JACE SHEPPARD.) BROMAN AF W. HARRISON AINSWORTH. I samma ögonblick fick Blueskin af Jonathan Wilds förfärliga påk ett slag, som fällde honom till golfvet, och Jonathan rusade in i rummet, åtföljd af Abraham med facklan. Vid första ögonkastet såg tjuftagaren på hvad fot sakerna stodo. Af de otydliga ljud, som hade nått hans öra på den plats der hån var instängd, bade han förnummit, att fremmande personer beträdt skådeplatsen för mordet, och i den grufligaste oro hade han afvaktat resultatet af deras undersökningar och redan gjort sig beredd på det värsta. Derföre, när han hörde springfjädern vidröras, höll han sig färdig att rusa fram på ögonblicket och med sitt grymma vapen nedslå den första som mölte honom. Men så snart han fick se, hvilka de voro, som hade trängt sig in hos honom och blifvit vittnen till hans ogerning, förvandlades hans fruktan till glädje, och han lät vid deres åsyn höra ett rop af tillfredsställelse, som endast kunde liknas vid rytandet af någon bland skogarnas vilda innevånare. Vid hans första inrusande hade Jack riktat en pistol mot hans hufvud. Men Thames fattade sin vän i armen. Skjut inte, ropade han. Det vore illa att döda honom. Han bör försona sina: brott i galgen, . Mördare, ni är min fångels Er fåvgel upprepade Jonaiban med ett hånskratt. ,Ni misstager er; det är,ni som är min fånge. Och likaså er följeslagare, den lifdömde Steppard.s Det lönar ej mödan att slösa ord på honom, Thamespn, ropade Jack. pUtan låt oss genast anfalla honom., Gif er, bof, eller döl skrek Thames, i det han drog sin värja och sprang emot tjuftagaren. Der är mitt svarls sade denne och gaf i ögonblicket Thames med knölpåken ett så våldsamt slag öfver hjessan, att ban föll sanslös ned. a Så Å. BB. JG 197—2392,