nast fram detta lik, och då, oaktadt dess half-
förmultnade tillstånd, han igenkände sir Row-
land Trenchard, tillsade han sina följeslagare, att
bära det opp i audiensrummet: en befa:lning,
som blef genast efierkommen.
Här lades det misshandlade liket på stora
bordet midt i rummet, och juden, som äfven
blef på Biueskins befallning ditförd, ställdes
framför detsamma. Af de hotande blickar, hvsr-
med han betraktades af alla som omgåfvo ho-
nom, förstod Abrabam, att de voro färdige att
låta sin hämd utbryta mot honom; hvarföre
den eländige bad om nåd i de fegaste och mest
förnedrande uttryck, samt anklagade sin hus-
bonde för de afskyvärdeste brott. Hans berät-
telse om mordet på sir Rowland uppfyllde med
fasa äfven de mest vildsinte bland hans åhörare.
En af de lådor, som hörde till Jonathans
museum, blef nu uppbruten, och ett rep togs
fram derutur. I trots af allt motstånd och
skrik, blef derefter den eländige juden släpad
till vattenhbålan, och sedan repet blifvit åtdraget
omkring hans hals, kastades han från den om-
talta bron ned i djupet.
Pöbelns bämd stannade icke härvid. Den
uppbröt dörrarna till alla Jonathans förvarings-
rum, plundrade allting af värde som de inne-
höllo, ransakade hvarje skåp, hvarje hemligt
gömställe, och tog bort allt hvad der fanns.
Stora högar af guld upptäcktes, utom en mängd
guld- och silfverpjeser, hela lådor fulla med
ur och andra dyrbarheter. Med ett ord, in-
genting som var af värde eller som kunde trans-
porteras blef qvarlemnadt. Gamla verktyg,
som varit begagnade till inbrott, upptäcktes li-