ensam vara den riguigaste, åtminstone icke den
säkrast upplysande: : Det är förut anmärkt, att
äktenskapen, i förbållånde till folkmängden, un-
der de sednare 20 å 25 åren minskats ända
till med en fjerdedel. Då naturdriften i alla
fall utkräfver sin rätt, skulle deraf följa ett
stegradt antal olagliga förbindelser, och de o-
äkta barnens ökade mängd i propbrtion mot de
födda skulle således bli en nästan oundviklig
följd af det celibat, som dels ekonomisk förlä-
genhet, dels en slösande lefnad, lättsinnighet och.
det onda exemplet alstrat. Man bör derföre
äfven jemföra de oäkta barnens antal mot folk-
mängden under hvarje period. Det är hvad
jag här gjort. Jag har jemfört det sammanlag-
da beloppet af oäkta barn för serskilda qvin-
qvennier, först med antalet af födda och sedan
med folkmängden sista qvinqvennii-året. Häraf
uppstår då följande resultat:
Hela riket:
. Oäkta mot de föd- mot folk-
Aren - Folkmängd barn da som mängden som
4815-1820 2,579,121 29,478 4 till 14V, 4 till 87
4821-1825 2,771,252 33.566 4114!, 182
2826-1830 2,888,082 29,621 41416 197
4831-1835 3,025,439 31,369 1)415, 1 9673
4836-1840 3,138,887 32,429 4114, 1,97
I Stockholm:
1815-1820 75,569 4,710 1V 2, 1,16
4824-1825 — 79,423 B,OB4 An2V, AD 155
4826-1830 80,621 4,842 412; 1n14637,
1831-1835 82,665 B,409 AV, AP 15,
4836-1840 84,461 3,600 4r2V, 1 135255
Ofriga städerna:
4815-1820 485,605 4,305 465,, 1p43
1821-1825 200,806 4,939 16,, 440
4826-1830 4199,765 4A,482 AN 67V, ApnAAVy
1831-1835 9207,297 14,661 4N6!v; 4A44y,
4836-1840 92418,985 4,920 16 10n44V,
Landsbygden:
4815-1820 2,323,516 20,460 4418!; 4)41143
4821-1825 2,490,973 23,589 448:; 44105
4826-1830 2,607,696 20,527 491!; 44927
4831-1835 92,735,487 21,299 40)20, 44198
1836-1840 2,855,741 21,950 419!), 4130
Denna sammanställning visar då, att, ehuru,
enligt hvad ofvan är sagdt, de oäkta barnens
ökade antal tycktes böra blifva en nästan ni-
turlig följd af tidsförhållanderna, ha de likväl,
allt noga afvägdt, mera. af- än tilltagit; att på
landsbygden minskningen är betydlig, i provins-
städerna icke särdeles märkbar, men dock nå-
gon, och i sjelfva Stockholm, detta osedlighe-
tens stamhåll, väl icke mindre än fordom, men
dock lyckligtvis ej större än för 20 år sedan),
samt i bela riket mindre än vid samma tid.
Det är då icke beller i detta fall skäl att för-
tvifla om bättre tider.
Nu bör likväl erkännas, att både det allmän-
na och individerna ha verkligen gjort hvad de
förmått — dels att utveckla det, dels att göra
följderna så förderfliga som möjligt.
Lagen har låtit osedlighetens eller förvillel.ens
hela tyngd falla på de fullkomligt oskyldiga
barnen, i det bon utesluter dem från all erfs-
rätt, äfven efter erkända föräldrar, som icke
hafva andra bröstarfvingar, och de offentliga in-
rättningarna ha bemödat sig att göra felets följ-
der så litta som möjligt för den rike och så
tunga som möjligt för den fattige. Den förre
kan med 400 rdr bko till barnhuset för alltid
befria sig derifrån: en utväg, som också flitigt
begagnas och som bruket sanktionerat. Den
f:ttige åter har ett annat medel att befria sig
från sin naturliga skyldigbet. Då tjenstpigan
icke blifvit bemärkt af någon bland de bättre
klassernas medlemmar, eller kanske red.n dess-
förinnan, och hon, förledd af exemplet mer än
al böjelsen, förbundlt sig med någon af sitt
stånd, fått, som det heter, en fästman, och
bekantskapens följder visa sig, finner sig denne
besvärad af de täta påminnelserna om de upp-
offringar, som nu väntas af honom. Han ser
huru litet noga herrarne äro i fullgörandet af!
sina förbindelser, när lagen ice ovilkorligen
dertill tvingar dem, tager i tysthet sitt parti
och reser från orten. Den arma modern, en-
sam och öfvergifven, får nu också ensam bära
hela tyngden. Det återstår Een:e tvenne sättli
att möjligen framslipa den, antingen att ingål
vid barnhuset som amma, om hon derti!l be-l
fiones tjenlig, eller att af sin knappa lön un-
derhålla barnet hos någon gumma i en aflägsen
vrå af staden eller i någon backstuga. Dessa
bidrag låta snart känna sig såsom ganska tryc-
kande; antingen miste hon till deras lättande
begå nya fel, hvilka kunna hafva samma följ-
der, eller är hon intresserad af att snart befrias
från bördan genom barnets död, och gör såle-
des underbållet- så knappt och så trögt att ut-
bekomma som möjligt, hvarigenom fosternioderns
omvårdnad om den arma varelsen ännu mera
svalnar, och den önskade befrielsen snart inträffar.
Detta torde vara niotiondedelar sf de oäkta
barnens och deras mödrars historia. Jag öf-
verlemnar likväl åt hvarje enskild erfarenhetj
alt afgöra, om i de hus, der ett förnufiigare,
tarfligare och mera patriarkaliskt lefnadssätt än-
nu är rådande — och ett och annet sådant
fianes lyckligtvis — der man således tagit mera
vård om tjenstefolk och arbetare, der dessa så-
lede3 af naturlig benägenhet mera slutit sig!
till husbondfolket och mera betrakta sig si:0x
familjens medlemmar, om det der lika oftal
händer att pizorna falla förförelsens offer, eller,
i fall sådant ea gång händt, de derföre ovil-
korligen förnya felsteget och äro lemnade till
rof för lasten, och om de genom det begångna
felet verkeligen så sjunkit i moralitet, att del
derigerom förlorat i menniskovärde? Vidare !
lemnar jag åt erfarenheten att afgöra, om iså-
dana hus man har cå cärdalac ectart cLäl att