Article Image
— Red. har blifvit anmodad meddela nedanstående artikel, som åsyftar ett genmäle mot några anmärkningar i Dagl. Allehand2, hvilka anmärkningar i öfrigt hos Allehanda ej utgått från någon klanderlust mot norrmännen, utan föranledts af revisorernas granskning. OCKSÅ NÅGRA ORD OM UNIONSUTGIFTER. För den, som med någon uppmärksamhet följt pressens förhandlingar på spåren, lärer det icke vara obekant, hurusom Dagl. Allehanda med en viss förkärlek ständigt öppnat sina spalter för såväl grundade som ogrundade anfall mot våra bröder i Norge, ja, exempel fattas ej på uppsatser, hvars innehåll icke allenast torde hafva kränkt våra norska förbundsbröder, men äfven väckt förtrytelse hos mången upplyst vän af sanningen. Dock, hvarför tala om den snö som föll i fjol; låtom oss endast fästa oss vid D. Allehandas sednaste egna och insända artiklar, föranledda af rikets ständers revisorers nyss afgifna anmärkningar rörande åtskilliga unionella utgiftsposter. När Allehanda sålunda beskärmar sig öfver att Norge icke med någon extrasumma bidragit till betäckande af kostnaderna för grosshandlaren Liljewalchs ambassad till China, så bör det upplysas, att vår regering icke ännu affordrat Norge sådan extrasumma, och det vore väl då ej underligt om vederbörande i Norge höll pungen tillsluten intills någon dylik fordran blifvit framställd. Först i händelse godtgörandet af en passande andel af beloppet skulle vägras, vore rättå tiden inne att yttra sig i saken, Sammaledes förhåller det sig med utgifterna för underhandlingarne med Marocco. Men det bekymrar naturligtvis Dagl. Allehanda litet eller intet, huru och på hvilket sätt dessa punkter från vår regerings sida hittills blifvit behandlade: endast den omständigheten, att Norge icke ännu betäckt en viss andel af dessa utgifter, är nog för att anfalla våra förenade bröder. Rättare torde det väl varit att rikta utfallen emot vederbörande svenska embetsmyndigheter, som, utan att i förväg försäkra sig om passande extra-bidrag från norska sidan, låtit verkställa dessa högst betydliga utbetalningar af svenska statsverket. Ja, man kan med säkerhet taga för afgjordt, att om förhållandet varit omvändt, eller om norska regeringen på samma sätt låtit norska statskassan tillsläppa dylika summor i och för unionella ändamål, utan att dessförinnan ega visshet om ett nödigt bidrag från Sverge, så torde hvarken storthing eller norska pressen derföre hafva klandrat eller anfallit oss, men låtit anmärkningarna drabba dem som vederbör, eller deras egna statsmyndigheter. Visserligen kan det icke nekas, att de för anskaffande af nya unionsvapen, sigiller och flaggor vid konsulsstationerna anvista statsmedel helt och hållet äro föranledde af den från norska sidan framförde och af konungen bifallna begäran om ändamålsenlig förändring af dessa unionstecken; men då nu denna kostsamma extraförändring hufvudsakligen syftade till att tillfredsställa önskningarne i Norge, så är det ju så mycket mera anmärkningsvärdt, att man ej från vår sida, och innan de med dessa förändringar förkvippade utgifter verkställdes, yrkade att Norge med åtminstone ett lämpligt bidrag skulle deltaga i dessa extra kostnader. Att en dylik fordran skulle kunnat afslås, är ej tänkbart, i synnerhet som förändringens syfte lände norrmännen och ej oss till fågnad; men när, såsom skett, svenska statskassan par complaisance släpper till summar och någon ersättningsfordran ej framställes för norrmännen, så torde man väl ej begära att de sjelfmant skola påtruga oss penningsummor, hvars verkliga belopp de knappast känna och hvars utbetalning ej på förhand blifvit uttryckligen betingad. Hvad derjemte beträffar den framförda anmärkninFa mot verkställd ersättning af svenska statsmedel ör inqvarteringspenningar m. m. för .de statsråder, som år 1844 åtföljde H. M. konungen till Christiania, och som blifvit utbetalt med en summa af c:a 3500 rdr bko, så kunde det visserligen vid ett hastigt påseende synas, som om vanliga gästfrihetsanspråk kunde missbilliga en dylik ersättnings fordran, men besinnar man, att H. M. konungen, ena mo. ms VR cm 8 a NAN RR Mn NNE TR Vg NRK RR TA RAR 4 9 VRETA AT

6 november 1847, sida 3

Thumbnail