— Red. har blifvit anmodad meddela nedan-
stående artikel, som åsyftar ett genmäle mot
några anmärkningar i Dagl. Allehand2, hvilka
anmärkningar i öfrigt hos Allehanda ej utgått
från någon klanderlust mot norrmännen, utan
föranledts af revisorernas granskning.
OCKSÅ NÅGRA ORD OM UNIONSUTGIFTER.
För den, som med någon uppmärksamhet följt
pressens förhandlingar på spåren, lärer det icke vara
obekant, hurusom Dagl. Allehanda med en viss för-
kärlek ständigt öppnat sina spalter för såväl grun-
dade som ogrundade anfall mot våra bröder i Nor-
ge, ja, exempel fattas ej på uppsatser, hvars inne-
håll icke allenast torde hafva kränkt våra norska
förbundsbröder, men äfven väckt förtrytelse hos mån-
gen upplyst vän af sanningen. Dock, hvarför tala
om den snö som föll i fjol; låtom oss endast fästa
oss vid D. Allehandas sednaste egna och insända
artiklar, föranledda af rikets ständers revisorers nyss
afgifna anmärkningar rörande åtskilliga unionella
utgiftsposter. När Allehanda sålunda beskärmar sig
öfver att Norge icke med någon extrasumma bidra-
git till betäckande af kostnaderna för grosshandla-
ren Liljewalchs ambassad till China, så bör det upp-
lysas, att vår regering icke ännu affordrat Norge
sådan extrasumma, och det vore väl då ej under-
ligt om vederbörande i Norge höll pungen tillsluten
intills någon dylik fordran blifvit framställd. Först
i händelse godtgörandet af en passande andel af be-
loppet skulle vägras, vore rättå tiden inne att yttra
sig i saken, Sammaledes förhåller det sig med ut-
gifterna för underhandlingarne med Marocco. Men
det bekymrar naturligtvis Dagl. Allehanda litet el-
ler intet, huru och på hvilket sätt dessa punkter
från vår regerings sida hittills blifvit behandlade:
endast den omständigheten, att Norge icke ännu
betäckt en viss andel af dessa utgifter, är nog för
att anfalla våra förenade bröder. Rättare torde det
väl varit att rikta utfallen emot vederbörande sven-
ska embetsmyndigheter, som, utan att i förväg för-
säkra sig om passande extra-bidrag från norska si-
dan, låtit verkställa dessa högst betydliga utbetal-
ningar af svenska statsverket. Ja, man kan med sä-
kerhet taga för afgjordt, att om förhållandet varit
omvändt, eller om norska regeringen på samma sätt
låtit norska statskassan tillsläppa dylika summor i
och för unionella ändamål, utan att dessförinnan ega
visshet om ett nödigt bidrag från Sverge, så torde
hvarken storthing eller norska pressen derföre hafva
klandrat eller anfallit oss, men låtit anmärkningarna
drabba dem som vederbör, eller deras egna stats-
myndigheter. Visserligen kan det icke nekas, att de
för anskaffande af nya unionsvapen, sigiller och flag-
gor vid konsulsstationerna anvista statsmedel helt
och hållet äro föranledde af den från norska sidan
framförde och af konungen bifallna begäran om än-
damålsenlig förändring af dessa unionstecken; men
då nu denna kostsamma extraförändring hufvudsak-
ligen syftade till att tillfredsställa önskningarne i
Norge, så är det ju så mycket mera anmärknings-
värdt, att man ej från vår sida, och innan de med
dessa förändringar förkvippade utgifter verkställdes,
yrkade att Norge med åtminstone ett lämpligt bi-
drag skulle deltaga i dessa extra kostnader. Att en
dylik fordran skulle kunnat afslås, är ej tänkbart, i
synnerhet som förändringens syfte lände norrmän-
nen och ej oss till fågnad; men när, såsom skett,
svenska statskassan par complaisance släpper till sum-
mar och någon ersättningsfordran ej framställes för
norrmännen, så torde man väl ej begära att de sjelf-
mant skola påtruga oss penningsummor, hvars verk-
liga belopp de knappast känna och hvars utbetal-
ning ej på förhand blifvit uttryckligen betingad.
Hvad derjemte beträffar den framförda anmärknin-
Fa mot verkställd ersättning af svenska statsmedel
ör inqvarteringspenningar m. m. för .de statsråder,
som år 1844 åtföljde H. M. konungen till Christia-
nia, och som blifvit utbetalt med en summa af c:a
3500 rdr bko, så kunde det visserligen vid ett ha-
stigt påseende synas, som om vanliga gästfrihets-
anspråk kunde missbilliga en dylik ersättnings for-
dran, men besinnar man, att H. M. konungen, en-
a mo. ms VR cm 8 a NAN RR Mn NNE TR Vg NRK RR TA RAR 4 9 VRETA AT