SEM TTazaxazx:Bxx AR
mande glömma honom, sam var färdig att offra
lif och blod för ett enda om henne fäldt lätt-
sinnigt utryck. Sidan var anledningen till min
närmare bekantskap med Pablendo:ff, ehuru ej
Elisabeth bör vea detn
T:ll en början får jag säga dig,, genmälte
den ännu alltid uppreade amiral n, att du ej
må irbilla dig, det du vore den förste, ty Eli-
sabeth har redan gifvit bort fler korgar, än du
hört talas om i all din dar, och för det andra
så vill jag väl fråga bur du kunde understå dig
att tala illa om ett fruntimmer af familj, som
du inte ens kände? Sådant, min kära brorson,
skulle både din salig far och jeg i vår ungdom
hafva ansett befläcka våra egna namn — och
är ovärdigt bandladt.n
Oakel gör mig åtminstone i detta fall orätt,
återtog Albrech!, och jag vågar tro att mina
begrepp om heder ej äro raiudre stränga än
onkels, skulle vi än skilja oss Ltet i deras til-
limpning. Det var icke jag som talade om
Elisabetb, eller rättare sagdt om fruntimmer i
allmänhet, hvarunder äfsen hon slutligen blef
iubegripen, ulan några andra unga kamrater,
hvilva vid ett muntert tillfalle gjorde det, lätt-
sinnigt eller rättvist, det kommer 2n på hvars
och en3; eget omdöme cch erfarenhet. Axel!
Pahlendorf ensam upprädde som do i hans!
tanke förorittades målsman, och då man trot-!
sad2 borom att konna upivisa ett enda exerm-
pel, uppgaf kan, dock utan att säga hennes)
namn, sin cgen alskarinn, på hvars trohet cch
dygd ban både ville I fva och dö. Alla strat.
tade åt bans stoda bhoro svara cnk
lekens skoulgos e, c j insau fåt smakari:
ceh ju fasture ban irodde, ju oförsyntare:
skulle Lan ock bifva bdragen, byarom en och
hvar a dem sjeltva vile åtoga sig att ölver-
bevisa honom, så framt de blefve bekanta för
den sköna, m. m. d. tills den i börj:in gyck-
lande ordstriden blef skarp och allvar:am.