Isitift, emedan vi önskade att juryn måtte hafva rätt att tillse, det frågan är fullt lagenlig, måste man likväl i denna föreskrift se en svirighet för juryn att ingå i något slags pröfning af domstolens åtgärd, helst som målet sedan skulle underställas. Efter denna korta framställning, hvilken tillräckligt omfattar allt hv:d Söndagsbladet i sin besvärsskrift uttryckt, måste vi, i anledning af det sednares ondgörelser både emot juryn och Aftonbladet, tillåta oss en anmärkving, som är af ingalunda obetydlig vigt för tillfället, nemligen att Sjöberg har att tacka sig sjelf vida mera än juryn för den oformlighet, som såtunda iaträffeat. Det hade nemligen varit ganska lätt för Sjöbe:g, att i sin slutförklaring göra en anmärkning och förbehåll på förhand lar samma slag, som ru kommit cfteråt, remligen att åkla sgaren icke bordt få göra sitt slutpåstående i klump med åberopande af flere mo.venter i lager, utan närmare b nma på hvilka stilln al skrifien ban ville ti hvar I dera serskildt. Det hade då äfven vari fälle för Sjöl alt just med anledning al lutpåståendets tvetysighet yrka frågans sönderdelning i tvenne till juryns besvaranda. Sedan den en gång blfvit framställd, finner man deremot, att dumstolen icke hade kunnat, äfved ora anmärkning gjordes a! juryn, på dess uppmaning ändra och korrigera den en gång justerade berättelsen och fiågan. Den bade derföre i sådan höndelse ofelbart ålagt juryn vid vi:e, om ej annat hbjelpt, att qverstanna och rösta, och det hade då, likasom nu, blifvit ö:verdomstolens sak att pröfva huiuvida allt rätt tillgitt. 1 följd af det här ofvan yttrade synes man kunna hoppas, stt hofrättens uslag blifver ändradt i högsta domstolen, så mycket mera, sora den del af den ådömda bestraffningen, hvilken handlar om äranrs förlust för Söndagsebladets utgilvare, synes på visst sätt innefatta en nullitet, så vida det bekanta ordspråket gäller, att der ingenting finnes att taga har kej aren förlorat sin rätt. MAGNUS FREDRIK FERDINAND BJÖRNSTJERNA. Riddarhusets genealogier innehålla ganska vidlyftiga uppgifter om framlidae hans excellens, generalen grefve Björnstjernas lefuad. Virveddela ett sammandrag af de vigligasie omständicheterna deruti: Magnus Fredrik Ferdinand Björnstjerna var son af svenske envoyt extraordinaire i Regensburg, Magnus Olof Beronius, som adlades under namnet Björnstjerna, och baronessan Wilhelmina von Hagen. Möagnus Fredrik föddes i Presden 4779, d. 40 Oktober; kom 47953 till Sverige och blef fändrik vid lifregementsbrigadens värfvade infanteri; är 4796 löjtnant vid samma regemente; gjorde åren 4800 och 1804 (en utrikes resa; kommenderades 1803 med regementet, som fått namnet Finska gardet, till SveaI borgs fästning; blef år 18035 stabs-kapten, och med Jen del af regemenict förlagd i St tockholm; bevistade år 1208 fälttåget i Finland såsom stabs-adjutant och öfver-adjutant vid finska armeens generalstab, och derunder i April månad affären vid Pyhäjocki, då han erhöll en kontusion. Under affären vid Sykajocki d. 8 April forcerade han, med en bataljon af Tavastehus regemente, den af fienden starkt besatta kyrkobyn, och blef derföre utnämnd till riddare af svärdsotden. I slaget vid Lappo d. 44 Juli intog han, med Björneborgs regementes jägare, en by, som af fienden innebades, och blef u. 29 Juli, för sin dervid ådagalagda tapperhet, moajor. Bevistade derefter landstigningen på Kimito, då han kommenderade avantgardet; blef öfver-adjutant hos Konungen; bevistade den häftiga drabbningen vid Oravais; åtföljde sedan finska armåens operationer, samt reträtten till Uleåborg. Förutan ofvannämnde affårer, bevistade han, under fälttåget, affirerna vid Haistilla, Pyhöjocki (den andra), Ny Carleby, Ylistaro och Wiret, och underhandlade samma år med ryska generalen Kamensky och van Suchtelen, om den konvention, som slöts d. 19 November i Oikjocki. Blef 4808, d. 49 December, major vid Westmanlands regemente. Blef i April månad 4809 afsänd i en hemlig beskickning (?) till dåvarande kejsaren af Frankrike, Napoleon, som träffades i Donauwerth, dagen före bataljen vid Eckmähl; hvarefter han någon tid åtföljde fransyska högqvarteret, och, återvänd till Sverige, blef d. 4 Maj öfverstelöjtnant i armåen. Blef år 4840 öfverstelöjtnant på stat vid Calmare regemente; 4811 i Mars utnämd till chef för hans exe. fältmarskalken m. m. grefve v. Essens generalstab vid den s. k. kustarmåen; gjorde derefter tjenst såsom chef för general-krigskommissariedepartementet i kongl. krigskollegium. 4844, d. 14 Januari, utnämnd till öfverste; 48192, i September månad, chef för bemälde fältmarskalks generalstab, vid den emot Norge då sammandragne armå; samma år, i Oktober, afsänd till England för att underhandla angående Norge och Guadeloupes afträdande; afgick år 4813, i Mars, med det under hans befäl stående Calmare regemente till Tyskland, och kommenderades i April månad, med en korps svenskar, ryssar, preussare, mecklenburgare och hanseater, till Hamburgs undsättning och försvaret af öarne Vierlanden; bevistade derefter fälttåget med norra tyska armån, rs TES ETEN ET EST STADENS Låt oss försöka att komma in genom källa