va fått bra litet. Förf. säger i sin föregående upp
satts att ordinarie prester finnas, som hafva högs
500-rdr, då andre säkerligen någon gång få 20-dub-
belt denna löneinkomst. Vore det då icke bättre
att först reformera det klandervärda ryktet och gör:
sig vördade och älskade samt sålunda med säkerhe
kunna påräkna 40,000 rdr om året, än att, genom
ohyggliga utmätningar hos de mindre förmögne, er
hålla kanske icke mer än 2000 rdr. Utan sådan:
utmätningar skall det blifva omöjligt att gifva de
klandervärda lika mycket som de vördade nu er-
hålla; ty de mindre förmögne rörelse-idkarne, som
förut haft minsta afgifterna, hafva fått sina utskyl
der betydligt ökade de sednare åren genom bits
mans- och fattigagift, under det de förmögnare fåt
sina minskade, genom bevillnings- nedsättning, til
större belopp än nyssberörde afgifter. För några å1
sedan, ungefär vid den tiden då båtsmans-afgiftens
fastställelse blef känd, började en allmän bevillnings-
nedsättning för nästan alla dem, som hade mer än de
minsta afgifterna. Hade någon skattskyldig uppgi
vit högre inkomst än taxerings- -kommitten tyckte
honom hafva bordt uppgifva, så försöktes till och
med att ogilla uppgiften och påföra bevillningen till
mindre belopp än semma uppgift innehöll. Millio-
nären Nordlander fick då äfven sin bevillning ned-
satt i texeringskommittten från 309 till 200 rdr,
eller till lika belopp som en kontingent-handlare
hade blifvit påförd, hvars konkursmassa ej gaf till-
gång till kuratorns utgifna omkostningar, mycket
mindre till da höga utskylderna. MHandtverkare haf-
va de sednare åren blifvit strängare behandlade vid
taxeringarne än de handlande, emedan kommittåer-
na tagit deras arbetare till grund för inkomstens be-
räkning, och för de handlande sällan finns någon
likartad att följa. Detta har isynnerhet menligt in-
verkat på de mindre förmögne, hvilka nu på en
gång affordras hela årets utskylder ?), och detta på
den olämpligaste af alla årstider. Fattigvården kan
knappt gifva de olycklige redlige lika mycket som
den med svält straffade missdåderen. Fattigafgiften
måste således snart ökas, såvida mensklighet kom-
mer att finnas hos dem, som ega att derom besluta.
Allt detta noga ötvervägdt, anser ins. det vara för
någon af Ladugårdslands församlings aktningsvärda
ledamöter omöjligt att kunna besluta den föreslagna
taxeringen af presteskatten efter andra grunder än
de af förf. i sin förra uppsatts föreslagna: en pro-
gressiv afgift efter 2:ira art. bevillning, med flere
skillingar på riksdalern för högre bevillpingsbelopp.
Prestvännen anför vidare, att det hittills följda
sättet vid bestämmandet af afgifter till kyrkans un-
derhåll, fattigförsörjning och skolor har burit sig,
utan att det, konom veterliyen, ledt till någons ut-
armande.
Härvid får insändaren upplysa, att i Johannis och
Ladugårdslands uppbördstrakt finnas öfver tretusen-
4vå-hundra (3,200) personer, utom dem som vid
mantalsskrifningen rjöto fattigbjelp, hvilka, nu att
börja med och innan presteskatten samt den för-
ökade fattigafgiften beviljas, äro åtminstone så pass
utarmade, att de bevisligen ej förmå betala krono-
utskylderna. Men dessa 3,200 äro på långt när ön-
då ej hela antalet, — ty ganska mångas utskylder
hafva blifvit betaida af dem, som derföre ingått
borgen ?).
Insändaren föreställer sig nu, att han vore i för-
fattarens ställe. Han skulle då säga till dem med
de klandervärda ryktena, så här:
Mine bröder och vänner!
J veten att jag för er gjort allt hvad i mensklig
makt stått att göra, och försökt både likt och olikt.
Det nuvarande lönesättet 4 som genom frivilliga
bidrag ger de vördade en anständig bergning och
ibland till och med mycket deröfver, men som gif-
vit bra litet åt dem som ej mera förtjenat — har
jag kallat skandalöst. Det föreslagna nya sättet,
som genom utpantningar och bysättningar hos de
förut betungade skulle intvinga så mycket, att man
kunde gifva er lika mycket som de vördade; lika
åt dem som ingenting nyttigt uträtta, som åt dem
hvilka nitiskt sköta sina embeten, har jag kallat det
enda fullt rationela. Jag har påstått, att åtskillige
prester hafva endast 500 rdr årligen, under det an-
dre säkerligen hafva 40,000 rdr. Jag hörde mina
framställningar gillas af vännerna, som hoppades
att till deras lindrig vid betalandet af afgifterna
till presterskapet, få beskatta arbetsklassen, och bör-
jade tänka på möjligheten att få se det enda fulit
ralionela systemet äfven användt på tidningsredak-
tionerna, hvaraf somliga nu också erhålla någonting,
ej så olikt nådegåfvor. Hade jag fått i Dagligt
Allehanda predika, som presten å predikstol, utan
alt någon vågat motsäga mig, så hade säkert allt
gått lyckligt och bra. Men så tillåter redaktionen
af Sveriges mest lästa tidning en insändare utan
minsta tecken till talang, att göra invändningar e-
mot mina artiklar i Dagligt Aliehanda; — en in-
sändare, som sagt om uppbördskommissarierna, att
de blefvo förespeglade omöjligheten af att erhålla
titlar som förr, ehuru de blefvo tillbjudne sådana,
men undanbådo sig dem; — en insändare slutligen,
som ej kan begripa, att det nödvändiga vilkoret för
den moraliska- religiösa inflytelsen är mynt. Jag
har visserligen ej förlorat hoppet, men jag tviflar
ej på er samverkan till kyrkans reform, d. v. s. be-
stämda, tillräckliga löner för presterna, — ej på
vännerna, deras egennytta är mig en borgen för de-
ras nitiska bemödanden, — men för de aktnings-
värda bland edra egna medbröder; ej för det att de
?) I Frankrike uttages af utskylderna en del i hvar
månad.
3) Sådane borgensförbindelser hafva nu blifvit upp-
häfna af regeringen, ej. af folksombuden; arbets-
klassen har således erhållit samma rättighet, som
da fanan oktattol wi tisaA