å gälla som praxis: att taga måttligt för sig. men fullgöra med besk:d hvad man förbundit sig till. Förf. vill deremot, att föreningen skal: åtaga sig allt som bittills ålegat så väl den allmänna fattigvården, som alla nu befintliga välgörenhetsstiftelser. Men, äfven om vi antags att ren lyckats utföra denna kolossala plan och sammanstöpa alla dessa olika stiftelser i den Cdersehiöldska formen, så kunde man dock absolut ej komma ur fläcken med sin verksamhet, förr än man låtit den nya föreningen, allt i altom, åter sönderfalla i ett tillräckligt antal underafdelningar, som hvar och en arbetade i olika riktningar. Men hade man väl då kommit ett enda tuppfjät längre, än der vi nu befinna oss? Leder icke skyddsföreningens plan: att ställa sig i närmare förbindelse och möjligaste vexelverkan med alla andra föreningar och stiftelser af välgörande syfte, precis: till enatanda resultat; men på en enkel och fullt praktisk väg, utan att blottställa sig för de: äfventyrliga af en dylik omstöpning och opraktisk 2malgamation? Ett sammanhållande af de här ofvan omnämnda hufvudpunkterna af hr Cedeischiölds yrkande lemnar det lättaste tillfället att kunna tydligen sköpja på hvad sätt han, med all sin värma för den goda saken, likväl råkar i farliga förvillelser och motsägelser. : Om man nemligen läser i och för sig hvad förf. uppställt säsem föreningens syftemål, att motarbeta lättja och liderlighet genom beredande sf arbetstillfälle för alla dem, som deraf näro i behof, och att ordna fattigvården så, att ahvar och en nödlidande, som saknar krafter att genom arbete förtjena sitt uppehälle, kompmer i åtnjutande derafo, så kan ingenting vara Ttiktigare och ingenting vackrare än detta, såsom ett allmänt ändamål betraktadt; och det är följaktligen äfven egnadt att tillvinna sig ett allmänt bifall och captivera åhörare. Men tilllika får man ej, hvilket förf. likväl gjort, förbise, att detta ändamål är, såsom vi nyss nämndt, så vidtomfattande, att om det kunde uppfyllas, skulle man med detsamma hafva löst ett af de svåraste, -jal utan tvifvel det allra svåraste Problem, hvarzed alla nuvarande samhällen kämpa, ett problem, som mer än något annat sysselsätter både tänkare, statsmän, styrelser och lagstiftande församlingar. Och huru skulle problemets lösning ske, enligt br C:s pfan? Jo. på det viset att skyddsföreningen icke blott skulle söka suppleera ett och annat af hvad samhäl!et hittills lemnadt ofullbordadt härutin nan; utan den skulle rent af öfvertaga och lasta på sina skuldror de flesta filantropiska bestyr i afseende på fattigvård och arbetstillfällens beredande, som nu tillhör alla för sådant ändamål organiserade inrättningar och välgdrenhe:ssällskaper, äfvensom en betydlig del af polisens och presterskapets befattningar. Ehuru vackert äfven detta sednare kan låta vid uppläsning, måste man hkväl fiona, att det är opraktiskt, och förf. skulle sannolikt sjelf bäst kommit att inse det, om han fått åt sig uppdraget att leda och organisera hela detta gigantiska värf. Ehura berörlig den grundtanka må vara, hvarpå projektet hvilar, nemligen aut hvarje medborgare, ifrån kungen till tjenaren, skulle intressera sig för föreningen, så förekommer nemligen genast det hindret, att föreningen då hiefve ingenting annat än hela samhället, som skulle, i bänseende till alla de nyssnämnda hestyren, ordnas på ett nytt sätt och utan vidare fråga få åt sig frivilligt öfverlemnad förvaltningen af alla de statsintrader och anslag, som pu ingå så väl genom kronans som kommunernas uppbörd och användas till de ifrågavaran. ie ändamålen, jemte de enskilda välgörenhetssällskapernes och barmhertighetsinrättningarnas fonder. Imedlertid har förf., utan att ingå uti och söka vederlägga invändningarna af dessa svårigheter, sökt ett argument för sin sats uti den t och för sig äfven riktiga anmärkningen om det bristande sammanhanget uti, och oiillräckligheten af, de nuvarande välgörenbetsanstalterna. Sådana språng i bevisningen att taga en allmän bannal fras till premiss, och derifrån boppa öfver till en slutsats, som är långt skild derifrån, förefinnas på minga ställen i hr C:s skrift, och vi anse sakens vigt fordra att framlägga några anmärkningar harom, icke för att få klindra hr C., men för att fritaga skyddsförenixgen från det mindre befogade klander ban sjelf anställt mot densamma. Za Z fr