läfvensom att det var ett stort misstag, att låta vat-
ten och regn komma i gödselgroparne. Vatten är
len mycket tung artikel. Tusen gallons (en gallon
lär nära en svensk kanna) väga 40,000 engelska
och äro dyra att transportera. Han bade hört landt-
män säga, då det regnade, att de skulle strö i sina
gödselgropar och låta regna i dem; men deraf blef
blott halm och vatten. Han hade funnit att krea-
turen trifdes väl på sin egen spillning och halm,
under tak; att de gjorde massan fastare ända till
den var fyra fot tjock, då den kunde föras bort så-
som en god gödselhög på åkern; men om man lät
regnvatten utlaka denna massa, så blef verkan deraf
skadlig, så väl för djuren som för gödseln. Han
trodde sig icke böra låta tvätta sin gödsel, genom
rännor från byggnaderna, eller sedan den blifvit ut-
lakad och torkad, sätta den ut i högar och vända
den. Det var att på en gång förlora tid och pen-
gear. Han hade alltid funnit, att skördarne blifva
bättre efter outlakad gödsel. En ladugård borde
vara, såsom en jernvägs bangård — betäckt, men
luftig. Att der hålla ailt ting torrt, gifver trefnad
och vinst. Man behöfver ej då så mycket vatten-
kärror och vattensåar; ty de våta delarne af spill-
ningen äro fullt tillräckliga att fukta halmen och
den brända jorden, eller andra insugande ämnen.
Han beundrade och begagnade hr Huttables system,
att ställa kreaturen på brädgolf; och sade: det lö-
nar sig på en sammanliggande gård med goda vä-
gar och i kallt klimat, att stalla fåren med rot-
frukter; men i milda klimat och torr jordmån, är
det bättre att låta dem förtära rötter och grönfoder
på fållorna. Då hade man 4 utgift för gödselns
in- och utkörning; då kom all spillning jorden till
nytta. Han hoppades upplefva den dag, då man i
England, liksom i vissa delar af Skottland, heldre
skulle betala 40 shill. sterl. högre arrende per acre
för en gård med goda hus och tjenlig underdikning,
än för nutidens eländiga och illa anordnade, förfall-
na landtgårdar. Det var denna omständighet, som
vållar, att de skottska arrendena synas vara högre
än de i England. Han var en bestämd anhängare
af underdikning, till minst 2 fots djup. Det var
ett godt och alldeles icke kostsamt sätt att blifva
befriad från svåra och starkt rotade ogrässorter, hvil-
kas kronor just voro liggande under vanliga plog-
djupet. Han gjorde dikningen då vädret var torrt
och med tillbjelp af hvad han på engelska kallade,
en tung Crosskiu-roller och Scarifiern, redde
han sina trädesgårdar lätt, hastigt och ändock full--
komligt. Han sådde sin hvete med Garrets sånings-
machin, på nio tums afstånd, och fann det vara
mycket fördelaktigare, än att så för-hand; det ko-
stade äfven mindre. Åfven han förordade mycket
bruket af oljkakor, samt af kalk på svårare lersorter,
som hafva brist på kalkartade ämnen. Man hade
funnit, att utfodring med oljkakor lemnat bättre re-
sultat än sädesfodring. Godt och starkt foder var:
att föredraga framför allt; svältfodring var ett för-.
loradt spel. Han slutade med den satsen, att om
vi låna af jorden, utan att betala, skola vi snart
finna skattkammaren tom.
Hr Hutstabic yttrade, att han i anledning af den
sena timman endast ville tillägga några erfarenhets-
rön, som han haft tillfälle göra. Då han vid detta
tillfälle såg så många egendomsherrar närvarande,
ville han uppmana dem, att låta sina landtboer
uppodla, under lämpliga inskränkningar, så mycket
de kunde af den sämre jorden, hvilken nu ligger i
betesmark. Han trodde sig kunna försäkra, att na-
tionalvinst, åboernas fördel och arbetarens väl voro
innerligt förenade med de fattiga betesmarkernas
förvandlande i åkerjord. I min församling, sade
han, voro för fem år sedan många arbetare utan
sysselsättning, då jag erhöll tillåtelse af min egen-
domsherre, m:r Sturt, att bryta upp alla betesmar-
kerna på en liten ladugårds ägor. Den innehöll
blott 935 acres, af hvilka endast 40 voro under plo-
gen; den hade blott 44 mjölkkor och lemnade en
skörd af 48 bushels hvete och 40 bushels bönor. Nu får
jag der 4600 bushels hvete; 40 boskapskreatur och
100 får utfodras der; 80 svin gödas; och i stället
för tre arbetare, underhållas der heia året om 429.
Men gården, mina herrar, lider af en börda, som
jag önskade att ni alla kunde få röna — nemligen
ett sådant öfverflöd af gödsel, att under befarande
af liggande hveteskördar, jag icke vet hvar jag
skall göra af den. Tillåt mig att i korthet omtala
de åtgärder, hvarigenom detta lyckliga resultat till-
kommit. Jag begynte med början. Jag underdi-
kade först fältena; men J hafven i dag hört så
mycket talas om detta dikningssätt, att jag nu blott
behöfver säga, det jag önskat då genast hafva känt
br Parkes djupdikningssätt; ty då skulle mina fält
säkert hafva varit ännu fruktbarare, och jag hade
varit af med deras bottenvatten. Jag försökte, då
detta väl var gjordt, att förbättra gräsväxten på de
bästa ketesmarkerna, men hvarken kalkgödning el-
ler fårfållning, eller guano satte mig i stånd att
skörda mer än 435 centner (4 centner 400 engelska
skålpund) hö per acre. Jag hackade och brände,
och med min egendomsherres tillstånd lät jag rot-
hugga alla häckar och buskar, och borttog all stäng-
sel. Jag har nu en utmärkt gård. Mitt nästa mål
var, att bereda jorden en fortfarande fruktbarhet,
genom underhållandet af en tillräcklig ladugård.
Jag antog nemligen att en landtgård måste, så .
vidt möjligt, kunna underhålla sig sjelf, och att
inköp af gödsel endast borde vara en tillfällig ut-.
väg, ett nödvändigt ondt. Mitt första bemödande
att taga grönfoder på halfva ägorymden till utfod-.
ring, lyckades ej väl; ty med afseende på kreatu-
ren måste jag köpa en nästan förstörande mängd
(
halm, och fåren, som åto rotbaggar (Swedes) på ler-
jorden om vintern, sölade ned sig på fälten och sågo
högst eländiga ut, midt ibland den rika födan. Men!
ÅÅ an nrinvpin är Pa får man icke skv för de för- i