elementer, hvilka hota detta så brokigt sam-
manflickade envälde med en inre upplösning, som
den nu nuvarande stränga absolutismen knap-
past kan hoppas att varaktigt stäfja längre.
Furst Metternich skulle möjligen kunna komma
att upplefva den dag, då hans system ramlar
tillbopa öfver honom sjelf. -Ty äfven i Oster-
rikes tyska länder, och i det pjutningslystna,
från allvarlig tanka så länge afvanda Wien,
bafva obeqväma önskningar vaknat, och ingen-
städes har man med lifligare intresse än i O-
sterrike följt de sednaste händelserna i Preus-
sen och på landtdagen i Berlin; ingenstädes har
man så mycket beklagat detta riksmötes ofull-
komliga utgång, som i Österrike, hvilket lefver
på våra förboppningar, och, likt alla andra ty-
ska foik, väntar från Preussen framtidens lycka.
Preussens samhällsbyggnad hvilar visserligen
på belt andra grundvalar än österrikiska mon-
arkien; ty, med afräkning af en million polac-
kar, hyser den blott tyskar. Men polska pro-
vinsen, storhertigdömet Posen utgör sjelfva mö-
gelfiicken i denna samhällsbyggnad, hvars be-
stånd och trefnad skulle vara bättre försäkrade,
utan Jenna åkomma, och om aldrig det förderfliga
statssireck egt rum, som dermed behäftade oss.
Under sakernas nuvarande ställning kan Preussen
väl icke afbända sig sin polska provins, helst
sedan hälften af dess invånare äro tyskar, och
dess23 antal ständigt tilltager; och då det till
och med i civilisationens intresse är önskans-
värdt och äfven önskas af mängden ibland pol-
ska allmogen, att ingen adelslisa måtte lösrycka
den från Preussen. Ty denna adel är till större
delen sidan, att den väl med varm fosterlands-
kärlek fasthänger vid återställelsen af det gamla
polackriket, men på intet vis har folkets frihet
dervid i sigte, utan blott ihågkommer tiderna
för sin egen fordna makt och höghet, som den
framförallt gerna ville s2 återvända. Af fruktan
för denna återställelse är polska allmogen den
polska adelns bittraste fiende, och hatar den mer
än den hatar sjelfva tyskarne; och derpå hafva
vi just nu i polska högmiålet de bedröfligaste
vedertnälen. Polska bönder uppträda der såsom
vittnena emot sina häktade landsmän med de
mest af-kyvärda och lögnaktiga uppgifter, me-
dan de anklagades försvarare, tyska advokater,
ådagalägga att dessa viltnen i sin hembygd öp-
pet förklsrat sig nog skola ställa sina vittnes-
mål så, att deras herrar aldrig mera skola slip-
pa ut, belst adeln är skuld till all den olycka,
som koumit öfver polska folket. Tyvärr kan
man icke bestrida böndernas påstående i den
punkten; historien bekräftar det utan skonsam-
het, under det hon lika omutliigt fördömer pol-
ska rikets styckning. Men hvilka frukter har
icke detta våld redan alstrat! En lång följd af
blodiga uppror, af våld och orättvisa. Eröfrarne
sjelfva hafva pDjutit föga förmåner deraf, och
Preussen allraminst, fastän det handlat mildast
och menskligast, samt tilldelat sina polska un-
dersåtare samma rättigheter, som de tyska,
ordnat förvaltningen, hägnat och uppbjelpt all-
mogen, anlagt skolor och landsvägar, och upp-
bjudi: allt för en försoning, under skörden af
det mesta hatet. Det protestantiska Preussen
möttes af Polens katolska presterskaps religions-
hat; när bonden skyddades, ansåg sig adeln för-
närmad derigenom; slutligen väckte den inträn-
gande tyska bildningen farhågor hos polska pa-
trioterna för polska nationalitetens förfall, som
de icke befarade i Ryssland och Österrike, ty
af dessa begge makter gynnades det gamla och
adelns öfvermakt, under det att man i Preus-
sen äfven tillerkände polska allmogen mensk-
liga och medborgerliga rättigheter och befräm-
jade dess upplysning.
Skil:naden i rättstillstånd och bildning inom
de tre rikena har visat sig tydligt vid den si-
sta polska sammansvärjningen. I Ryssland in-
ställdes de sammansvurne inför en militärkom-
mission och hängdes inom 24 timmar; de miss-
tänkte kastades i fängelse eller släpades till Si-
berien eller till kaukasiska regementerna; äfven
qvinnor och flickor fylide fängelserna och för-
des derifrån till närmaste kloster, der de med
rakade hufvuden, och under uppsigt af fanati-
ska nunnor, hållas till botöfningar. — I Öster-
rike har mån väl icke tillsatt några militär-
kommissioner, men på det allmänna mördandet
i Galizien låtit följa en lagskipning, sådan man
har dec. Hufvudmännen för sammansvärjnin-
gen blefvo i Lemberg afrättade, en stor mängd
dervid inblandade sitter i kedjor på Spielberg
eller fästet i Bränn; och Krakaus häkten äro
innu fullproppade med fångar af alla åldrar
och stånd, som ända hittills väntat fåfängt på
ett domslut. -- I Preussen, deremot, har man
förfarit långt mildare, fastän det nu kommer
i dagen att vissa ransakningsdoma e icke låtit
hårdtet och våld fattas, om än på intet sätt
att förlikna med rysk eller österrikisk behand-
ling. Fånsarne handterades dock i allmänhet
fogligt: likväl sökte man öfvertala dem till be-
käonelse, genom löften om lösgifning i sådant
fall, och hot om deras utlemnande till Ryssland
vid pezvist förnekande, nämligen dem som
voro födda i ryska Polen. Detta skedde en-
ligt det då ännu gällande inqvisitoriska ran-
sakningssättet. Nu åter kommer det i Berlin
vffentligt och ackusatoriskt utförda högmålet
alla dylika inqvisitionskonster på skam och upp-
manar 2llmänna tänkesättet till de förföljdas
förmån hvilka äfvan I; datta tänkacätt fhnna