BROTT OCH FATTIGDOM ). AF Å. LINDEBERG. För att lära känna korrektionssystemets och den officiella procedurens bedröfliga följder, eller rättare för att lära känna en del deraf, ty ämnet är alltför mångsidigt, att här kunna i alla sina detaljer skärskådas, är det nödigt att följa em s. k. förbrytares bana från den stund han först beträder förvillelsens väg. En person, ofta en ganska ung, ty detär oivan visadt att Mer än en tiondedel, i städerna en åttondedel, i Stockholm en sjettedel äro under 20 år, anklagas för ett brott eller förseelse, t. ex. ett snatteri. Om detta alltid af målsäganden förståndigt och kristligt behandlades, om han förstod skilja emellan okynne och lättsinnighet eller inrotad ondska och samhällsvådlighet, om han med en lämplig aga lössläppte den felande eller, hvad vida bättre vore: om en municipalpolis funnes som gjorde det, så skulle åtminstone ganska många okynniga och obetinksamma stanna härvid och brottslingarnes antal derigenom bli mindre. Men förståndet och det sannt kristliga sinnet ha tyvärr i vår tid, då man så mycket talat om dem, likväl åtminstone i detta fall så sällan visat sig verksamma, att de aldraflesta af dylika förbrytelser hemsökta, ej blott skyndat att angifva hrottslingen, utan dertill kanske älven sjelfva misshandla honom, innan han lemnats i rättvisans händer. Och denna rättvisa, huru förfar hon? Jo, från början med det hvarmed hon borde sluta: att arrestera den anklagade. Detta är den ovilkorliga följden om han gripits på bar gerning, men äger också merendels rum om han blott misstänkes. I fängelset kommer han i sällskap med practici af yrket; han lär af dem att först neka eller på annat sätt fördröja domen, förlänger fängelseoch följaktligen äfven lärotiden, får ändtligen sin dom, antingen som öfverbevist skyldig eller som lösdrifvare, försvarslös och sålunda vådlig för allmän säkerhet. Han skickas till korrektionshuset. Här utbildas han icke blott i hvad han lär i arresten, utan behandlas så väl, att han lätt öfvertygar sig, det man icke alls mår illa för det man är fånge och att detta yrke alldeles icke är det sämsta man kan välja. Hans frihetstid kommer af en eller annan orsak, antingen derföre att hans strafftid är ute, eller för det han erbållit s. k. laga försvar. Han medför från korrektionshuset måhända en liten artig penningsumma, som han der förvärfvat med ett arbete, klent betaldt af den som beställt det, men dock genska högt för arbetaren, enär staten bekostat största delen af hans underhåll. Härmed lefver hen nu en tid rätt godt, men penningarna taga slut, eller är den vackra årstiden förliden, under hvilken det är lättare att lefva, att få hvarjehanda arbetsförtjenst och då det, som man säger, är hus i hvar buskey. Han fryser och svälter, men han vet råd att hjelpa sig. Han begår en ny stöld. Den lyckas och han lefver af sitt rof; den misslyckas, han gripes och återkommer efter genomgångna formaliteter till sina goda vänner och bekanta på korrektionshuset. Denna kretsgång är en temligen . allmänt känd sak; men för att visa att det allmänt kända äfven bestyrkes af statistikens siffra, så se här förhållandet med stölderna första gången samt andra och flera gångerna. Vid redovisningen derför bör det dock anmärkas, att denna icke är möjlig att göra annorlunda än aproximatift, emedan i början, för 1830 och 1831, alla stölder äro sammanslagna till en summa, sedermera de s. k. qvalficerade stölderna, d. v. s. ur ficka, ur bref, ute på marken, med inbrutt, hustjufnad o. s. v., äro förenade med de för särskilda gånger specificerade, men att de från och med 4844 äro bestämdt uppgifna. Jag har här hopräknat dem med första resan stöld, ehuru sannolikt åtskilliga af dem höra till följande gångerna cch proportionen således blifver något ofördelaktigare för denna än kon måhända rätteligen borde vara. Nu är då förhållandet följande: ) Se Aftonbladet 4 218—9222, 25, 299, 233, 236, 239, 240, M 1 (242), 4 (245), 5 (246), 8 (249), 9 (2350), 40 (251) och 44 (252).