hafva sett den olyckliga fru Sheppards graf igenkastad, vände sig om för att lemna kyrkogården. Låt oss hoppas, att, i likbet med den qvinnan som mycket älskade, äfven hennes synder äro henne förlåtna.n . Utan att yttra något vidare, begaf sig Wood, åtföljd af Thames, tillbaka till Dollis-bill, i ett tillstånd af den djupaste smärta. Thames gjorde icke något försök att trösta honom, ty han var sjelf nästan likaså nedslagen. Väderleken harmonierade med deras känslor. Det regnade sakta och en tjock dimma, som omtöcknade alla föremål, borttog den vackra utsigten. 22 Vid sin ankomst till Dollis-hill var Wood så svag, att han nödgades genast draga sig tillbaka till sitt eget rum, der han tillbragte flera timmar, öfverväldigad af sin sorg. De två älskande sutio imedlertid allena, och deras samtal angick uteslutande Jack och hans beklagansvärda moder. . Då det led närmare qvällen, visade sig Wood igen och syntes vara mera lugn till sinnes, På sin dotters enträgna böner, lät han äfven förmå sig att taga någon förfriskning. Derefter tillbragtes en timma under samtal om möjligheten att göra någonting för Jack — OM någon utväg att lindra hans beklagansvärda öde och om de mått och stez, som borde tagas i afseende på Jonatban Wild. Under det man sysselsatte sig med dessa samtalsämnen, kora en tjenstflicka in och anmälte, att en person var derute, som hade ett paket till kapten Darrell, hvilket måste lemnas i hans egna händer. ÖOaktadt Wocds och Winifreds föreställningar, gick Thames genast ut