ver blott nämnas för att vederläggas; den är en
plump vid skrifbordet af den kammarlärde, som ej
känner verkligheten omkring sig ?).
Aldrig hafva de allmänna läroverken så anlitats
af alla folkklasser, som nu. De så kallade kondi-
tionerna hafva nästan upphört, och magistrarne vid
universiteten måst förena sig om skolinrättningar
för att ersätta de enskilta informatorstillfällena !).
Icke blott i dessa lycter och realgymnasier, men äf-
ven i statens läroverk ser man nu grefvens och
brukspatronens söner bredvid komministerns och
bondens. Den der sambhälligheten, hvarefter be-
tänkandets författare letar i skolan, finnes der re-
dan, felet är hos honom, som ej sett den.
Gerna må medgifvas, att man förr i skolorna
för mycket sysselsatte sig med de döda språken och
för deras inlärande använde trögt sätt. Stackars
den tidens gosse, multum sudavit et alsit. Men
sorgen öfver det ena och andra är nu förbi, och
omsorgen bör nu blifva att vid införande af nya lä-
roämnen icke öfverhopa och oreda ungdomsminnet.
Språkstudium förblifver alltid den första ålderns 1o-
gik och själsgymnastik. Modersmålet har redan i
skolorna fått ut sin rätt jemte de döda språken ??).
Vetenskaper böra införas efter hand och med måtta 23),
Gossen blir annars blott ett stycke osammanhän-
gande konversationslexikon, och visst icke såsom
man någon liknelse till en Aristoteles, det vandrande
biblioteket.
Besynnerlig är förebråelsen, att yngling, som ur
lärdomsskolan afgår till ett närande yrke, icke er-
hållit de i allmänhet mest behöfliga kunskaper.
Vi fråga först, om icke till dessa får räknas kristen-
domskunskap, såsom för alla nödvändig och i sko-
lan meddelad? Dernäst, om icke de öfriga allmänna
kunskapsämnena förekomma i lärdomsskolans förbe-
redande klass ) och i apologistskolan, hvilken, men
icke lärdomsskolan, bör vara till näringarne ledan-
de? Hvar sak för sig, annars blir oreda och mör-
ker, i stället för redbar kunskap. Icke för nu va-
rande läroverket, men för utskottets amphibiska
skola, blir det en uppgift, att öfver allt lära allt
för alla. Lärdomsskolan försakar äran att vara den-
na trolltratt, som ur samma pip än gifver vin, än
vatten ?5).
Af sådan halt äro utskottets motiver; och nu frå-
gas med utskottet, om af dessa och flera — (likväl
onämnda) — orsaker den ifrågasatta reorganisatio-
nen af läroverket är af behofvet påkallad. Man
frestas tro, att med behofvet icke hafver sig så rätt,
men att reformen behagar för egen del Svenskarne,
som, enligt utlänningens ord, städse ordna, omordna,
men aldrig iakttaga ordning ?5).
Af denna oroliga förändringslusta har utskottet
gifvit ett slående prof, då det tillstyrker, att med
lärdomsskolorna apologistierna skola sammanslås,
ehuru de sistnämnda nyligen blifvit skiljda från de
förra, och försedda med särskilta rektorer, samt med
flere klasser i de näringsrikaste städerna 7). Sko-
lorna lyckas ock bäst, då de fullgöra sin särskilta
15) Se not. 4). Hvad nya skolan beträffar, så väd-
jas härstädes a papa male informato ad papam
melius informandum. Hvad den gamla angår,
så arbetar lärjungen påtagligen för mycket, ifall
han, såsom talaren säger, verkligen arbetar både
i skolan (6 å 8 timmar om dagen) och hemma.
— En anmärkning i afseende på lärjungens ar-
bete. När slafven tvingas med piskan till en o-
naturlig ansträngning, så sättes han visserligen
också i ett slags sjelfverksamhet, dock ej en så-
dan vi rekommendera. Det är notoriskt, — och
tataren har ej kunnat vara okunnig om detta fak-
tum — att en fri arbetare alltid arbetar mer än
slafven. Ett dylikt förhållande visar sig ock vid :
en jemförelse mellan gamla och nya skolan. Ge-
nom ett onaturligt och i sanning slafviskt arbete l.
för både lärare och lärjungar uträttar man i den :
förra, vi vilja icke säga mindre, men åtminstone
ej mer, än man helt lätt och utan mycket brå-
kande åstadkommer i den sednare.
19) Se not. 4). — Huru har talaren kunnat så stö-
tas af det yfviga skägget? Nog har man både
sett och hört talas om 16—20:åriga ynglingar med
skägg? Denna anmärkning, kunde man nästan :
säga, smakar af mjölkhåren. — Månne icke vid
gymnasierna stundom förekommer det dör dolce
far niente?
Principen om fri läsning kan, såsom alla all-
männa principer, tillämpas på många sätt och så-!
lunda med mer eller: mindre fördelar eller olägen-
heter. Att den t. ex. vid Carlberg verkligen icke
blifvit så, som bör, tillämpad, derom synes lä-:
rarne sjelfve vid detta läroverk vara öfverens;
men deraf följer icke att principen är origtig el-
ler ått den icke kan med fördel tillämpas.
29) Se not. 4). — Lyckligt, om så vore. Ty värr
kan icke hvar och en, i likhet med talaren, vara
döf för den allmänna röstepvp. Talaren lemnar
straxt nedanföre bevis på att han sjelf här gjort
— en plump (se följ. not),
i) Dessa enskilta skolor, hvilka till sig draga o-
jemförligt flere lärjungar, än som några i landet
spridde - informatorer förut kunnat taga ifrån de
allmänna läroverken, bevisa just motsatsen af hvad
talaren söker göra gällande; och det är en i san-
ning obegriplig logik att åberopa dem! Och
dessa enskilta läroanstalter finnas ej blott i uni-
versitetsstäderna, utan till stor myckenhet äfven i
hufvudstaden osh andra städer.
2?) Mexikanskan har ock fått ut sin rätt; ty hon
har ingen rätt attJätas i våra skolor. Och pre-
cis lika mycken rätt synes man vilja medgifva
modersmålet. Eller kan man ärligen påstå, att
svenska språket läres med något allvar i våra skolor?
3) Hvad menas egentligen härmed? Ar det endast
i fråga om vetenskaperna som måtta bör iaktta-
gas? Det låter på allting som talaren här med
måttlighet förstode — svältkur.
1) Har allmänna lärdomsskolan någon förberedande
klass)? — Att en sådan utom skolordningen
och skolan, på ett eller annat ställe finnes, är
bekant.
3) Se noten 4). — Liknas lärdomsskolans under-
visning vid vin, apologistskolans vid vatten? Man
finner deraf, huru talaren estimerar den sednare.
— Men icke behöfves något trolleri för att sam-
me lärare skall i samma rum meddela undervis-
ning i samma ämne åt tvenne ynglingar, af hvilka
den ene är ämnad för den lärda banan, den an-
dre för näringarna?
6) Personer, vana vid parlamentarisk ordning, hafva
velat insinu ra, att det anförande, vi här granska,
just är ett slående bevis på vanan att aldrig
vv