unga makarna, hvilkas afundsvärda sällbet blel ett allmänt samtalsämne. Det är djeflar anfäkta mig ett komplett underverk att se den Adlerfels nup, sade en af kans kamrater till en annan dito. Kunde du nånsin få i ditt bufvud att en så lättsinnig krabat skulle bli så allvarsamt kär? och det i sin egen hustru på köpet. Visst är hon vacker, men förbannadt stel, och tar sig en air, som till det högsta kunde anstå en hofdam, dessutom skulle jag tro hon inte fått någon egentlig uppfostran, eller ock är hon dum. Jag skulle häromdagen försöks att öppna en ordentlig konversation och började med att säga henne en ganska påtaglig artighet men min själ om hon den begrep! hon svarade aldrig ett ord, gjorde blott en liten böjning på balsen, och vände mig helt zonica ryggen. Något sådant måste åtminstone icke Thord Hjelmerona få att förebära henne, menade stall. brodern. Huru då? jag visste icke ens alt ban val återkommen från sin resa till Norrland ? Jo bevars! för tre fyra hela dagar sen Jag såg dem i går tillsammans hos drotzets, och hade ieke Adlerfels varit så djupt inbegripen i ett parti pquet, skulle han tvifvelsutan fitt myror i hufvudet — det var ett samtal, som räckte nära ett per timmar, och bli ban svart.juk en gån, så gratulerar jag helgonet.n Du skall få se det har ingen fara — hor vet nog att sälta sig i säkerhet deriör. Jag ä hvarken vidskeplig eller lättrogen, men till står att jag hyser en viss aversion för finskorna — de hafva förhexat mången bättre karl än Albrecht Adlerfels, så mycket är åtminstone säkert.n Var då bara troget på din egen vakt!, skämtade vännen och öfvergick till ett annat ämne Grefve Hjelmeronas oförställda beundran för den unga friherrinnan Adlerfels felade dock e