BROTT OCH FATTIGDOM ).
AF Å. LINDEBERG.
För att lära känna korrektionssystemets och
den officiella procedurens bedröfliga följder, el-
ler rättare för att lära känna en del deraf, ty
ämnet är alltför mångsidigt, att här kunna i
alla sina detaljer skärskådas, är det nödigt att
följa em s. k. förbrytares bana från den stund
han först beträder förvillelsens väg.
En person, ofta en ganska ung, ty detär oi-
van visadt att Mer än en tiondedel, i städerna
en åttondedel, i Stockholm en sjettedel äro un-
der 20 år, anklagas för ett brott eller förseel-
se, t. ex. ett snatteri. Om detta alltid af måls-
äganden förståndigt och kristligt behandlades,
om han förstod skilja emellan okynne och lätt-
sinnighet eller inrotad ondska och samhällsvåd-
lighet, om han med en lämplig aga lössläppte
den felande eller, hvad vida bättre vore: om
en municipalpolis funnes som gjorde det, så
skulle åtminstone ganska många okynniga och
obetinksamma stanna härvid och brottslingarnes
antal derigenom bli mindre. Men förståndet
och det sannt kristliga sinnet ha tyvärr i vår
tid, då man så mycket talat om dem, likväl
åtminstone i detta fall så sällan visat sig verk-
samma, att de aldraflesta af dylika förbrytelser
hemsökta, ej blott skyndat att angifva hrotts-
lingen, utan dertill kanske älven sjelfva miss-
handla honom, innan han lemnats i rättvisans
händer. Och denna rättvisa, huru förfar hon?
Jo, från början med det hvarmed hon borde
sluta: att arrestera den anklagade. Detta är
den ovilkorliga följden om han gripits på bar
gerning, men äger också merendels rum om
han blott misstänkes. I fängelset kommer han
i sällskap med practici af yrket; han lär af
dem att först neka eller på annat sätt fördröja
domen, förlänger fängelse- och följaktligen äfven
lärotiden, får ändtligen sin dom, antingen som
öfverbevist skyldig eller som lösdrifvare, för-
svarslös och sålunda vådlig för allmän säkerhet.
Han skickas till korrektionshuset. Här utbil-
das han icke blott i hvad han lär i arresten,
utan behandlas så väl, att han lätt öfvertygar
sig, det man icke alls mår illa för det man är
fånge och att detta yrke alldeles icke är det
sämsta man kan välja. Hans frihetstid kommer
af en eller annan orsak, antingen derföre att
hans strafftid är ute, eller för det han erbållit
s. k. laga försvar. Han medför från korrek-
tionshuset måhända en liten artig penningsum-
ma, som han der förvärfvat med ett arbete,
klent betaldt af den som beställt det, men
dock genska högt för arbetaren, enär staten be-
kostat största delen af hans underhåll. Här-
med lefver hen nu en tid rätt godt, men pen-
ningarna taga slut, eller är den vackra årstiden
förliden, under hvilken det är lättare att lef-
va, att få hvarjehanda arbetsförtjenst och då
det, som man säger, är hus i hvar buskey.
Han fryser och svälter, men han vet råd att
hjelpa sig. Han begår en ny stöld. Den lyc-
kas och han lefver af sitt rof; den misslyckas,
han gripes och återkommer efter genomgångna
formaliteter till sina goda vänner och bekanta
på korrektionshuset.
Denna kretsgång är en temligen . allmänt
känd sak; men för att visa att det allmänt
kända äfven bestyrkes af statistikens siffra, så
se här förhållandet med stölderna första gången
samt andra och flera gångerna. Vid redovis-
ningen derför bör det dock anmärkas, att
denna icke är möjlig att göra annorlunda än
aproximatift, emedan i början, för 1830 och
1831, alla stölder äro sammanslagna till en
summa, sedermera de s. k. qvalficerade stöl-
derna, d. v. s. ur ficka, ur bref, ute på mar-
ken, med inbrutt, hustjufnad o. s. v., äro för-
enade med de för särskilda gånger specifice-
rade, men att de från och med 4844 äro be-
stämdt uppgifna. Jag har här hopräknat dem
med första resan stöld, ehuru sannolikt åtskil-
liga af dem höra till följande gångerna cch pro-
portionen således blifver något ofördelaktigare
för denna än kon måhända rätteligen borde
vara. Nu är då förhållandet följande:
) Se Aftonbladet 4 218—9222, 25, 299, 233, 236,
239, 240, M 1 (242), 4 (245), 5 (246), 8 (249), 9
(2350), 40 (251) och 44 (252).