läfvensom att det var ett stort misstag, att låta vatten och regn komma i gödselgroparne. Vatten är len mycket tung artikel. Tusen gallons (en gallon lär nära en svensk kanna) väga 40,000 engelska och äro dyra att transportera. Han bade hört landtmän säga, då det regnade, att de skulle strö i sina gödselgropar och låta regna i dem; men deraf blef blott halm och vatten. Han hade funnit att kreaturen trifdes väl på sin egen spillning och halm, under tak; att de gjorde massan fastare ända till den var fyra fot tjock, då den kunde föras bort såsom en god gödselhög på åkern; men om man lät regnvatten utlaka denna massa, så blef verkan deraf skadlig, så väl för djuren som för gödseln. Han trodde sig icke böra låta tvätta sin gödsel, genom rännor från byggnaderna, eller sedan den blifvit utlakad och torkad, sätta den ut i högar och vända den. Det var att på en gång förlora tid och pengear. Han hade alltid funnit, att skördarne blifva bättre efter outlakad gödsel. En ladugård borde vara, såsom en jernvägs bangård — betäckt, men luftig. Att der hålla ailt ting torrt, gifver trefnad och vinst. Man behöfver ej då så mycket vattenkärror och vattensåar; ty de våta delarne af spillningen äro fullt tillräckliga att fukta halmen och den brända jorden, eller andra insugande ämnen. Han beundrade och begagnade hr Huttables system, att ställa kreaturen på brädgolf; och sade: det lönar sig på en sammanliggande gård med goda vägar och i kallt klimat, att stalla fåren med rotfrukter; men i milda klimat och torr jordmån, är det bättre att låta dem förtära rötter och grönfoder på fållorna. Då hade man 4 utgift för gödselns inoch utkörning; då kom all spillning jorden till nytta. Han hoppades upplefva den dag, då man i England, liksom i vissa delar af Skottland, heldre skulle betala 40 shill. sterl. högre arrende per acre för en gård med goda hus och tjenlig underdikning, än för nutidens eländiga och illa anordnade, förfallna landtgårdar. Det var denna omständighet, som vållar, att de skottska arrendena synas vara högre än de i England. Han var en bestämd anhängare af underdikning, till minst 2 fots djup. Det var ett godt och alldeles icke kostsamt sätt att blifva befriad från svåra och starkt rotade ogrässorter, hvilkas kronor just voro liggande under vanliga plogdjupet. Han gjorde dikningen då vädret var torrt och med tillbjelp af hvad han på engelska kallade, en tung Crosskiu-roller och Scarifiern, redde han sina trädesgårdar lätt, hastigt och ändock full-komligt. Han sådde sin hvete med Garrets såningsmachin, på nio tums afstånd, och fann det vara mycket fördelaktigare, än att så för-hand; det kostade äfven mindre. Åfven han förordade mycket bruket af oljkakor, samt af kalk på svårare lersorter, som hafva brist på kalkartade ämnen. Man hade funnit, att utfodring med oljkakor lemnat bättre resultat än sädesfodring. Godt och starkt foder var: att föredraga framför allt; svältfodring var ett för-. loradt spel. Han slutade med den satsen, att om vi låna af jorden, utan att betala, skola vi snart finna skattkammaren tom. Hr Hutstabic yttrade, att han i anledning af den sena timman endast ville tillägga några erfarenhetsrön, som han haft tillfälle göra. Då han vid detta tillfälle såg så många egendomsherrar närvarande, ville han uppmana dem, att låta sina landtboer uppodla, under lämpliga inskränkningar, så mycket de kunde af den sämre jorden, hvilken nu ligger i betesmark. Han trodde sig kunna försäkra, att nationalvinst, åboernas fördel och arbetarens väl voro innerligt förenade med de fattiga betesmarkernas förvandlande i åkerjord. I min församling, sade han, voro för fem år sedan många arbetare utan sysselsättning, då jag erhöll tillåtelse af min egendomsherre, m:r Sturt, att bryta upp alla betesmarkerna på en liten ladugårds ägor. Den innehöll blott 935 acres, af hvilka endast 40 voro under plogen; den hade blott 44 mjölkkor och lemnade en skörd af 48 bushels hvete och 40 bushels bönor. Nu får jag der 4600 bushels hvete; 40 boskapskreatur och 100 får utfodras der; 80 svin gödas; och i stället för tre arbetare, underhållas der heia året om 429. Men gården, mina herrar, lider af en börda, som jag önskade att ni alla kunde få röna — nemligen ett sådant öfverflöd af gödsel, att under befarande af liggande hveteskördar, jag icke vet hvar jag skall göra af den. Tillåt mig att i korthet omtala de åtgärder, hvarigenom detta lyckliga resultat tillkommit. Jag begynte med början. Jag underdikade först fältena; men J hafven i dag hört så mycket talas om detta dikningssätt, att jag nu blott behöfver säga, det jag önskat då genast hafva känt br Parkes djupdikningssätt; ty då skulle mina fält säkert hafva varit ännu fruktbarare, och jag hade varit af med deras bottenvatten. Jag försökte, då detta väl var gjordt, att förbättra gräsväxten på de bästa ketesmarkerna, men hvarken kalkgödning eller fårfållning, eller guano satte mig i stånd att skörda mer än 435 centner (4 centner 400 engelska skålpund) hö per acre. Jag hackade och brände, och med min egendomsherres tillstånd lät jag rothugga alla häckar och buskar, och borttog all stängsel. Jag har nu en utmärkt gård. Mitt nästa mål var, att bereda jorden en fortfarande fruktbarhet, genom underhållandet af en tillräcklig ladugård. Jag antog nemligen att en landtgård måste, så . vidt möjligt, kunna underhålla sig sjelf, och att inköp af gödsel endast borde vara en tillfällig ut-. väg, ett nödvändigt ondt. Mitt första bemödande att taga grönfoder på halfva ägorymden till utfod-. ring, lyckades ej väl; ty med afseende på kreaturen måste jag köpa en nästan förstörande mängd ( halm, och fåren, som åto rotbaggar (Swedes) på lerjorden om vintern, sölade ned sig på fälten och sågo högst eländiga ut, midt ibland den rika födan. Men! ÅÅ an nrinvpin är Pa får man icke skv för de föri