5
77. REVY AF TIDNINGARNA.
Dagligt Allehanda har upptagit till gransk-
ning den i måndagens Aftonblad insända arti-
keln, undertecknad En gammal Pbilaletes,,
angående Regeringens beslut i frågan om Gam-
leby möte, och med anledning af den kritik
Allehanda deri fått röna (äfvensom Aftonbladet),
erinrat, a!t Allebanda om Regeringens beslut
yttrat, dels att det vore advokatoriskt, dels att
det icke kunde, hvarken juridiskt eller poli-
tiskt, försvaras; anmärkande Allehanda, att detta
tycks vara bland det allvarsammaste man kan
säga om ett regeringsbeslut, hvilket innebär
pröfning af andras rätt. För öfrigt yttrar Allc-
banda bland annat i samma artikel följande,
som synes förtjena att här reproduceras:
Det ifrågavarande regeringsbeslutet är, efter hvad
vi redan tro oss hafva bevisat, stridande mot 4816
års författning och derjemte politiskt oklokt, det
sednare just derföre att det angiek ett ämne, uti
hvilket man nödvändigt ville se politik; men der-
emot är det icke en ingripande samhällsfråga el-
ler en politisk demonstration; ty oss förefaller det
åtminstone absolut otroligt, att vare sig hrr Peyron,
Munthe, Ihre, eller Staöl von Holstein (hvilken
sistnämnde mer än sannolikt kan anses hafva dikte-
rat beslutet) dermed haft någon den ringaste mening
att undergräfva eller qväfva den politiska fri-
heten eller sjeifständigheten; och detta kan anta-
gas desto säkrare, som frågan i sjelfva verket icke
alls berörde politik, och som beslutet uppenbarli-
gen är grundadt på den rent dialektiska advoka-
tyr, (vi upprepa detta ord) att frih. Raab begärt ett
sammanträde, för att afhandla och besluta om Cal-
mare läns delning: (ett beslut, som erfordrar både
Konungs och Ständers medverkan), och icke för att
öfverlägga om en framställning till Konungen
eller Rikets Ständer om pyttan och behofvet af en
sådan delning. Den, som något är van att läsa
handlingar och resolutioner, ser ganska lätt, att det
just är der, som hunden ligger begrafven, som
man säger, och att förf. till det ifrågavarande rege-
ringsbeslutet velat rida på den bristfälliga ordställ-
ningen i den begärda kallelsen, för att kunna gifva
rätt åt en hög embetsman, som han ville skydda.
Att en dylik advokatyr är rättsvidrig och ovärdig
en regerings upphöjda ståndpunkt, är sannt, och det
är således med glädje, som äfven vi se, att Konung
Oscars namn saknas under en handling af denna
byråkratiska syftning; men att uti beslutet vilja
söka politik och påstå, att det vore himmelsskrian-
de, såsom ett uttryck af Regeringens politiska o-
vilja mot offentliga öfverläggningar angående all-
männa ärerden är, vi be ins. om förlåtelse, en be-
stämd misstydning, eller ock, hvad vi dock från
hans sida ej gerna vilja föreställa oss, endast en fö-
revändning, för att åter komma upp i vinden till en
politisk opposition, som visserligen kan vara i rätt
många fall af omständigheterna påkallad och icke
heller från den liberala pressens sida uteblifvit,
eller ens kan uteblifva, men som inför tänkaren
skulle förlora betydligt mycket af sitt stöd och an-
seende, om utgångspunkten består uti presumtionen
af afsigter, hvilka icke skäligen kunna härledas
från det för tillfället valda faktum, såvida man med
rätt och sanning vill undersöka dess verkliga be-
skaffenhet och tendens.
Slutligen få vi bedja den gamle Philaletes vara
fullkomligt trankil derför att, hvad D. A. beträffar,
någon hare gömmer sig i busken,. Då de gamla
Philaleterna dragit sig undan, den ene efter den
andre, och verkligen, såsom ins. uttrycker sig, kru-
pit in i buskarne, så har den liberala pressenp,
uti snart ett par decennier, både under och mellan
riksdagarne, fått hålla fältet och striden öppna, utan
att från de gamla Philaleternas sida hafva rönt
snart sagdt det ringaste understöd och utan att ens
hafva röjt något spår af deras tillvaro vid andra
ga