BINDANDE OMSTÄNDIGHETER.
Bonden Gustaf Johansson i Björkenäs, uti Bräkn
härad i Blekinge, besökte d. 24 Februari 4847 hem
manet Öijasjömåla och hemgick på qvällen derifrår
Hunnen in uti byn Holahults egor, hörde han, un
gefär kl. emellan 7 och 8 på aftonen, midt emel
lan torparen Håkan Svenssons och bonden Nils Ols
sons boningar, hvilka ligga ungefär en half fjer
dingsväg från hvarandra, slag genljuda uti skoger
framför honom. Det lät liksom om någon varit sys
selsatt med skogsfällning, i hvilken tanka vandrarer
också fortsatte sin väg. Straxt derpå såg han lik
väl en karl komma emot sig utur skogen. De
fremmande tycktes vara drucken. Kläderne vor
uppfläkta i bröstet, liksom hade mannen varit
handgemäng. Vid det han hastade förbi Gusta
Johansson, mumlade han: ,Han var värre än Petter
Masse,. Den okände saknade icke tycke med tor-
paren Johan Larsson från Bökemåla. Han hastade
bort samma väg, hvarpå Gustaf Johansson kommit
Imedlertid fortforo slagen att dåna ifrån skogen i
samma takt, som förut, och hördes, då Gustaf fort-
satte vägen, allt tydligare och tydligare, till dess de
i en hast upphörde. Derpå hördes från venstra si
dan af vägen först ett frasande ljud, likasom om
man kastat något i en buske, och i samma ögon-
blick framstörtade på vägen lumpsamlaren Ake Hå-
kansson Munter från Asarum, under utrop: Det kan
du ha, din tusan djefvul. Då han blef varse Gu-
staf, som helsade: god afton, besvarade han frimo-
digt helsningen, men fortsatte derefter sin väg åt
samma håll, som den, hvilken Gustaf tyckte
vara lik Johan Larsson, tagit. Afven Munter var
uppfläkt i bröstet och hans kläder i oordning, lika-
som om han varit i handgemäng. Då Gustaf hun-
nit några steg längre fram, upptäckte han på det
ställe, der Munter kommit fram ur skogen, en karl
liggande framstupa, med fötterne blott tvenne alnar
från vägen och hufvudet längre bort. Blott ett sakta
rosslande i halsen visade, att lifvet ännu icke flytt.
Af fruktan vågade icke Gustaf uppehålla sig på
stället, utan tänkte fortsätta sin hemväg. Imedler-
tid kom han, liksom af en händelse, att ingå uti
förenämnde bonden Nils O!ssons, på 7, mil från
stället belägne, gård och omtalade der hvad han
sett. Vid härefter anställd undersökning befanns
den slagne vara samme Nils Olssons son, Per Nils-
son. Denne hade tidigt på e. m. lemnat fadrens
hus, samt på aftonen träffat tillsammans och gått i
sällskap med förenämnde Munter och torparen Jo-
han Larsson, mot hvilka flera andra bindande om-
ständigheter förekommo. I anledning häraf blef
Munter gripen. Johan Larsson åter lopp bort från
sitt hem och kunde ej ertappas.
Ransakning i målet företogs inför Bräkne härads-
rätt. Munter nekade.
Ett vittne uppgaf, att den undflydde Johan Lars-
son berättat, att han och Munter ifrågavarande af-
ton mött Per Nilsson, hvilken på Munters begäran
vändt om och gjort de förre sällskap, hvarvid han
erbjudit Munter att hos Per Nilssons föräldrar till-
bringa natten. De hade likväl ej hunnit långt, förr
än Munter föreslog Per Nilsson att brottss. Denne
nekade. Ordvexling uppstod och derunder sade Per
Nilsson, att Munter borde häktas såsom lösdrifvare.
Då öfverföll Munter Per Nilsson. Sjelf hade Johan
Larsson, enligt egen uppgift, varit så öfverlastad,
rer ÖT EB R ETT