git, minst det liberala partiet, som tycker sig finna afståndet emellan sina önskningar och regeringens system allt större i politiskt bänseende — något, som jemväl Dagl. Allehanda redan anmärkt. Orsaken till denna obelåtenhet kan icke ligga i någon obehörig klandersjuka å pressens sida; tvertom har det ju oupphörligt påståtts, att Aftonbladet och Dagl. Allehanda, som hafva de mesta läsare bland allmänheten, varit regeringens bundsförvandter. Den måste således vara föranledd af vederbörande sjelfve. Så ungefärligen stå sakerna vid öppnandet af instundande riksdag. Följden häraf synes icke kunna blifva annan, än hvad vi i början af detta bref förut sagt. Uti hvarje tidskifte af någon större betydelse för ett folks historiska lif, behöfver och begär och förväntar detta folk af dem, som stå i spetsen för dess angelägenheter, något, hvarvid det medborgerliga sinnet kan fästa sig med hela ungdoralighetens enthusiasra. Vår regering hade, genom omfattande af ett system i enlighet med det allmänna tänkesättets nogsamt kända rigtning, lätt kunnat väcka och tillegna sig en sådan enthusiasm, lika stegrad och lefvande, som italienarnes nu visar sig för Pius den nionde. Hela Sverige stod och väntade endast på signaJen dertill ofvanifrån, och en ny och glädjande tid skulle snart uppgått för det gsmla fosterlandet. Sanningen fordrar imedlertid att utta12, hvad som är en känd sak, att denna sköna och välgörande hänförelse, som en gång var på 53 god väg, för närvarande är försvunnen: Den torde visserligen genom ett afgörande steg ännu kunna återkallas; men det synes fara värdt, att detta steg icke nu tages, och då skall det samla splitet och lojheten om hvarandra åter Iramträda och göra riksdagens fält till ett utbyte för de enskilda intressenas och kotteriernas inbördes dagtingan på det allmännas bekostnad, under det fosterlandskänslan lider och atan att regeringen för sin del deraf skördar någon frukt, som kan vara angenäm för ett älelt konungsligt sinne. MORAS