus, utan svårighet skulle ingå derpå. Att sätta detta i verket, — hvilket småningom kan ske ötver hela riket, skulle: vara en lätthet mot en jernvägsanläggning från Stockholm till Götheborg, och utan någons mehn, om ock i en mindre mån, bereda samma fördelar som jernvägar, helst sådane i ett så vidsträckt och föga befolkadt land som Sverge, i allt fall utan landets ruin icke skulle kunna anläggas i så många direktioner som i England, Frankrike och Tyskland. En stor id kan jemföras med en frukt, som hänger högst på ett stort träd: äfventyrar jag för att få den, mina lemmar och mitt lif, så är frukten, vore den än så kostlig, icke värd ett sådant vågspel.n Man kan, såsom ofvan blifvit yttradt, näppeligen bestrida riktigheten af de principer denna artikel innehåller, i allmänhet betraktade. Också skulle vi, lika med den Götheborgske insändaren, anse det vara ganska äfventyrligt för hvem som helst att nedlägga penningar i ett jernvägsföretag såsom blott och bar spekulation i ändamål att deraf draga ränta på sitt kapital. Men deremot kan man icke undgå att anmärka följande vid artikeln: f:o Att kostnadsberäkningen för en jernväg här i Sverge är alldeles för högt upptagen, då engelsk måttstock dertill blifvit begagnad; 92:o Ått alla de, som bo nära invid och omkring den tillämnade jernvägen, kunna hafva ett stort skäl att intressera sig deri, äfvensom öfverhufvud egendomsägare i alla de provinser, genom hvilka vägen kommer att anläggas, dels derföre att utgifterna till största delen åter komma att spridas i samma provinser, dels också derföre att egendomsvärdet derstädes skulle vinna högst betydligt, så snart jernvägen blefve färdig, i anseende till lättad afsättning å produkterna. På den vägen bar Götha kanal redan fullt ut återbetalt sin kostnad, och kommer att ytterligare göra det, fastän aktieegarne ej spunnit silke derpå; och 3:0 Skulle en jernvägsanläggning genom landet utan tvifvel äfven för staten vara af så stor fördel, att företaget lönade mödan att derpå uppoffra några millioner under förutsättningen af följande oryggliga vilkor, nemligen: att det lemnade bidraget icke sträckte sig mera än till vissa år, och att anläggningen icke finge börjas på så många punkter på en gång, att några nya efterräkningar och suppliker framdeles kunde komma, för att få den färdigbyggd af det allmänna. LITTERATUR. Tidskriften för Lärare och Uppfostrare, som en tid led afbrott genom femte häftets uteblifvande, har genom förläggarens försorg blifvi fantanft Hå Jagt if At Anm Ala et TI LA LP