der inne. Han hör omtalas, att afsättningsplatser i
Sverige skola vara så aflägsna och svåra att tillgå,
att all vinst åtgår på transportkostnader; och ehuru
han tydligen kan se på de allmänna vägarnes o-
jemna antal och dåliga tillstånd, att dessa afdrag
torde vara nära sanningen, inhemtar han likväl, att
åkerbrukets sednaste tillväxt uppkommit till följe af
gårdarnes än vidare skiljande och aflägsnande från
hvarandra.
Men från alla de föregående fakta och likaledes
från joräens låga pris gör han den säkraste slutsats,
att landet i sig sjelf innehåller de verkliga elemen-
terna för öfverflöd, ehuru ofullkomligt utvecklade;
och anser, att då på odlingens närvarande stånd-
punkt säd kan utföras med fördel, så skulle folk-
mängden desto hastigare tilltaga, om alla mindre
hinder undanröjdes.
Dessa hinder kunna reduceras till tvenne: brist
på skicklighet, och på bättre transportmedel. För
att afbielpa detta, är ett förslag till Jernvägar i
fråga alt antagas; det må följaktligen anses nyttigt,
att framställa några af de största fördelar, åkerbru-
ket och i följd dermed folkökningen skulle skörda
af detta system.
ka Jandthushållare i alla länder följa den
eln, att skåda är att tro,. Umgänge med
rsoner af deras egen klass utgör deras för-
nämsta uppfostran. De sky ej att begifva sig lång
väg för at få se en ovanlig gröda eller något stort
exemplar bland boskepskreaturen; men de försöka
aldrig att sjelfve nå samma fördelar utan att först
med egna ögon undersöka saken; med böcker och
skrifna ihsorier befatta de sig föga.
I afseende på den vigtiga omständigheten att be-
komma utbredda kunskaper i landthushållning, ut-
göres följaktligen den största lättheten att förflytta
sig en oundgänglig angelägenhet. Brist på lägenhet
att kunoa resa och se sig om, lemnar landtmannen
ett helt sekel bakom sin tid, i sann kännedom af
hvad han behöfde veta för sitt yrke. Vid första
ögonkastet synes ett lätt och billigt fortskaffande af
hans person från plats till plats vara mindre gag-
nande för hans pung, än det lättade transportmedlet
af hans spanmål till försäljningsorten. Vid närmare
betraktande inse vi likväl, att konsten att fortskaffa
sig på jornvägar i sjelfva verket gör mera för upp-
lysningen inom klassen af de obildade åkerbrukarne,
än sjelfva den stora upptäckten af boktryckerikon-
-sten. Först uppstå personliga möten; sedan med-
följer känn2dorsen om nya sätt, nya bjelpmedel och
verktyg, oya slag af utsäden och racer för afveln.
Huru betydligt och omedelbart åkerbruksintresset
i ett land gapgnas genom besparing af tid och ar-
bete meicist billig och hastig transport af produk-
terna till försäljningsorterna, måste vara klart för
alla. I en vagn med hjul på den bästa väg kan
en häst draga 20 gånger den vigt han förmår att
bära ensam på en ridväg; men på en jernväg kan
samma djur draga 200 gånger så mycket. Genom
att sätta mekanisk röre!sekraft i stället för djurets,
kan den transportabla vigten utsträckas så långt
man finner nödigt. Nödvändigheten att hålla mera
hästar skulle oundvikligen medtaga cn myckenhet
af jordens produktion, som kan användas för mensk-
lig föda. Ångmachiner kräfva intet foder, behöfva
ingen mat för lifsuppehället.
Om det närvarande antalet hästar skulle fortföra
att begscnas, sedan jernvägar blifvit byggda, så
skulle de gamla vägarne förbättras och nya göras i
alla riktningar, der nu endast packhästen kan fram-
gå; och landets afkastning följaktligen på detta sätt
med lika arbetskraft föras från de aflägsnaste orter
en.
re trakter kan menniskoarbetet ensamt
användas på åkerbruket i stället för att till så stor
grad åtså på forslandet al varor. Jorden skall der-
igenom bliva mera värd. Den minskade transport-
kostnad blir en förmån för jordegaren att dela
mellan högre vinst af afkastningen och bättre pris
på produkterna; och den öfriga behållningen går
till konsumtion. Men för ett sådant land som Sye-
rige bestir den största vinsten deri, att landsorter,
nu för iasaa från produktionens försäljningsplatser,
måste, för att betala odlingskostnaden, bringas till
omedelbart tillgodogörande och gifva god renta.
kerbrukaet skall dorigenom utvidgas till sin yttersta
gräns, och 1 största sporre gifvas åt frambrin-
gande af i d.
Alla inländska försäljningsplatser, när eiler fjär,
göras inbördes tillgängliga genom jernvägar, allt ef-
ter producentens egen önskan, och de gifva honom
hela den stora fördelen att kunna göra upplag hem-
: o : 2
g sjelf, så fort provinsmarknaderna hålla
samma liga pris och den europeiska bjuder mindre
vinst än i oxporthamnarne. Det utländska priset
kan tagas till godo i ögonblicket genom transpor-
tens hastizhot; då deremot för närvaranda risk ge-
nom prisförändringar ofta måste befaras till följe af
långsamheten vid varornas öfversändning. I korthet:
jernvägssystemet håller, så vidt möjligt, jordens och
produkterosas värde uppe i lika stånd genom för-
minskandet af den ytterliga ombytligheten i kostna-
der och tid för forslandet af varor till andra orter;
och landet bringas i förhållanden af täflan med det
öfriga Europa.
Lättheten att föra manufakturvaror från städerna
till de aflägsnaste landsorter är ingen ringa fördel;
men den kommer ännu egentligare i betraktande,
när jernvägssystemets verkan på handeln i det hela
tages i ögnasigte.
Hvad åter angår frågan, huruvida det kan vara
räkning att införa jernvägar i Sverige, då man be-
traktar dess folkmängd i förhållande med dess lands-
vidd, så torde den böra på följande sätt bedömas.
Tag populationen i ett land, till exempel Enoglend,
försedt, såsom det är, med. hufvudiinier (Frunk li-
nies) från ena ändan till den andra, och hvaraf
ERA YESSPSET UT SISEUNEE ANFADER TIK KDS TENSTA
Vi ljogerl skrek fru Sheppard.
Tro inle,