sket, talträngdheten, popularitetslystnaden dit
fört, och som, till det helas båtnad, helst bord
vara derifrån. Tilläggom, att åtskilliga sam
manträden, t. ex. af sockenstämmor inom nå
gra bland hufvudstadens församlingar eller a
dess husegare, äro så illa beräknade, att on
hvar och en behörig der infunno sig, gafs inger
plats för samlingens inrymmande, ingen möj
lighet af rösternas hopsamlande vid en vote
ring och ingen bestämd grund för deras be
räkning. Den uppenbara följden af en sådar
tillställning är, att den ojemförligt stora plura-
liteten måste bli borta, och att till denna plu-
ralitet skulle höra just de bäst qvalificerade.
Naturen har så vist inrättat allt, att tvån-
get, en viss oemotståndlig nödvändighet är vil
koret för all krafts utveckling, äfven de hög-
sta och ädlaste själskrafterna hos menniskan
Hvad skulle väl blifvit af verlden, om fruk-
terna sjelfmant erbjudit sig åt den hungrige
och kölden ej påmint om klädernas oumbiär-
lighet? Så äfven med de kommunala befatt-
ningarna. Deras utöfning förutsätter nödvän-
digheten. Derföre har jag föreslagit val, qvar-
ters- och rotevis, skyldigheten att emottaga
uppdraget, äfventyr för dess uraktlåtande och,
om så behöfs, ersättning för dess fullgörande.
Häraf skall inträffa, att den verkliga förmågan,
den sanna behörigheten, åtminstone temligen
skall bli framdragen, när valet sker af dess
närmaste bekanta och emgifningar, och att den
valde har en uppmaning att hörsamma kallel-
sen, som för honom är oemotståndlig och som
ej ligger i penningeböterna för uteblifvandet,
men i den tankan: att det är hans pligt.
Det är väl möjligt, att någon ovana i början
torde röjas hos åtskilliga kommunalembetsmän,
och att ett och annat bland dessa nämnders
beslut kunna synas bekajade med vanliga mensk-
liga brister af ensidighet, misstaz, ytlighet eller
förbastande. Men röja sig icke dessa brister
äfven hos de officiella af staten utnämnda och
aflönta myndigheterna? Om de det ej gjorde,
om deras åtgärder altid ansågos riktiga, för-
nufts- och lagenliga, hur skulle det då komma
till att de så ofta upphäfvas och förändras af
högre instantier? Och vidare: genom öfning
förvärfvas insigter och erfarenhet, och när kom-
munalnämnderna några år bestridt sina upp-
drag, skulle sannolikt bristerva bli allt mindre
och fördelarna allt mer märkbara. Dessa be-
fattningars utöfning vore en förträfflig natio-
nalskola, ty de skulle på en gång lyfta sjelf-
känslan och skärpa omdömeskraften samt ännu
omedelbarare, och ofta mera välgörande, än
genom nationalrepresentationen, utgöra folkets
delaktighet i vården om sina angelögenheter,
samt en förberedande bildningsanstalt dertill.
242 (Forts. följer.)
) Häruti förekommer utan tvifvel en förvillelse-
Oaktadt man ej kan neka, att hos många råder
en stor likgiltighet för det allmänna, så härleder
sig dock detta stundom äfven deraf, att ärenderna,
som skola förekomma, ej äro kända på förhand.
På landet deremot äro sockenstämmorna ej så li-
tet besökta, och likväl är folket der icke af nå-
gon annan sammansättning än i staden. Attiter
just de redligaste och de förståndigaste skulle af-
bålla sig blott för att ej tränga sig fram i soc-
kenstämman, är en högst besynnerlig tanka, som
synes höra till författarens egenheter. Liknöjd-
heten, der den eger rum, kommer i vår tanka
dels af ovana, dels af lojhet i nationalkarakte-
ren, dels af en beklagansvärdt låg moralisk stånd-
punkt i afseende på de allmänna ärenderna.
Red. anm.
— Äfven Norge kan framte en poet inom
sitt Bondestånd, och vi tro, att de ord, hvar-
med den norske bonden T. A. Gjestvrng be-
sjungit sin fädernebygd, och hvilka vi funnit
införda i den Norske Rigstidende, skola med