danstående artikel, som blifvit insänd nen, handlar om svenska folkets rätsamlas till muntliga öfverläggningar om man vid läsningen deraf finner, ;f regeringens resolution i det be;t, angående mötet vid Gamleby. ola med nöje plats åt denna artikel, hvars författare på ett varat och energiskt sätt häfdar en af medborgarens dyrbaraste rättigheter, och vilje blott, i anledning af de förebråelser som deri falla på Aftonbladets del för dess yttrande i frågan, anmärka att författaren påtagligen missförstått oss. Vår tanka är nemligen helt och hållet, att det ifrågavarande beslutet, hvarigenom regeringen gifvit sin sanktion åt en kronfogdes vägran att efterkomma den föreskrift 1846 års författning lemnar iafseende p3 sättet att lagligen anmäla en tillämnad offen:lig sammankomst till öfverläggning om en allmän angelägenhet, är af den art, att samtiden ej bör förgäta dess tendens och bistorien kommer ait förvara minnet deraf på den mörka sidan; ty detta beslut visar påtagligen, att de herrar, som undertecknat detsamma, antingen icke tänkt på dess djupt rättsvidriga och våldkaffenbet, eller också äro helt och på det gamla systemets ogenhet medborgerliga friheten och benägne att qväsa en af denna fribets lagliga lifsyttringar gerom maktspråk. För att saken skall hafva a karzkter, behöfver icke något fysiskt våld hafva varit med i spelet; men hela verlden inser, att frågan, hvarom tvistades, var ingenting mindre än den, huruvida ett polismyndighetens verktyg här, i skepnad af Konungens befallningshafvandes tjensteande, kronofogden skall hunna ega den makten, likt en österländsk paschbas hejdukar, att hindra medborgare från en handling, som står inom lagens gränser och lagligen anmäles. Och denna fråga miste intressera hvarje svensk man, som icke älskar att slafviskt böja sig under godtycket. Den angir en rättighet, ingalunda mindre vigtig än tryckfriheten. Just ifrån denna synpunkt, som äfven i Aftonbladet tydligen uttalades, var det väl icke heller så underligt, om vi uttryckte en fignad deröfver, att åtminstone Konungen sjelf icke hade fattat eller undertecknat detta beslut, ehuru vi icke derföre jäfva de slutsatser, som den insända artikelns författare i öfrigt framställer i det efterföljande: NÅGRA ORD TILL DEN LIBERALA PRESSEN.