hållit vakt ända till dagbräckningen, och då intet spår af flyktingen syntes, ansett sig böra återvända hem. Denna underrättelse mottogs af Jonathan med dyster uppsyn. Men han tröstade sig med den säkra öfvertygelse, att hans rof icke skulle undslippa honom nästa söndag. Etter att hafva ätit sin frukost, hvarvid han ådagalade en vargs glupskhet, gick han tvers öfver gatan till Newgate, skrattande i mjugg åt den bestörtning hans ankomst skulle förorsaka hos hela fångvaktarepersonalen. Då han inkom i vaktrummet, var den första person han mötte, Austin, som nyss hade stigit upp och ännu icke en gång slutat sin toilett. Vid första ögonkastet såg Jonathan, att fångknekten ännu icke hade någon aning om rymningen; och han beslöt derföre att icke genom för tidigt yppande af hvad sam händt. skämma bort det nöje, han lofvade sig af fångvaktarnes öfverraskning och förskräckelse. Ni är tidigt ute i dag, herr Wild, yttrade Austin, under det han tog på sig rocken och ordnade sin peruk. Det är väl något nytt å färde, kan jag tänkal Jag kommer för att fråga efter Jack ShepPard,, sade Jonathan. Var inte orolig, hvad honom angår, svarade Austin. Han sitter i säkerhet, der han siiter, det kan ni lita på., Jag vill gerna öfvertyga mig derom med mina egna ögon,, återtog Wild, med sträf röst. Det kan ni snart få, herre,, sade Austin, som just i detsamma med någon oro erinrade sig de rykten, man om natten berättat i vaktY