femnas åt sin egen beslutanderätt, midt emot en obeväpnad folkmassa, bestående äfven till någon del af. qvinnor, så att det skall få bero på en subalternofficers skön, att mot medborgare begagna gevärseld utan speciel req7isition och begäran af de civila auktoriteterna, efter förutgången formlig varning. Hvarthän sådant kan leda om det aflöper utan ansvar, ser man lätt, ty det behöfs då icke mer än att två eller tre okynniga personer i en folksamling begå en mindre våldsamhet, för att genast kunna nedskjuta en mängd oskyldige., För den, som behagar jemföra detta stycke med den s. k. citationen visar sig genast, huru:som den sednare i hela sin syftning är sielfgjord och diktad. Och detta kallas Aftonbladats egna ordy! Vi fione visserligen, att mången läsare skall anse der här giorda vederläggningen för ett öfverloz sarhete. Men vi bedje om ursäkt om det:s icka helt och bållst kan gälla. Det må man nu säger om Söndagsbladet, att är värdt att bry sig om hvad som står dan utgilvaren är en frejdlös och bei person, eeh redan till den grad känd naktighet, att äfven personer ur den pen läsa bladet endast för skandsl-ns , men nian att sätta någon tro till förfatFörbållandet är likväl ej alldeles detmed hr P. Han är professor vid ett :et, och lärer i det enskilda umgänget ind såsom rätt human. Man har således aima anledning at rå förband misstänka för en så låg moralisk depravation som Söndagshladets utgifvare, Derföre är det ej vigt att icke Jåta honom under skydd af hållanden få ovederlagd utsprida osan. Men härtill kommer ännn ett skäl. ör nu mer än 9 år sedan 4858 års höndels: : passerade. Mången har derföre kunnat glör ma en mängd omständigheter, hvilka bestämma korskteren af pressens och wvederbörandes ömsesidiga ståndpurkt den tiden, och äfvenså har mången, sora då knapt var i ynglingaåren, nu kommit ut i verlden. Att inför alla dassa kunna garom bedrägliga, skarfvsde och varstöllda berästelser förfalska historien om den tidens händelser och pressens ställning dervid, vore således, under antagande af jesuiternas bekanta sats, att ändsmålet helzar medlen, en icka så liten vinst för de reaktionära. Inför hederns och moralens domstol är det dock annorlunda; och om man besinnar, att ett skriftstäl!eri sådant sam hr P:s uppbäres och understödjas af ett parti, antag äfven att detta är fåtal gt, så g fver redan den omständigheten, att eit sådont parti icke blott tolererar, utan till och med tyckes uppsöka personer, som uten samvete göra sig till verktyg för lögnen och fört:let, nu genom T:den likasom förut genom Svesska Biet, begrepp om en maralisk depravation, hvil:en icke skyr någon utväg till befordrande af sina mörka syften, och mot hvilken ice finnes något annat slutligt vapen än det allmänna föraktet bos bittra sinnade bland allmänheten. Data kan ock svårligen uteblifva i längden; den som den ena gången efter den andra blir beträdd såsom uppsåtlig lögnare, måste till slut antingen gifva vika för sedlighetens fordran att ej störa samhället med sin lömskbet, eller eckså nedsjuuter han ohjelpligt till Söndagzsbladsutgifvarens, det vill säga bamnbusarnas nivå, för att der qvarstanna. c— 20