förfärligt var detta oljud, att det till och med
inverkade på Jonathans härdade känslor, och
han fann rådligast att draga sig tillbaka i ett
hörn af vagnen, så att han ej syntes.
Det var imedlertid en lycka för honom, att
han satt bredvid Sheppard, ty om ej detta
granskap skyddat honom, hade pöbeln otvif-
velaktigt slungat vagnen full med stenar och
andra dödande saker. Nu åtnöjde den sig med
att ömsom hvissla och hurra, allt eftersom
Wilds eller Sheppards namn uttalades; och cn
eller annan, som gick längre i dristighet än de
öfrige, vågade till och med sticka in hufvudet
genom vagnsfönstret och försäkra Jack, att han
aldrig skulle komma till Tyburn.
Det blr det vi få se, ni skällande hundarp,
yttrade Jonathan till dessa tilltagsna personer
och såg dem med vildt raseri midt i 2nsigtet.
På detta sätt blef Jack Sheppard återförd
till Newgate, och på nytt fängslad i mellersta
stenhäktet.
Först sent på aftonen vågade Jonathan be-
gifva sig hem till siit eget bus, der han för-
blef instängd hela nattea, cech lät sina jsnit-
scharer och andra af sina anhängare väl beväp-
nade hålla vskt vid alla portar och ingångar.
TRETTIONDE KAPITLET.
HURU JONATHAN WILDS HUS BLEF UPP-
BRÄNDT AF PÖBELN. 3
Den för afrättningen utsatta dagen var nu
nära för hand, och fången, som syntes hafva
öfvergifvit allt hopp om räddning, vände sina
tankar helt och hållet från verldsliga föremål.
Om söndagen blef han förd till kapellet,