har att framvisa, — — )Det är utan tvifvel obestridligt att nationallynnet aslöjar sig till en betydlig del i nat:onalsångerna, liksom den lyriska skaldens individualitet afslöjar sig i hans poemer. Huru mycket nu den genuina Spanska karakteren röjer sig i dessa förevarande sånger torde bäst kunna bedömas af dem, som lärt känna Spanioren i dess bemland. Jag har åtminstone, för min del, funnit dem troget öfverensstämma med karakteren hos det folk, från bvilket de härleda siz. De förråda på en och samma gång detta stolta mod, detta eld:gs-, lidelsefulla, med en viss art af dysterhet blaudade lynne, som är Spanioren så eget. MHvilken måste icke sentera det raska, öfverdådiz! sprittande lif, som röjer sig t. ex. i stycket JA? 3 (Tu Sandunga,), JM 3 (La Colasa) m. fl., och som stundom, liksom i det sistnämnda sycket, stegras till den värma att mus ken helt och hållet utelemnas, för att känslorna på cn gång må taga sig luft uti eit svall af ord, ja, stundom uti ett o:rt:kul-radt enskri; och huru frapperas man icke, då man första gången hör dessa tvära, eller, att jag så må säga, vilda ö vergångar från glädiigt skäömtande till de dystraste accorder. Såsom något särdeles kerakteristiskt för den Spanska sången fioner man ofta att en ton af vemod genomljuder densamma, äfven der den liflga-te rbythm är inlagd liksom för att tolka idel glädje. Uti allt detta uttrycker sig det äkta koleriska temperamentets sångertyp. Man hör huru det brinner, huru det lävgtar och klagar, hoppas och trotsar, om hvartannat — allt med den hänförande kreft, som tillhör den naturfriska sydlönningen. Men det är ju också erkändt, att Spanioren representerar det renast koleriska te.sperameutet bland nationerna. Skall man få ett fullkomligt begrepp ox dessa sång-rs beskaffenhet och betydelse, så bör man dock höra dem föredrag:si deras eget bemland, med Spaniorens eld och kraftiga stämma, samt under iuflytelserca sf heia det nation-la 1f, hvars musikaliska uttryck de äro Blind Sevillas ecch Gr-ranadas daler der ljuda de bäst vid tonerna af.den Spanska guitarren. medan månen från en djupblå himmel lyser in mellan dörrgardiverna på den mörka fribytaren, eller helsar mellan balkongernas rosor den kärleksglödan ie, svartlockiga Aadalusiskan cch stämmer hennes sinne till sång i den svärmiska sommarnalten.