att han hvarken påminde sig de närmare omstän-
digheterne vid slagsmålet, ej heller hade deruti kun-
nat deltaga.
Ett annat vittne hade hört Munter, sedan denne
blifvit fängslad, yttra: Om jag hade mina händer
fria, skulle jag rista tre bönder tillb, Johan Lars-
son hade till ett vittne i grannskapet af det ställe,
der mordet skett, sagt: Här har skett ett öden.
Vittnet sade sig veta det och att det varit Per Nils-
son ödet träffat. Hur säga de? yttrade då Johan,
säga de att jag varit med? Vittnet bejakade det.
Under häftiga åtbörder sade då Johan: Huru kunna
de säga det? Vid Gud och mitt samvete rörde jag
honom icke, ty jag var så full, att jag icke kunde
reda mig sjelf.
Ett vittne hade på aftonen sett Munter blodig om
bänderne instörta på ett ställe, der han hade sin
lumppåse förvarad. Hastigt ryckte han till sig den,
rusade åter på dörren, yttrande blott: Tyst, tyst!
Nu rumlar sjelfva djefvulen. Bonddjefvulen tog min
knif, han trodde han skulle taga mig med,. Straxt
derefter hade den mördade i stugan blifvit inburen.
På nämnde och andra skäl är Munter ansedd saker
till dråpet, hvilket utslag för närvarande är till
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hemställdt.