lare; jo, jo, det svider kan tänka te bliga på solen, och inte få nå mer ålna än så! Ser hon, pannkaka är pånnkaka, och den som är slagen till runstycke blir aldrig slant, brukte mor min säga. Det är bättre, David, sa hon tillika, att man tar och tackar för det man får, än löper i syne efter det man alls inte rår, sa hon, hi, hi, hi, — det hade kanske varit litet klokare om hon aktat på hvad jag tyckte omna te börja med, än gå och kråma sig för den, som inte vålana mer än en pris snu; — prosit schamär! sa fransosen Tig din usling! afbröt den uppretade flickan, den dag kan ännu komma — då både du och andra få krypa för mig! tillade hon saktare än att någon hörde det, eller såg de blickar 2f hat och hämd, med hvilka hon mätte den unga bruden, som stödd mot sin makes arm, just då försvann i porthvalfvet. Vi vilja ej längre trötta läsarens, kanske redan nog mycket. pröfvade tålamod med fortsatta beskrifningar över denna eller påföljande fester, som gåfvos till de nygiftas ära. Dei var en nästan oafbruten kedja af lustbarheter och nöjen först på landet och sedan i Stockholm, der de unga tillbringade: vintern, emedan amiralens ville det så. Du måste, min piga, sade gubben, när Elisabeth ville göra några invändningar deremot. Bruket, din rang cch din rikedom fordra det, och Albrecht har des:uom ingen ro förrän han får skryta med dig inför verldens ögon. Res i Guds namn, barn, som våra representanter der ute i hvimlet, medan vi sjelfva få hvila oss i lugnet här hemma. Med svalorna vänta vi er åter i vår Man reste; man inrättade sin hushållning på en lysande fot, gjorde och mottog visiter, gaf och bivistade praktfulla fester, blef slutligen vid ett utomordentligt tillfälle befallds, och ansågs nu mera utgöra ett af hufvudstadens förnämsta hus, Allt andades fröjd och lycka omkring de