att intet enda måttas åt något svagt eller obe-
täckt ställe. Detta erbjuder imedleriid för de
oinvigda ett ganska artigt skådespel. Anfallen
synas stundom serdeles käcka, men paraderna
äro så säkra, att man just tycker det är synd
om opponenten, som icke kan påfinna något enda
argument, hvarigenom preses kommer i förlä-
genhet. Det är också med synbar och djup re-
signation för den sednares lärdom, som den
förre, efter många komplimenterande fraser,
framläspar sitt concedo. En medtäflare till samma
tjenst ken dock hafva helt olika öde. Med för-
sta opponenten blir förhållandet enahanda, men
Ephorus och consistoriales kunna hafva satt sig
i sinnet att denna gången gå rätt allvarsamt
till väga, och valet till andra opponens faller på
en skicklig man, om hvilken man är förvissad, att
han alldeles icke ingår uti förberedande under-
handlingar af det slag som ofvan antyddes. Då
blifver striden verklig, och omdömet om för-
svaret miste utfalla i samma mån ofördelak-
tigt, som den sökande i många år varit utan
öfning i latinska språkets talande, då deremot
den opponerande lektorn måhända just gjort
latinet till sitt älsklingsstudium.
Hela disputitionsväsendet har längesedan fal-
lit i vanrykte och universiteternas kathedrar
iro långt ifrån främmande för dylika låtsade
strider, men utan tvifvel vore det ändå mycket
bättre, om alla prof och examina aflades vid
akademien, i stället för att förnyas vid sökan-
let af hvarje ny plats. Passionerna för intri-
ser och mannamån skulle sannolikt icke då
blifva uppfordrade till den förderfliga verksam-
het, efter hvilken spåren nu icke äro sällsynta.
— - om