tiden utvisa; men alla nutidens liberala, avilka namn är. legio, hafva tydligen uppvext i klas:s-syste met. Också är det klart, att en skola, som hufvud gakligen sysselsätter sig med de gamla språkens läs ning, skall ingifva mera Grekoch Romaresinne, d v. 8. mer liberalism, republikanism eller-hvad na behagar, än en skola, som lägger mindre vigt på d klassiska språken. Men lika litet som jag anse skolan kunna bestämma öfver barnets framtida va af lefnadsyrke, lika litet tror jag henne i stånd at bestämma öfver dess politiska tendenser. Dåssa börj icke sällan grundläggas just i och med valeb af vits genus och bero för öfrigt af mångfaldiga utifrå! kommande intryck och intressen. Får man döm af nya Elementarskolans närvarande tillstånd och a olikheten i deras lynnen och karakterer, som utgåt från skolan, har man anledning att befara eller hop pas, att skolan kommer att leverera raska kämpa så väl åt — ena sidan som åt den andra. Hvac som är säkert är, att skolans konservativa och like rala af alla stånd och vilkor komma helt hastigt strykklassen, om de ej gemensamt konservera skicl och ordning och liberalt afstå från alla oseder. J. Lundbergson. Jemte gillande i allmönhet af den tendens ofvanstående artikel utvisir, för så vidt den utgår på värnande af den konstituerade tjenstemannens moraliska rätt, vilja vi likväl ej undertrycka den anmärkningen, att br L. i åtskilligt torde kunnat undvika ett framställningssätt, som har nog mycken likbet med vissa bugningar åt ömse sidor af ett besynnerligt utseende. V: nödgas här göra denna anmärkning, enär vi ej kunnat sätta i fråga, det br L. skulle utesluta något ur den till Tiden insända artikeln. I synnerhet har hr L. begått ett stort misstag rörande de i Aftonbladet influtne anmärkningar vid införandet der af bans förra artikel ur Tiden, såvida han föreställer sig Aftonbladets mening med dem hafva varit, att politik skulle eller borde förekomma i sj-lfva skolundrrvisningen. Att ingfva ungdomen något särskildt begrepp om medborgerliga rättigheter och pligter, den enda politik sm härvid kunde komma i fråga, veta vi väl skulle vara någonting så himmelskriande för våra skoldirektioner och eforer, att det ej kunnat falla oss in att proponera det. Deremot hverken har hr L. jäfvat eller kan han nånsin jäfva, att tendensen af en skolas system och målet, hvartill undervisningen riktas, ovilkorligen står i inre samband med statens politik i stort. Och det var endast detta hvarom Aftonbladet talat. Om, för att taga ett exempel bland tjugu, lärjungarne i ett läroverk, såsom fallet är i Nya Elemen!arskolan, få uppflytta eller befordras ur en lägre ämnesklass till en högre endast efter rättsgrund — d. v. s. hvarken uppflyttas förr än gifna pensa äro med noggranhet genomgångna och examen deruti tagits, ej heller förhindras eller fördröjas i denna uppflyttning, så fort detta 2lli är absolveradt —; så är detta så helt och kbållet skildt från allt godtycke, att det bildar ett fullkomligt motstycke i rak strid med lycksökeri, nepotism, sykofantism och favoritism i allmänhet såsom befordringsgrund eller system för framkomsten ute i sjeliva samhället. Utan att stalla någon prognostik för hvarje af N. E. S:s lärjungars framtida stämning i afseende på konservativt eller liberalt tänkesätt i de stora politiska fråzorna, är det således ändå temligen säkert, att flertalet, om ej alla af dem, när de en gång fullvuxit och blifvit i allt utbildade, icke skola befinnas vara godtyckligbetens vänner, utan dess afgjorda fiender. Denna analogi emellan skoltendensen och syftningen i sambhällspolitiken kunde utan svårighet utsträckas till många flere exempel. Detta afsåg, såsom hvarje läsare begriper, det i Aftonbladet förra gången influtne yttrandet om inkonseqvensen hos en viss person, som på samma gång han hyllar rättvisa iskoleleverras framkomstsystem, likväl ute i samhället synes vilja hafva arbitrage, och mer eller mindre gillar principen att afoch tillsätta tjenstemän efter väldens och godtyckets slippriga grundsats. De pikar och hänsyftningar hr L. slutligen behagat göra till förmån för gamla skolans och nachdel för den nyas liberalismp, jemte talet om demokratiska och republikanska tänkesätts insupande i gamla skolan (företridesvis framför den nya), medelst studium af grekiska och romerska auktorerne, förekommer os så pass nfaldigt, att viskulle önskat oss ej behöfva anmärka slikt bos en i andra fall sundi tänkande man. När efter det nya skolsystemet, t. ex. Nya Eiementarskolans, latin och grekiska ej blott studeras lika mycket, utan mera, än efter det gamla, så kan gagnet eller skadan af demokratiskan och republikanska AR Aj Innan a san la AA so ce oo a