Isitift, emedan vi önskade att juryn måtte hafva
rätt att tillse, det frågan är fullt lagenlig, må-
ste man likväl i denna föreskrift se en svirig-
het för juryn att ingå i något slags pröfning
af domstolens åtgärd, helst som målet sedan
skulle underställas.
Efter denna korta framställning, hvilken till-
räckligt omfattar allt hv:d Söndagsbladet i sin
besvärsskrift uttryckt, måste vi, i anledning af
det sednares ondgörelser både emot juryn och
Aftonbladet, tillåta oss en anmärkving, som är
af ingalunda obetydlig vigt för tillfället, nem-
ligen att Sjöberg har att tacka sig sjelf vida
mera än juryn för den oformlighet, som så-
tunda iaträffeat. Det hade nemligen varit
ganska lätt för Sjöbe:g, att i sin slutförklaring
göra en anmärkning och förbehåll på förhand
lar samma slag, som ru kommit cfteråt, rem-
ligen att åkla sgaren icke bordt få göra sitt slut-
påstående i klump med åberopande af flere
mo.venter i lager, utan närmare b nma på
hvilka stilln al skrifien ban ville ti hvar
I dera serskildt. Det hade då äfven vari
fälle för Sjöl alt just med anledning al
lutpåståendets tvetysighet yrka frågans sön-
derdelning i tvenne till juryns besvaranda.
Sedan den en gång blfvit framställd, finner
man deremot, att dumstolen icke hade kunnat,
äfved ora anmärkning gjordes a! juryn, på dess
uppmaning ändra och korrigera den en gång
justerade berättelsen och fiågan. Den bade
derföre i sådan höndelse ofelbart ålagt juryn
vid vi:e, om ej annat hbjelpt, att qverstanna och
rösta, och det hade då, likasom nu, blifvit ö:-
verdomstolens sak att pröfva huiuvida allt rätt
tillgitt.
1 följd af det här ofvan yttrade synes man
kunna hoppas, stt hofrättens uslag blifver än-
dradt i högsta domstolen, så mycket mera, sora
den del af den ådömda bestraffningen, hvilken
handlar om äranrs förlust för Söndagsebladets
utgilvare, synes på visst sätt innefatta en nulli-
tet, så vida det bekanta ordspråket gäller, att
der ingenting finnes att taga har kej aren för-
lorat sin rätt.
MAGNUS FREDRIK FERDINAND
BJÖRNSTJERNA.
Riddarhusets genealogier innehålla ganska vid-
lyftiga uppgifter om framlidae hans excellens,
generalen grefve Björnstjernas lefuad. Virved-
dela ett sammandrag af de vigligasie omstän-
dicheterna deruti:
Magnus Fredrik Ferdinand Björnstjerna var son
af svenske envoyt extraordinaire i Regensburg, Mag-
nus Olof Beronius, som adlades under namnet Björn-
stjerna, och baronessan Wilhelmina von Hagen. Möag-
nus Fredrik föddes i Presden 4779, d. 40 Oktober;
kom 47953 till Sverige och blef fändrik vid lifrege-
mentsbrigadens värfvade infanteri; är 4796 löjtnant
vid samma regemente; gjorde åren 4800 och 1804
(en utrikes resa; kommenderades 1803 med rege-
mentet, som fått namnet Finska gardet, till Svea-
I borgs fästning; blef år 18035 stabs-kapten, och med
Jen del af regemenict förlagd i St tockholm; bevista-
de år 1208 fälttåget i Finland såsom stabs-adjutant
och öfver-adjutant vid finska armeens generalstab,
och derunder i April månad affären vid Pyhäjocki,
då han erhöll en kontusion. Under affären vid Sy-
kajocki d. 8 April forcerade han, med en bataljon
af Tavastehus regemente, den af fienden starkt be-
satta kyrkobyn, och blef derföre utnämnd till rid-
dare af svärdsotden. I slaget vid Lappo d. 44 Juli
intog han, med Björneborgs regementes jägare, en
by, som af fienden innebades, och blef u. 29 Juli,
för sin dervid ådagalagda tapperhet, moajor. Bevi-
stade derefter landstigningen på Kimito, då han
kommenderade avantgardet; blef öfver-adjutant hos
Konungen; bevistade den häftiga drabbningen vid
Oravais; åtföljde sedan finska armåens operationer,
samt reträtten till Uleåborg. Förutan ofvannämnde
affårer, bevistade han, under fälttåget, affirerna vid
Haistilla, Pyhöjocki (den andra), Ny Carleby, Yli-
staro och Wiret, och underhandlade samma år med
ryska generalen Kamensky och van Suchtelen, om
den konvention, som slöts d. 19 November i Oikjocki.
Blef 4808, d. 49 December, major vid Westman-
lands regemente. Blef i April månad 4809 afsänd
i en hemlig beskickning (?) till dåvarande kejsaren
af Frankrike, Napoleon, som träffades i Donauwerth,
dagen före bataljen vid Eckmähl; hvarefter han nå-
gon tid åtföljde fransyska högqvarteret, och, återvänd
till Sverige, blef d. 4 Maj öfverstelöjtnant i armåen.
Blef år 4840 öfverstelöjtnant på stat vid Calmare
regemente; 4811 i Mars utnämd till chef för hans
exe. fältmarskalken m. m. grefve v. Essens general-
stab vid den s. k. kustarmåen; gjorde derefter tjenst
såsom chef för general-krigskommissariedepartemen-
tet i kongl. krigskollegium. 4844, d. 14 Januari,
utnämnd till öfverste; 48192, i September månad,
chef för bemälde fältmarskalks generalstab, vid den
emot Norge då sammandragne armå; samma år, i
Oktober, afsänd till England för att underhandla
angående Norge och Guadeloupes afträdande; afgick
år 4813, i Mars, med det under hans befäl stående
Calmare regemente till Tyskland, och kommendera-
des i April månad, med en korps svenskar, ryssar,
preussare, mecklenburgare och hanseater, till Ham-
burgs undsättning och försvaret af öarne Vierlanden;
bevistade derefter fälttåget med norra tyska armån,
rs TES ETEN ET EST STADENS
Låt oss försöka att komma in genom källa-
