brinnande lampa stod på en fotställning, men
de beslöto alt ej taga den med sig. Derefter
stego de skyndsamt uppför stora trappan och
stannade utanför audiensrummet. Jack lade
örat till nyckelhålet och lyssnade, men kunde
ej upptäcka det minsta Jjud. Han tog derpå
sakta i låset, men fann det igenlä:t.
Jag fruktar alt vi kommit för sentp, hvi-
skade han till Tnames. Mcen vi få väl snart
se. Ge mig mejseln, Blueskin. Och genom
skickligt användande af detta verktyg lyckades
han få upp låset.
De inträdde, men det var alldeles mörkt i
rimiret.
D.t är besynnerligt, sade Jack med lig
röst. Sir Rowland måste redan vara gången.
Men jag förstår ändå inte bur det hänger ihop.
Nyckeln sitter i dörrn På inre sidan. Var noga
på er vakt.,
Jag är sån, svarade Thames, som följde tätt
efter honom.
Skail jag gå efter lampan, kapten?, hviskade
Blueskin.
Ja, gör det, svarade Jack. ,Jag vet inte
hur det kommer till,, yttrade han med låg röst
till Thames, sedan de blifvit lemnade allena,
Mmen jag känner en besynnerlig aning om nå-
gon olycka. Ett slags ängslan betar mig. Jag
nästan önskar att vi inte hade kommit hit.,
Under det ban sade detta, tog han ett par
steg framåt, hvarvid han kände foten fastna i
något klibbigt ämne på golivet. Han lutade sg
derföre ned, att kärna efter hvad det var, men
drog på ögonblicket handen tillbaka, med ett
utrop af fasa.