ga tullar.
Men allt hvad fakta och sanning angår, synes
ovilkorligt vara utsatt för det missödet, att för-
vridas af så lättsinnige och samvetslöse skri-
benter, som storljugarne i Tiden, Söndagsbladet
och Minerva.
FE
— Denna krukan är bestämdt ett tusen år gam-
mal, säger den treflige antiqvarien Bautastenius
uti br Blanches pjes Sverige 1846 och 1946. Så
kunde man äfven utropa: Den namnkunnige
Gert Westfaler eller den stortalende barbeer bar
bestämdt flyttat ur Ho:bergs Danska Skueplads
in i Svenska Mincrva och språkar nu der soma
bäst om representationsfrågan bestämdt lika klokt,
som i den bekanta komedien. Mäster Gert tyc-
ker icke om samfålda val, hvilka han anser för
toma spegelfäkterier, och sedan han rågra da:
gar från denna synpunkt betrskt:t Regeringens
ställning till representationsfrågan, både tram
och bak, utan att komma längre, har han ny-
ligen i de två sista numrorna ryckt än när-
mare på sakenn, och kommit t.l den skarpsin-
niga upptäckten, att en representationsreform
med samfålda val endast kan blifva för barna-
barnsbarn, men att problemet i stället måste
lösas genom alternativer. A!ternativerna må-
ste fram,, är mäster Gerts text för dagen.
Härom ett stycke af hans trefliga konversation:
Att rent af förklara nationen, att reformen må
falla och samhället gå en allmän upplösning, en
fortskyndande katastrof till möte, heldre än att man
vill uppoffra de toma spegelfäkterierna med de sam-
fälda valen; — dertill, hoppas vi dock, att när al-
ternativerna bli framställda så klart, att ingen
undflykt gifves, hvarken egoismen är nog stark eller
modet nog stort hos de flesta anhängarne af den
samfälda valprincipen. Men alternativerna måste
framställas, nationen måste se, på hvilkendera si-
dan skulden är. Nationen måste erfara, hvilka som
äro ansvarige i fall reformen göres om intet och lan-
det störtas i en namnlös olycka, på det att, när rä-
kenskapsdagen inträffar, ansvaret må blifva utkräfdt
hos de skyldige och ej af de oskyldige. Så långt
är det ock kommet, att det nu ej kan undvikas,
att alternativen måste fram. Att hafva bragt sa-
ken derhän, är åtminstone cen förtjenst som tillhör
representations-kommitten, hvars Betänkande och
Förslag Regeringen icke kan underlåta att till Stän-
derna framlemna, — — — — — — —
Med representations-kommitteens projekt kan man
i sjelfva verket ock anse förslagsmakeriet för de sam-
fälda valen nu hafva uttömt hela sitt möjliga för-
råd; och efter 48 år, som projektmakeriet i denna
väg varit afvelsamt utan att kunna framalstra någon
duglig frukt, är det ock icke för bittida. Alla nya
förslag efter den samfällda val-principen, som hädan-
efter möjligen skulle framgifvas, kunna ej blifva
annat än obetydliga förändringar utaf dem, som re-!
dan fallit, och de måste stupa lika som dessa. Hvar-
ken kan penningen gifva någon rättsgrund för be-
hörigheten att välja, och lika litet egenskapen att
gå på två fötter; och huru man än må kombinera
dessa tvänne elementer, och låta dem inskränka hvar-
andra, antingen såsom kommitteen eller som reform-
vännerna, eller som hrr Anckarsvärd och Richert,
eller efter någon annan modifikation, så kan omöj-
ligen derutaf tillkonstlas något, som utgår ifrån och
hvilar på rättsgrund, långt mindre kan man
derifrån komma till ett resultat, som motsvarar na-
tionens och det allmännas behof af reformen. Vi
kunna således tryggt antaga för bevisadt, hvad vi
ofvanföre yttrat: all något annat alternatif ej gif-
ves, än at antingen måste sjelfva 1eformen
nu alldeles lemnas å sido och uppoffras, eller ock
spegelfäkterierna med de samfälda vaien upphöra:l
i hvilket fall naturligtvis en annan princip måste
uppsökas, — en princip, som förmår leda til enl
snart verkställbar men tillika fullt ända-)
målsenlig reform. Och en sådan princip är klass-
valsgrundsatsen, rätt fattad och utförd.
Vill läsaren nu veta sättet huru en ändamåls-
enlig reform skall tillvägabringas, så är mäster
Gert icke heller i det hänseendet rådlös. Han
framställer nemligen först den stora och sinn-
rika ssigten, att det förslag är ändamålsenligt,
som uppfyller det allmännas behof och for-
dringar,; och derefter kommer han till sjelfsa
hufvudknuten hurudan reformen bör vara, nem-
ligen:
1:0 att icke blott de materiella utan äfven de hö-
gre moraliska och politiska intressena (samt deribland
äfven de direkt orepresenterade, fattigare klassernas
rätt och bästa) försäkras om intelligenta och nitfulla
målsmän och vårdare i representationen;
9:0 att, till förebyggande af en temporär majori-
tets despotism öfver de intressen som befinna sig i
minoriteten, att, till försäkrande af ett moget och
passionsfritt afgörande af ärenderna, och ändtligen
till afböjande af vådliga conflikter emellan folkom-
bud och regering, ett ärligt tvåkammarsystem infö-
res i representationen;
5:0o att insigtsfulla och med specialkunskaper i
hvarje gren af ärenderna utrustade representanter
kunna påräknas, så att regeringen 7? alla ämnen
må kunna erhålla på full sakkännedom grundade
upplysningar och råd, controllen öfver dess åtgärder
ej blifva endast ett sken, och allmänna tänkesättet
genom representationens diskussioner erhålla en allt
högre och högre utbildning i vett, sans och kun-
skaper;
4:0 att representationen genom öfverlägsna insig-
ter och ett sansadt tillvägagående, samt derutaf här-
flytande aktning och anseende så inom som utom
landet, må kunna, såsom en verklig organ för na-
tionalviljan gifva stöd och styrka åt regeringen;
och äntligen
5:0 att representationen erhåller en sådan organi-
sation och sammansättning, att förhållandet emellan
statsmakterne må blifva moraliskt och icke blott
juridiskt, Ah. e. må blifva hvilande på förtroende
och innerlig, harmonisk samverkan, samt förmedlas
genom offentligen förd, muntlig discussion; hvilket
just är den ursprungliga bemärkelsen af ordet Par-
liamenum (samtal), hvarföre ett sådant statsskick
äfven fått naranet Parlamentlariskt.
Alla dessa fem vilkor och fordringar, oeftergifliga
vid en representationsförändring så vidt denna skall
motsvara ändamålet och blifva en verklig reform,
tro vi genom ett klokt klassvalsförslag med fria va
utom klasserna kunna med säkerhet uppfyllas, för
hvilket påstående vi äfven i sinom tid skola lemna
bevisen. Men deremot äro vi efter mångårigt be-
grundande lika fast öfvertygade, att de nämnde fem
grundvilkoren omöjligen med samfälda val, åtmin-
stone i närvarande tid, stå att uppnå.
Blir icke läsaren härigenom underkunnig om
husudant förslaget bör vara, så är det åtmin-