RM Pr IR ULER ta
sparsamhet, detta exempel visar sig alltid utan
I verkan. Om icke denna verkan tvärtom säl-
lan förfelas, och om icke trefnad, välmåga och
belåtenhet bo i sådana hus? AG (Forts.)
LZ
— Helsingfors. tidningar för d. 435 dennes med-
delar följande - berättelse om ett hafsvidunder, som
blifvit sedti fjärden utanför nämnde stad:
Nedanstående af ögonvittnen meddelade händelse
är icke utan sin märkvärdighet, och för dess san-
niogsenlighet tror sig redaktionen kunna ansvara.
Thersdagen d. 46 sistl. Sept. på e. m. begaf sig
en fisksump på väg från Hiriala holme vester om
Helsingfors på återvägen till denna stad. Luften
var mild, himlen halftlar och hafvet nästan full-
komligt lugnt. Man färdades alltså roende.
I båten befunno sig studeranderne Sauren och
Ignatius, fiskaren Wahlberg, en huskållerska och en
gosse om 42 eller 13 år.
Komne ut på fjärden mellan Esbo Löfö och Melko
holme, hvarest öppna hafvet ligger på, varseblefvo
de resande ett stycke ut på fjärden, åt hafvet till,
en mörk massa, till utseende lik ett flytande fa-
stage. I tanka att det vore vrakgods, som kring-
dref i sjön, ändrade man kurs och rodde fram mot
föremålet, för att se hvad det egentligen var och
om något möjligen vore att derifrån berga.
Klockan var inemot 7 på eftermiddagen och man
hade följaktligen nära nog full dager ännu. Man
närmade sig alltmer det svarta föremålet, som tyck-
tes orörligt hvila på vattenytan, och kom det på
omkring 4 famnar nära, utan att dock kunna inse
hvad man hade för sig. Nu inträffade det säll-
samma, att, ehuru båten med sakta rodd fram-
skred, man likväl ej kom föremålet närmare, hvaraf
man s!utligen insåg, att detsamma äfvenledes var i
rörelse och framskred undan båten. Den gamle fi-
skaren kände sig härvid underlig till mods och me-
nade: nog är det bäst att vi fara vår väg och det
der får fara sin vägp. Hvarpå man i sjelfva verket
åter började styra åt staden till.
Man hade ej hunnit långt i denna ändrade kurs,
då fiskarens yttrade anmärkning, att det vore en
ond synp, gaf studenterne anledning att åter styra
mot föremålet, för att öfvertyga fiskaren, det man
ej hade sett något öfvernaturligt. Man nalkades
nu åter på samma distans, men icke närmare, hvar-
på studeranden Saurån aflossade på det förmodade
otyget sin hagelbössa. Omkring en minut efter
skottet förblef allt stilla och krutröken hade redan,
lik en lätt sky, bortsväfvat, då plötsligen hafsytan
råkade i stark rörelse och den hittills icke särdeles
stora svarta massan höjde sig öfver vattnet, till en
längd af hvad man pröfvade minst 60 fot, samt
började skyndsamt framskrida i riktning från båten
utåt Melko yttre udde. Båten hade kommit istark
guvgning och bestörta öfver den oväntade synen,
hvilade roddarne på årorna, under det att den o-
formliga simmand2 massan allt mera aflägsnade sig.
Med ögat följde man nu vidundrets rörelser un-
gefär 10 minuter, hvarefter man såg det stadna, be-
sinna sig ett ögonblick och med någon svårighet
vända samt hastigt åter framskrida i riktning åt
båten. Ny bestörtning uppstod då.i denna, särdeles
vid fiskarens naiva uttryck när odjuret stod stilla:
att det vore hela Ryssholmen. Man grep till å-
rorna och rodde af alla krafter mot närmaste land,
som var Adholmen, hvarifrån man dock var en half
sjömil aflägsen.
En fisksump är, som man lätt kan föreställa sig,
icke den mest lättrodda farkost, och hade den än
varit det, skulle den likväl i snabbhet ha vida öf-
verträffats af vidundret, som med stor hastighet
nalkades allt närmare. Slutligen var det föga mer
än omkring 4 famnar aflägset — samma distans,
som man förut iakttagit. Den yttersta fruktan grep
då gossen, som nedkastade sig på båtbotten och drog
en kappa öfver hufvudet, medan gumman likaså
högeligen beskifvade sig. Man varseblef nu ock ett
godt stycke från den långa mörka massan en annan
ljusare höja sig öfver vattenytan. Detta kunde ej
vara annat än det ofantliga djurets stjert.
Båten syntes i sjelfva verket förlorad.
j
Men på den uppgifna distansen stadnade hafs-
monstret, och båten fick ett försprång. En stund
derefter nalkades det åter, men kom ej nu heller!
närmare. Detta fortsattes flera gånger. Slutligen
hann båten upp på en klippa under Ådholmen, det
förföljande odjuret fann sig komma uti för grundt !
vatten och stadnade ånyo. Det svall, som härvid
förorsakades i vattnet, liknade det af ett stort ång-
fartyg, och, ehuru skymningen redan inbrutit, såg
man en mäktig vattenmassa forsa framför dess gap.
Samtlige båtfärdare kommo Ilyckligen i land tilll.
klippan och tillbragte der natten. Men i hvarje
dödsjö, som under nattens mörker plaskande hvälfde
mot stranden, trodde sig gumman höra det fruk-
tansvärda hafsodjurets brusande antåg.
Följande morgon fortsattes färden till staden, utan
att något ovanligt syntes på fjärdarna.
Ovilkorligen hade man vid anblicken af dettal:
djur erinrat sig de många sägnerna om stora sjö-
ormen, så ofta sedd vid Norges kuster. Men utom
det att djurets rörelse här syntes jemnt framskri-
dande, utan spår af denna bugtande och vågformiga
slingring, som i alla berättelser om hafsormen om-
talas, synes stjertens horizontala läge, när den var-
seblefs, djurets tröghet i vändningen samt ännu mer
den anmärkta vattensprutningen häntyda på en
hvalfisk — måhända en af de större bland dessa
hafvets jäctar. Om tillförene någon individ af denna
djurart visat sg i Östersjön och Finska viken, är
!
oss obekant, och sanningen att säga, har man svårt
att förstå, huru en hval lyckats praktisera sig bel-
skinnad in genom de trånga, grunda och tätt be-
farna passen vid Öresund och Bälterna. Skulle lik-
väl tillvaron af en så sällspord gäst här bekräfta
sig — och förr eller sednare måste den göra det,
om den eger grund, ty ut hittar väl djuret knep-
past samma väg — så återstår blott att antaga, det
hvalen under ifrigt förföljande af någon sillstim in-
kommit genom sunden. Man finge dåäfven antaga,
att strömmingsstim lockat djuret upp mot kusterna
och att möjligen den i sumpen förvarade fisken loc-
kat det att förfölja båten.
Norrköping d.. 9.04: ober. Rörande förlop-
pet vid profplöjningen på Marieborg förliden ons-
dag, hafva vi följande att meddela: Sedan dagen
förut, å en vidsträcktare tvåårig klöfvervall, passan-
de plogstycken blifvit utstakade, började samman-
trädet onsdagsmorgonen med några ord af hushåll-
ningssällskapets ordförande, hr baron och landshöf-
din en Palmstjerna, samt ett föredrag af sällskapets