danstående artikel, som blifvit insänd
nen, handlar om svenska folkets rät-
samlas till muntliga öfverläggningar
om man vid läsningen deraf finner,
;f regeringens resolution i det be-
;t, angående mötet vid Gamleby.
ola med nöje plats åt denna artikel,
hvars författare på ett varat och energiskt sätt
häfdar en af medborgarens dyrbaraste rättig-
heter, och vilje blott, i anledning af de före-
bråelser som deri falla på Aftonbladets del för
dess yttrande i frågan, anmärka att författaren
påtagligen missförstått oss. Vår tanka är nem-
ligen helt och hållet, att det ifrågavarande be-
slutet, hvarigenom regeringen gifvit sin sank-
tion åt en kronfogdes vägran att efterkomma
den föreskrift 1846 års författning lemnar iaf-
seende p3 sättet att lagligen anmäla en tilläm-
nad offen:lig sammankomst till öfverläggning om
en allmän angelägenhet, är af den art, att sam-
tiden ej bör förgäta dess tendens och bistorien
kommer ait förvara minnet deraf på den mörka
sidan; ty detta beslut visar påtagligen, att de
herrar, som undertecknat detsamma, antingen
icke tänkt på dess djupt rättsvidriga och våld-
kaffenbet, eller också äro helt och
på det gamla systemets ogenhet
medborgerliga friheten och benägne
att qväsa en af denna fribets lagliga lifsyttrin-
gar gerom maktspråk. För att saken skall
hafva a karzkter, behöfver icke något fy-
siskt våld hafva varit med i spelet; men hela
verlden inser, att frågan, hvarom tvistades, var
ingenting mindre än den, huruvida ett polis-
myndighetens verktyg här, i skepnad af Ko-
nungens befallningshafvandes tjensteande, kro-
nofogden skall hunna ega den makten, likt en
österländsk paschbas hejdukar, att hindra med-
borgare från en handling, som står inom lagens
gränser och lagligen anmäles. Och denna fråga
miste intressera hvarje svensk man, som icke
älskar att slafviskt böja sig under godtycket.
Den angir en rättighet, ingalunda mindre vig-
tig än tryckfriheten.
Just ifrån denna synpunkt, som äfven i Af-
tonbladet tydligen uttalades, var det väl icke
heller så underligt, om vi uttryckte en fignad
deröfver, att åtminstone Konungen sjelf icke
hade fattat eller undertecknat detta beslut, e-
huru vi icke derföre jäfva de slutsatser, som
den insända artikelns författare i öfrigt fram-
ställer i det efterföljande:
NÅGRA ORD TILL DEN LIBERALA
PRESSEN.