Det är ett äfventyrligt företag, sade Thames efter ett ögonblicks betänkande; men jag vill ändå våga det. Ni, Jack, får dack ej följa med mig. Den fara jag blottställer mig för, är eu intet i jemnförelse med den risk ni löper. Jag frågar inte efter någon fara, så framt jag kan tjena ern, svarade Sheppard. Des3utom slipper ni inte in utan mitt biträde. Alt klappa på porten vore fåfängt, och Jonathan Wilds hu; är inte så beskaffadt, som herr Woods, att man går ut och in när man behagar. Jag förstår, sade Thames; gör som ni vill då. Vi måste bege oss åstad, utan att förlora ett ögonblickp, återtog Jack. Blueskin, kom och följd med oss.n Med skyndsamma steg begåfvo sig nu alla tre på vägen till Old-bailey; de gingo öfver Amiralitets-bron, för sina ostronfat berömdp, och fö:jde längs efter högra stranden af den grumliga strömmen, tills de kommo till Amiralitets-gränden. Sedan de gått uppför den, togo de af till venster, derpå utför Stenkolsgränden igen, tills de träffade en smal och mörk portgång, i hvilken de inträdde och 1etade sig fram till andra ändan. Här funno de en liten instängd gård, som på alla sidor omgafs af höga dystra murar. En enda dörr syntes, hvilken Jack försökte öppna, men fann den tillbommad. Om jag hade mina gamla verktyg med mig, så skulle jag snart lesegra detta hinder,, mumlade han. Nu ba vi inte annat råd, än att spränga dörrn.