tiden utvisa; men alla nutidens liberala, avilka
namn är. legio, hafva tydligen uppvext i klas:s-syste
met. Också är det klart, att en skola, som hufvud
gakligen sysselsätter sig med de gamla språkens läs
ning, skall ingifva mera Grek- och Romaresinne, d
v. 8. mer liberalism, republikanism - eller-hvad na
behagar, än en skola, som lägger mindre vigt på d
klassiska språken. Men lika litet som jag anse
skolan kunna bestämma öfver barnets framtida va
af lefnadsyrke, lika litet tror jag henne i stånd at
bestämma öfver dess politiska tendenser. Dåssa börj
icke sällan grundläggas just i och med valeb af vits
genus och bero för öfrigt af mångfaldiga utifrå!
kommande intryck och intressen. Får man döm
af nya Elementarskolans närvarande tillstånd och a
olikheten i deras lynnen och karakterer, som utgåt
från skolan, har man anledning att befara eller hop
pas, att skolan kommer att leverera raska kämpa
så väl åt — ena sidan som åt den andra. Hvac
som är säkert är, att skolans konservativa och like
rala af alla stånd och vilkor komma helt hastigt
strykklassen, om de ej gemensamt konservera skicl
och ordning och liberalt afstå från alla oseder.
J. Lundbergson.
Jemte gillande i allmönhet af den tendens
ofvanstående artikel utvisir, för så vidt den ut-
går på värnande af den konstituerade tjenste-
mannens moraliska rätt, vilja vi likväl ej under-
trycka den anmärkningen, att br L. i åtskilligt
torde kunnat undvika ett framställningssätt, som
har nog mycken likbet med vissa bugningar åt
ömse sidor af ett besynnerligt utseende. V:
nödgas här göra denna anmärkning, enär vi ej
kunnat sätta i fråga, det br L. skulle utesluta
något ur den till Tiden insända artikeln. I
synnerhet har hr L. begått ett stort misstag
rörande de i Aftonbladet influtne anmärkningar
vid införandet der af bans förra artikel ur Ti-
den, såvida han föreställer sig Aftonbladets
mening med dem hafva varit, att politik skulle
eller borde förekomma i sj-lfva skolundrrvis-
ningen. Att ingfva ungdomen något särskildt
begrepp om medborgerliga rättigheter och plig-
ter, den enda politik sm härvid kunde komma
i fråga, veta vi väl skulle vara någonting så
himmelskriande för våra skoldirektioner och
eforer, att det ej kunnat falla oss in att pro-
ponera det. Deremot hverken har hr L. jäfvat
eller kan han nånsin jäfva, att tendensen af en
skolas system och målet, hvartill undervisningen
riktas, ovilkorligen står i inre samband med
statens politik i stort. Och det var endast detta
hvarom Aftonbladet talat. Om, för att taga ett
exempel bland tjugu, lärjungarne i ett läroverk,
såsom fallet är i Nya Elemen!arskolan, få upp-
flytta eller befordras ur en lägre ämnesklass
till en högre endast efter rättsgrund — d. v.
s. hvarken uppflyttas förr än gifna pensa äro
med noggranhet genomgångna och examen der-
uti tagits, ej heller förhindras eller fördröjas i
denna uppflyttning, så fort detta 2lli är absol-
veradt —; så är detta så helt och kbållet skildt
från allt godtycke, att det bildar ett fullkomligt
motstycke i rak strid med lycksökeri, nepotism,
sykofantism och favoritism i allmänhet såsom
befordringsgrund eller system för framkomsten
ute i sjeliva samhället. Utan att stalla någon
prognostik för hvarje af N. E. S:s lärjungars
framtida stämning i afseende på konservativt
eller liberalt tänkesätt i de stora politiska frå-
zorna, är det således ändå temligen säkert, att
flertalet, om ej alla af dem, när de en gång
fullvuxit och blifvit i allt utbildade, icke skola
befinnas vara godtyckligbetens vänner, utan dess
afgjorda fiender. Denna analogi emellan skol-
tendensen och syftningen i sambhällspolitiken
kunde utan svårighet utsträckas till många flere
exempel. Detta afsåg, såsom hvarje läsare be-
griper, det i Aftonbladet förra gången influtne
yttrandet om inkonseqvensen hos en viss person,
som på samma gång han hyllar rättvisa iskol-
eleverras framkomstsystem, likväl ute i samhället
synes vilja hafva arbitrage, och mer eller min-
dre gillar principen att af- och tillsätta tjenste-
män efter väldens och godtyckets slippriga
grundsats. De pikar och hänsyftningar hr L.
slutligen behagat göra till förmån för gamla
skolans och nachdel för den nyas liberalismp,
jemte talet om demokratiska och republikanska
tänkesätts insupande i gamla skolan (företrides-
vis framför den nya), medelst studium af gre-
kiska och romerska auktorerne, förekommer os
så pass nfaldigt, att viskulle önskat oss ej be-
höfva anmärka slikt bos en i andra fall sundi
tänkande man. När efter det nya skolsyste-
met, t. ex. Nya Eiementarskolans, latin och
grekiska ej blott studeras lika mycket, utan
mera, än efter det gamla, så kan gagnet eller
skadan af demokratiskan och republikanska
AR Aj Innan a san la
AA so ce oo a