femnas åt sin egen beslutanderätt, midt emot en
obeväpnad folkmassa, bestående äfven till någon del
af. qvinnor, så att det skall få bero på en subaltern-
officers skön, att mot medborgare begagna gevärseld
utan speciel req7isition och begäran af de civila
auktoriteterna, efter förutgången formlig varning.
Hvarthän sådant kan leda om det aflöper utan an-
svar, ser man lätt, ty det behöfs då icke mer än
att två eller tre okynniga personer i en folksamling
begå en mindre våldsamhet, för att genast kunna
nedskjuta en mängd oskyldige.,
För den, som behagar jemföra detta stycke
med den s. k. citationen visar sig genast, huru-
:som den sednare i hela sin syftning är sielf-
gjord och diktad. Och detta kallas Afton-
bladats egna ordy!
Vi fione visserligen, att mången läsare skall
anse der här giorda vederläggningen för ett öf-
verloz sarhete. Men vi bedje om ursäkt om
det:s icka helt och bållst kan gälla. Det må
man nu säger om Söndagsbladet, att
är värdt att bry sig om hvad som står
dan utgilvaren är en frejdlös och be-
i person, eeh redan till den grad känd
naktighet, att äfven personer ur den
pen läsa bladet endast för skandsl-ns
, men nian att sätta någon tro till förfat-
Förbållandet är likväl ej alldeles det-
med hr P. Han är professor vid ett
:et, och lärer i det enskilda umgänget
ind såsom rätt human. Man har således
aima anledning at rå förband misstänka
för en så låg moralisk depravation som
Söndagshladets utgifvare, Derföre är det ej
vigt att icke Jåta honom under skydd af
hållanden få ovederlagd utsprida osan-
. Men härtill kommer ännn ett skäl.
ör nu mer än 9 år sedan 4858 års hön-
dels: : passerade. Mången har derföre kunnat
glör ma en mängd omständigheter, hvilka be-
stämma korskteren af pressens och wvederbö-
randes ömsesidiga ståndpurkt den tiden, och
äfvenså har mången, sora då knapt var i yng-
lingaåren, nu kommit ut i verlden. Att inför
alla dassa kunna garom bedrägliga, skarfvsde
och varstöllda berästelser förfalska historien om
den tidens händelser och pressens ställning der-
vid, vore således, under antagande af jesuiter-
nas bekanta sats, att ändsmålet helzar medlen,
en icka så liten vinst för de reaktionära. In-
för hederns och moralens domstol är det dock
annorlunda; och om man besinnar, att ett skrift-
stäl!eri sådant sam hr P:s uppbäres och under-
stödjas af ett parti, antag äfven att detta är
fåtal gt, så g fver redan den omständigheten, att
eit sådont parti icke blott tolererar, utan till
och med tyckes uppsöka personer, som uten
samvete göra sig till verktyg för lögnen och
fört:let, nu genom T:den likasom förut genom
Svesska Biet, begrepp om en maralisk depra-
vation, hvil:en icke skyr någon utväg till be-
fordrande af sina mörka syften, och mot hvil-
ken ice finnes något annat slutligt vapen än
det allmänna föraktet bos bittra sinnade bland
allmänheten. Data kan ock svårligen uteblifva
i längden; den som den ena gången efter den
andra blir beträdd såsom uppsåtlig lögnare, må-
ste till slut antingen gifva vika för sedlighetens
fordran att ej störa samhället med sin lömsk-
bet, eller eckså nedsjuuter han ohjelpligt till
Söndagzsbladsutgifvarens, det vill säga bamnbu-
sarnas nivå, för att der qvarstanna.
c— 20