Il endast tre ynglingar på reallinien, och hela resten
Ipå den lärda sidan ?). Från elementarskolan sän-
Idas väl nu sent omsider ?!) ett par praktexemplar
I för studentexamen årligen ?), men man har ingen
:) underrättelse om de öfriga hundrades öde ??). Skulle
Ide makuleras ?), eller läggas å sido för det lilla
prålet med några få, är det betänkligt, emedan i
Iden heliga saken, menniskobildningen, experimen-
Itum non fit in anima vili.
Mot föreningen af gymnasium med lärdomssko-
Jlan vågar jag icke med samma bestämdhet yttra
mig. Katedralskolorna vilja visa möjligheten. Men
försöket är nytt och har ännu icke stått ut sitt
prof. Gymnasium, såsom en öfvergångs-formation
mellan skolans tvång och student-friheten, har för
sig auktoritets-tron på Gustaf Adolfs, Oxenstjernas
och Christinas stiftelse 5). Gymnasierna hafva ock
uträttat mycket för ungdomsbildningen, hvarhelst
ephorus och lärare varit hvad de böra 26). Efter
någon lutning här och der, hafva de åter höjt sig,
der dessa krafter återträdt i verksamhet. Förkastel-
sedomen öfver dem alla är ogrundad och orättvis.
Inga mennisko-inrättningar, icke ens ekonomi-ut-
skottets klumpiga 7) läroverk, kunna fritagas från
skiften. Gymnasiernas förbättring kan verkställas
utan deras förstörelse. Skol-revisionen har härtill
gifvit förslag, serdeles i disciplinen. En tid af jäs-
ning, såsom vår, gör bäst, då den farer sakta fram.
De upprörda elementerna hafva ännu icke satt sig
till form; och dessförinnan bliva tilltotade 5) or-
ganisationer endast missbildningar. Det må gå an,
att sammanslå flere handtverk till en fabrik, men
skolundervisningen är icke något handtverk. Hvyart
och ett på sitt ställe, hvart och ett för sin bestäm-
melse, är icke blott en S:t Simonistisk, men en all-
männelig fordran ?). :
Vid frågan om gymnasii förening med lärdoms-
skolan, tvekar jag i synnerhet om möjligheten för
rektor att kunna tillse, vårda och styra en så stor
myckenhet ungdom af så olika åldrar från barndo-
mens till myndighetens. Den olika behandling, som
dervid erfordras, är öfver en vanlig menniskas höfva.
Rimlighetens gräns öfverträdes än mera, om apolo-
gist-skolan, enligt utskottets förslag, skall tillkom-
ma 20).
Om ämnesläsningen och den så kallade ambu-
latoriska behöfver jag icke vara vidlyftig. Jag har;
för tjugu år sedan utsagt mina tankar vid den stora .
kommitttens betänkande, så väl i en med flere le-(
damöter gemensam, som en serskild reservation !:).
Min föreställning har icke undergått förändring, !
men stadgats. Amnesläsningen anser jag tjenlig för !
mera försigkommen ungdem, men icke för barn och ;
Å
elever. Den har alltid, och med skäl, ägt rum på
gymnasium och till en del i skolans rektors-klass.
Måhända kunde den äfven användas något längre
ned... Men ovilkorligt nödvändig är klassläsningen i
skolans börjande afdeiningar. Jag ogillar således,
att utskottet gjort detta begifvande endast i förbe-
redande klassen, och till och med det ovilkorligt, )
beroende af undersökning. Saken är dock afgjord ,
genom psykologiska grunder, och för dem, såsom i,
sjelfva menniskonaturen inneboende sanningar, be-
höfves icke proba ur erfarenheten, ehuru den otvif-!
velaktigt skulle bekräfta. Mot interdiktet, som af-
lyser klassläsningens användande i läroverket, torde
således tillåtas appell för den illa underrättade sven-
ska nya pedagogikens påfvedöme. I
Metoden att med läroboken, satt i barnets hand,
vilja verka till dess sjelfverksamhet, är ett stort.
psykologiskt misstag! De inneboende själsförmögen-
heterna utvecklas icke genom de sedda och döda,
men det hörda ech lefyande ordet. Läraren är för
den första åldern det oundgängliga stödet, efter
hvilket den späda rankan spirar upp till vextlighet.!
Sjelfverksamheten är i början föga märklig, endast
receptiv, utvecklande sig småningom efter anvisning
och ledning. Hela lärareåtgärden kallas derföre be-
tydelsefullt undervisning. Afven då ynglingen kan
till största delen arbeta på egen hand, blir lärarens
handledning icke öfverflödig, ehuru den ändrat form.
Man tänke sig Pythagoras, Sokrates, Plato, medel-
tidens frejdade lärare, omkring hvilka tusentals slöto
sig; Linn, Schelling, Hegel, Schleiermacher, Tho-!
luck, och missakte sedan det muntliga föredraget.
kt Rh i RR AR
— bd Y MM rm - FA - -— PM
kn
5) Utsträck då blott den förberedande klassen så
vidt, att fallenheterna der kunna urskiljas. Detta
kan icke för mertalet lärjungar ske vid 8 å 10
års ålder. (Se för öfrigt not. 24). N
2) Uppstår mångslöjd och halfbildning deraf, att!ä
samme lärare i samma rum undervisar tyenne!t
ynglingar af olika lefnadsbestämmelse?? t
20) Bevisar, att hos oss ännu näringarne äro fögajl
aktade, under det alla promt skola trängas påo
embetsmannabanan. d
) Har talaren glömt, att Nya Elementarskolan,
till följd af det sätt, hvarpå hon organiserades t
och måste organiseras, omöjligen kunde dimittera )s
några ynglingar till universitetet tidigare än hon a
gjorde? a
2) Se noten 1). — Detta kan med ziffror bevisas ll:
— hvad äfven i offentligt tryck skett — att Nyalv
Elementarskolan dimitterar, i förhållande till lär-ii
jungarnes antal, lika många ynglingar till uni-lv
versitetet, som det gamla läroverket... — Skalllli
man behöfva påpeka dumheten af det usiteradelsi
uttrycket praktexemplar? Har väl Nya Ele-1r
mentarskolan så med hull och hår tillegnat sign
sina Järjungar, att! det är hon, men icke föräl-(ti
drar och målsmän, som bestämmer öfver deras
öde? Tror man, att Nya Elementarskolan har
makt att skicka den ena lärjungen till universi-
tetet, den andre hit, den tredie dit, allt efter
godtfinnande?
5) Hvilka underrättelser har man om dem som
lemna de gamla läroverken, utan att hafva full-sc
ständigt genomgått desamma?. Och anser talaren
desse för förlorade menniskor??
!) Se noten 4). — Hvad skall man säga!!!
) En aktningsvärd auktoritetstro — till och med
på drottning Chistina!!!
9) Har aldrig nekats. Men deraf följer icke, att ju
samme eforer och lärare kunnat under andra för-
hållanden uträtta ännu mer.
7) Se noten 4).
5) Se noten 4).
?) Det är omöjligt att begripa, hvad detta tal om
handtiverk och fabriker och S:t Simonism har att
betyda.
9) Kuriöst, om det skulle vara omöjligt för samma
person att i skolan olika behandla olika å!drar —
hvad likväl hvar och en måste i allmänna sam-
manlefnaden förstå sig på!!!
H
I
ä
g
0
f
D