git, minst det liberala partiet, som tycker sig
finna afståndet emellan sina önskningar och re-
geringens system allt större i politiskt bänseen-
de — något, som jemväl Dagl. Allehanda re-
dan anmärkt.
Orsaken till denna obelåtenhet kan icke ligga
i någon obehörig klandersjuka å pressens sida;
tvertom har det ju oupphörligt påståtts, att
Aftonbladet och Dagl. Allehanda, som hafva de
mesta läsare bland allmänheten, varit regerin-
gens bundsförvandter. Den måste således vara
föranledd af vederbörande sjelfve.
Så ungefärligen stå sakerna vid öppnandet af
instundande riksdag.
Följden häraf synes icke kunna blifva an-
nan, än hvad vi i början af detta bref förut
sagt. Uti hvarje tidskifte af någon större be-
tydelse för ett folks historiska lif, behöfver och
begär och förväntar detta folk af dem, som stå
i spetsen för dess angelägenheter, något, hvarvid
det medborgerliga sinnet kan fästa sig med hela
ungdoralighetens enthusiasra. Vår regering ha-
de, genom omfattande af ett system i enlighet
med det allmänna tänkesättets nogsamt kända
rigtning, lätt kunnat väcka och tillegna sig en så-
dan enthusiasm, lika stegrad och lefvande, som
italienarnes nu visar sig för Pius den nionde.
Hela Sverige stod och väntade endast på signa-
Jen dertill ofvanifrån, och en ny och glädjande
tid skulle snart uppgått för det gsmla foster-
landet. Sanningen fordrar imedlertid att utta-
12, hvad som är en känd sak, att denna sköna
och välgörande hänförelse, som en gång var på
53 god väg, för närvarande är försvunnen: Den
torde visserligen genom ett afgörande steg än-
nu kunna återkallas; men det synes fara värdt,
att detta steg icke nu tages, och då skall det
samla splitet och lojheten om hvarandra åter
Iramträda och göra riksdagens fält till ett ut-
byte för de enskilda intressenas och kotterier-
nas inbördes dagtingan på det allmännas be-
kostnad, under det fosterlandskänslan lider och
atan att regeringen för sin del deraf skördar
någon frukt, som kan vara angenäm för ett ä-
lelt konungsligt sinne.
MORAS