sket, talträngdheten, popularitetslystnaden dit fört, och som, till det helas båtnad, helst bord vara derifrån. Tilläggom, att åtskilliga sam manträden, t. ex. af sockenstämmor inom nå gra bland hufvudstadens församlingar eller a dess husegare, äro så illa beräknade, att on hvar och en behörig der infunno sig, gafs inger plats för samlingens inrymmande, ingen möj lighet af rösternas hopsamlande vid en vote ring och ingen bestämd grund för deras be räkning. Den uppenbara följden af en sådar tillställning är, att den ojemförligt stora pluraliteten måste bli borta, och att till denna pluralitet skulle höra just de bäst qvalificerade. Naturen har så vist inrättat allt, att tvånget, en viss oemotståndlig nödvändighet är vil koret för all krafts utveckling, äfven de högsta och ädlaste själskrafterna hos menniskan Hvad skulle väl blifvit af verlden, om frukterna sjelfmant erbjudit sig åt den hungrige och kölden ej påmint om klädernas oumbiärlighet? Så äfven med de kommunala befattningarna. Deras utöfning förutsätter nödvändigheten. Derföre har jag föreslagit val, qvartersoch rotevis, skyldigheten att emottaga uppdraget, äfventyr för dess uraktlåtande och, om så behöfs, ersättning för dess fullgörande. Häraf skall inträffa, att den verkliga förmågan, den sanna behörigheten, åtminstone temligen skall bli framdragen, när valet sker af dess närmaste bekanta och emgifningar, och att den valde har en uppmaning att hörsamma kallelsen, som för honom är oemotståndlig och som ej ligger i penningeböterna för uteblifvandet, men i den tankan: att det är hans pligt. Det är väl möjligt, att någon ovana i början torde röjas hos åtskilliga kommunalembetsmän, och att ett och annat bland dessa nämnders beslut kunna synas bekajade med vanliga menskliga brister af ensidighet, misstaz, ytlighet eller förbastande. Men röja sig icke dessa brister äfven hos de officiella af staten utnämnda och aflönta myndigheterna? Om de det ej gjorde, om deras åtgärder altid ansågos riktiga, förnuftsoch lagenliga, hur skulle det då komma till att de så ofta upphäfvas och förändras af högre instantier? Och vidare: genom öfning förvärfvas insigter och erfarenhet, och när kommunalnämnderna några år bestridt sina uppdrag, skulle sannolikt bristerva bli allt mindre och fördelarna allt mer märkbara. Dessa befattningars utöfning vore en förträfflig nationalskola, ty de skulle på en gång lyfta sjelfkänslan och skärpa omdömeskraften samt ännu omedelbarare, och ofta mera välgörande, än genom nationalrepresentationen, utgöra folkets delaktighet i vården om sina angelögenheter, samt en förberedande bildningsanstalt dertill. 242 (Forts. följer.) ) Häruti förekommer utan tvifvel en förvillelseOaktadt man ej kan neka, att hos många råder en stor likgiltighet för det allmänna, så härleder sig dock detta stundom äfven deraf, att ärenderna, som skola förekomma, ej äro kända på förhand. På landet deremot äro sockenstämmorna ej så litet besökta, och likväl är folket der icke af någon annan sammansättning än i staden. Attiter just de redligaste och de förståndigaste skulle afbålla sig blott för att ej tränga sig fram i sockenstämman, är en högst besynnerlig tanka, som synes höra till författarens egenheter. Liknöjdheten, der den eger rum, kommer i vår tanka dels af ovana, dels af lojhet i nationalkarakteren, dels af en beklagansvärdt låg moralisk ståndpunkt i afseende på de allmänna ärenderna. Red. anm. — Äfven Norge kan framte en poet inom sitt Bondestånd, och vi tro, att de ord, hvarmed den norske bonden T. A. Gjestvrng besjungit sin fädernebygd, och hvilka vi funnit införda i den Norske Rigstidende, skola med