der, äfven vid större bjudningar, inskränka sig
till tre å fyra rätter och ett par vinsorter; att
äfven offentliga festmåltider äro ojemförligt tarf-
ligare än här, särdeles i anseende till vinernasl,;
mängd; att den slags skam man här så mycket !
fruktar, att visa sig två å tre gånger i samma
klädning, der endast fianes hos någon endal
modefjolla; att kommoditeten att ej kunna nyt-
tja sina egna ben, utan behöfva åka på ganska
korta distanser, inge.sstädes är så gängse som
hos oss; att t. ex. slöseriet med handskar, son
för mången elegant ung herre3 budget uppta3er
så mycket som ett fattigt hushålls hela lefnads-
kostnad, på alla andra ställen är okändt o.s.v.
Man bör likväl ihågkomma, att jag här talar
om pluraliteten, om den förståndiga medelklas-
sen i andra länder, icke om de rika och för-
näma, e!ler om narrarna, som antingen ej be-
höfva eller ej kunna underkasta sig tillgångar-
nas inskränkning och klokhetens beräkningar.
Det vore orättvist att förbise det ganska mån-
gen tänkande man och vilsinnad busmoder all-
dele3 icke är blind för det dåraktiga och rui-
nerande i detta öfverdåd ga lefnadsätt; att de
gerna skulle vilja inskränka sig, att de enskildt
beqväma sig till uppoffringar, ofta ganska känn-
bara, af egen beqvämlighet, afloflig lefnadsfröjd
och lefnadsnajutning, för att möjligen kunna be-
täcka de kostnader, som skola synas och som
de ej viga undvika. De bindas i detta fall af
exemplets, af vanans, af fördomarnas makt; om
de kunde befrias derifrån, om de kunde finna
något skäl, någon förevändning för ett tarfligare
lefnadssätt, skulle de med glådje omfatta det,
och känna sig oändligt lyckligare af den frivil-
liga sparsamheten än nu af det nödtvungna
slöseriet. Allt skulle då bero på att förskaffa
den en sådan möjlighet, och det är härtill jag
ärnar framställa ett förslag. (Forts. följer.)