Il endast tre ynglingar på reallinien, och hela resten Ipå den lärda sidan ?). Från elementarskolan sänIdas väl nu sent omsider ?!) ett par praktexemplar I för studentexamen årligen ?), men man har ingen :) underrättelse om de öfriga hundrades öde ??). Skulle Ide makuleras ?), eller läggas å sido för det lilla prålet med några få, är det betänkligt, emedan i Iden heliga saken, menniskobildningen, experimenItum non fit in anima vili. Mot föreningen af gymnasium med lärdomsskoJlan vågar jag icke med samma bestämdhet yttra mig. Katedralskolorna vilja visa möjligheten. Men försöket är nytt och har ännu icke stått ut sitt prof. Gymnasium, såsom en öfvergångs-formation mellan skolans tvång och student-friheten, har för sig auktoritets-tron på Gustaf Adolfs, Oxenstjernas och Christinas stiftelse 5). Gymnasierna hafva ock uträttat mycket för ungdomsbildningen, hvarhelst ephorus och lärare varit hvad de böra 26). Efter någon lutning här och der, hafva de åter höjt sig, der dessa krafter återträdt i verksamhet. Förkastelsedomen öfver dem alla är ogrundad och orättvis. Inga mennisko-inrättningar, icke ens ekonomi-utskottets klumpiga 7) läroverk, kunna fritagas från skiften. Gymnasiernas förbättring kan verkställas utan deras förstörelse. Skol-revisionen har härtill gifvit förslag, serdeles i disciplinen. En tid af jäsning, såsom vår, gör bäst, då den farer sakta fram. De upprörda elementerna hafva ännu icke satt sig till form; och dessförinnan bliva tilltotade 5) organisationer endast missbildningar. Det må gå an, att sammanslå flere handtverk till en fabrik, men skolundervisningen är icke något handtverk. Hvyart och ett på sitt ställe, hvart och ett för sin bestämmelse, är icke blott en S:t Simonistisk, men en allmännelig fordran ?). : Vid frågan om gymnasii förening med lärdomsskolan, tvekar jag i synnerhet om möjligheten för rektor att kunna tillse, vårda och styra en så stor myckenhet ungdom af så olika åldrar från barndomens till myndighetens. Den olika behandling, som dervid erfordras, är öfver en vanlig menniskas höfva. Rimlighetens gräns öfverträdes än mera, om apologist-skolan, enligt utskottets förslag, skall tillkomma 20). Om ämnesläsningen och den så kallade ambulatoriska behöfver jag icke vara vidlyftig. Jag har; för tjugu år sedan utsagt mina tankar vid den stora . kommitttens betänkande, så väl i en med flere le-( damöter gemensam, som en serskild reservation !:). Min föreställning har icke undergått förändring, ! men stadgats. Amnesläsningen anser jag tjenlig för ! mera försigkommen ungdem, men icke för barn och ; Å elever. Den har alltid, och med skäl, ägt rum på gymnasium och till en del i skolans rektors-klass. Måhända kunde den äfven användas något längre ned... Men ovilkorligt nödvändig är klassläsningen i skolans börjande afdeiningar. Jag ogillar således, att utskottet gjort detta begifvande endast i förberedande klassen, och till och med det ovilkorligt, ) beroende af undersökning. Saken är dock afgjord , genom psykologiska grunder, och för dem, såsom i, sjelfva menniskonaturen inneboende sanningar, behöfves icke proba ur erfarenheten, ehuru den otvif-! velaktigt skulle bekräfta. Mot interdiktet, som aflyser klassläsningens användande i läroverket, torde således tillåtas appell för den illa underrättade svenska nya pedagogikens påfvedöme. I Metoden att med läroboken, satt i barnets hand, vilja verka till dess sjelfverksamhet, är ett stort. psykologiskt misstag! De inneboende själsförmögenheterna utvecklas icke genom de sedda och döda, men det hörda ech lefyande ordet. Läraren är för den första åldern det oundgängliga stödet, efter hvilket den späda rankan spirar upp till vextlighet.! Sjelfverksamheten är i början föga märklig, endast receptiv, utvecklande sig småningom efter anvisning och ledning. Hela lärareåtgärden kallas derföre betydelsefullt undervisning. Afven då ynglingen kan till största delen arbeta på egen hand, blir lärarens handledning icke öfverflödig, ehuru den ändrat form. Man tänke sig Pythagoras, Sokrates, Plato, medeltidens frejdade lärare, omkring hvilka tusentals slöto sig; Linn, Schelling, Hegel, Schleiermacher, Tho-! luck, och missakte sedan det muntliga föredraget. kt Rh i RR AR — bd Y MM rm FA -— PM kn 5) Utsträck då blott den förberedande klassen så vidt, att fallenheterna der kunna urskiljas. Detta kan icke för mertalet lärjungar ske vid 8 å 10 års ålder. (Se för öfrigt not. 24). N 2) Uppstår mångslöjd och halfbildning deraf, att!ä samme lärare i samma rum undervisar tyenne!t ynglingar af olika lefnadsbestämmelse?? t 20) Bevisar, att hos oss ännu näringarne äro fögajl aktade, under det alla promt skola trängas påo embetsmannabanan. d ) Har talaren glömt, att Nya Elementarskolan, till följd af det sätt, hvarpå hon organiserades t och måste organiseras, omöjligen kunde dimittera )s några ynglingar till universitetet tidigare än hon a gjorde? a 2) Se noten 1). — Detta kan med ziffror bevisas ll: — hvad äfven i offentligt tryck skett — att Nyalv Elementarskolan dimitterar, i förhållande till lär-ii jungarnes antal, lika många ynglingar till uni-lv versitetet, som det gamla läroverket... — Skalllli man behöfva påpeka dumheten af det usiteradelsi uttrycket praktexemplar? Har väl Nya Ele-1r mentarskolan så med hull och hår tillegnat sign sina Järjungar, att! det är hon, men icke föräl-(ti drar och målsmän, som bestämmer öfver deras öde? Tror man, att Nya Elementarskolan har makt att skicka den ena lärjungen till universitetet, den andre hit, den tredie dit, allt efter godtfinnande? 5) Hvilka underrättelser har man om dem som lemna de gamla läroverken, utan att hafva full-sc ständigt genomgått desamma?. Och anser talaren desse för förlorade menniskor?? !) Se noten 4). — Hvad skall man säga!!! ) En aktningsvärd auktoritetstro — till och med på drottning Chistina!!! 9) Har aldrig nekats. Men deraf följer icke, att ju samme eforer och lärare kunnat under andra förhållanden uträtta ännu mer. 7) Se noten 4). 5) Se noten 4). ?) Det är omöjligt att begripa, hvad detta tal om handtiverk och fabriker och S:t Simonism har att betyda. 9) Kuriöst, om det skulle vara omöjligt för samma person att i skolan olika behandla olika å!drar — hvad likväl hvar och en måste i allmänna sammanlefnaden förstå sig på!!! H I ä g 0 f D