ver blott nämnas för att vederläggas; den är en plump vid skrifbordet af den kammarlärde, som ej känner verkligheten omkring sig ?). Aldrig hafva de allmänna läroverken så anlitats af alla folkklasser, som nu. De så kallade konditionerna hafva nästan upphört, och magistrarne vid universiteten måst förena sig om skolinrättningar för att ersätta de enskilta informatorstillfällena !). Icke blott i dessa lycter och realgymnasier, men äfven i statens läroverk ser man nu grefvens och brukspatronens söner bredvid komministerns och bondens. Den der sambhälligheten, hvarefter betänkandets författare letar i skolan, finnes der redan, felet är hos honom, som ej sett den. Gerna må medgifvas, att man förr i skolorna för mycket sysselsatte sig med de döda språken och för deras inlärande använde trögt sätt. Stackars den tidens gosse, multum sudavit et alsit. Men sorgen öfver det ena och andra är nu förbi, och omsorgen bör nu blifva att vid införande af nya läroämnen icke öfverhopa och oreda ungdomsminnet. Språkstudium förblifver alltid den första ålderns 1ogik och själsgymnastik. Modersmålet har redan i skolorna fått ut sin rätt jemte de döda språken ??). Vetenskaper böra införas efter hand och med måtta 23), Gossen blir annars blott ett stycke osammanhängande konversationslexikon, och visst icke såsom man någon liknelse till en Aristoteles, det vandrande biblioteket. Besynnerlig är förebråelsen, att yngling, som ur lärdomsskolan afgår till ett närande yrke, icke erhållit de i allmänhet mest behöfliga kunskaper. Vi fråga först, om icke till dessa får räknas kristendomskunskap, såsom för alla nödvändig och i skolan meddelad? Dernäst, om icke de öfriga allmänna kunskapsämnena förekomma i lärdomsskolans förberedande klass ) och i apologistskolan, hvilken, men icke lärdomsskolan, bör vara till näringarne ledande? Hvar sak för sig, annars blir oreda och mörker, i stället för redbar kunskap. Icke för nu varande läroverket, men för utskottets amphibiska skola, blir det en uppgift, att öfver allt lära allt för alla. Lärdomsskolan försakar äran att vara denna trolltratt, som ur samma pip än gifver vin, än vatten ?5). Af sådan halt äro utskottets motiver; och nu frågas med utskottet, om af dessa och flera — (likväl onämnda) — orsaker den ifrågasatta reorganisationen af läroverket är af behofvet påkallad. Man frestas tro, att med behofvet icke hafver sig så rätt, men att reformen behagar för egen del Svenskarne, som, enligt utlänningens ord, städse ordna, omordna, men aldrig iakttaga ordning ?5). Af denna oroliga förändringslusta har utskottet gifvit ett slående prof, då det tillstyrker, att med lärdomsskolorna apologistierna skola sammanslås, ehuru de sistnämnda nyligen blifvit skiljda från de förra, och försedda med särskilta rektorer, samt med flere klasser i de näringsrikaste städerna 7). Skolorna lyckas ock bäst, då de fullgöra sin särskilta 15) Se not. 4). Hvad nya skolan beträffar, så vädjas härstädes a papa male informato ad papam melius informandum. Hvad den gamla angår, så arbetar lärjungen påtagligen för mycket, ifall han, såsom talaren säger, verkligen arbetar både i skolan (6 å 8 timmar om dagen) och hemma. — En anmärkning i afseende på lärjungens arbete. När slafven tvingas med piskan till en onaturlig ansträngning, så sättes han visserligen också i ett slags sjelfverksamhet, dock ej en sådan vi rekommendera. Det är notoriskt, — och tataren har ej kunnat vara okunnig om detta faktum — att en fri arbetare alltid arbetar mer än slafven. Ett dylikt förhållande visar sig ock vid : en jemförelse mellan gamla och nya skolan. Genom ett onaturligt och i sanning slafviskt arbete l. för både lärare och lärjungar uträttar man i den : förra, vi vilja icke säga mindre, men åtminstone ej mer, än man helt lätt och utan mycket bråkande åstadkommer i den sednare. 19) Se not. 4). — Huru har talaren kunnat så stötas af det yfviga skägget? Nog har man både sett och hört talas om 16—20:åriga ynglingar med skägg? Denna anmärkning, kunde man nästan : säga, smakar af mjölkhåren. — Månne icke vid gymnasierna stundom förekommer det dör dolce far niente? Principen om fri läsning kan, såsom alla allmänna principer, tillämpas på många sätt och så-! lunda med mer eller: mindre fördelar eller olägenheter. Att den t. ex. vid Carlberg verkligen icke blifvit så, som bör, tillämpad, derom synes lä-: rarne sjelfve vid detta läroverk vara öfverens; men deraf följer icke att principen är origtig eller ått den icke kan med fördel tillämpas. 29) Se not. 4). — Lyckligt, om så vore. Ty värr kan icke hvar och en, i likhet med talaren, vara döf för den allmänna röstepvp. Talaren lemnar straxt nedanföre bevis på att han sjelf här gjort — en plump (se följ. not), i) Dessa enskilta skolor, hvilka till sig draga ojemförligt flere lärjungar, än som några i landet spridde informatorer förut kunnat taga ifrån de allmänna läroverken, bevisa just motsatsen af hvad talaren söker göra gällande; och det är en i sanning obegriplig logik att åberopa dem! Och dessa enskilta läroanstalter finnas ej blott i universitetsstäderna, utan till stor myckenhet äfven i hufvudstaden osh andra städer. 2?) Mexikanskan har ock fått ut sin rätt; ty hon har ingen rätt attJätas i våra skolor. Och precis lika mycken rätt synes man vilja medgifva modersmålet. Eller kan man ärligen påstå, att svenska språket läres med något allvar i våra skolor? 3) Hvad menas egentligen härmed? Ar det endast i fråga om vetenskaperna som måtta bör iakttagas? Det låter på allting som talaren här med måttlighet förstode — svältkur. 1) Har allmänna lärdomsskolan någon förberedande klass)? — Att en sådan utom skolordningen och skolan, på ett eller annat ställe finnes, är bekant. 3) Se noten 4). — Liknas lärdomsskolans undervisning vid vin, apologistskolans vid vatten? Man finner deraf, huru talaren estimerar den sednare. — Men icke behöfves något trolleri för att samme lärare skall i samma rum meddela undervisning i samma ämne åt tvenne ynglingar, af hvilka den ene är ämnad för den lärda banan, den andre för näringarna? 6) Personer, vana vid parlamentarisk ordning, hafva velat insinu ra, att det anförande, vi här granska, just är ett slående bevis på vanan att aldrig vv