Det är ett äfventyrligt företag, sade Thames
efter ett ögonblicks betänkande; men jag vill
ändå våga det. Ni, Jack, får dack ej följa med
mig. Den fara jag blottställer mig för, är eu
intet i jemnförelse med den risk ni löper.
Jag frågar inte efter någon fara, så framt
jag kan tjena ern, svarade Sheppard. Des3-
utom slipper ni inte in utan mitt biträde. Alt
klappa på porten vore fåfängt, och Jonathan
Wilds hu; är inte så beskaffadt, som herr
Woods, att man går ut och in när man be-
hagar.
Jag förstår, sade Thames; gör som ni
vill då.
Vi måste bege oss åstad, utan att förlora
ett ögonblickp, återtog Jack. Blueskin, kom
och följd med oss.n
Med skyndsamma steg begåfvo sig nu alla
tre på vägen till Old-bailey; de gingo öfver
Amiralitets-bron, för sina ostronfat berömdp,
och fö:jde längs efter högra stranden af den
grumliga strömmen, tills de kommo till Ami-
ralitets-gränden. Sedan de gått uppför den,
togo de af till venster, derpå utför Stenkols-
gränden igen, tills de träffade en smal och
mörk portgång, i hvilken de inträdde och 1e-
tade sig fram till andra ändan. Här funno de
en liten instängd gård, som på alla sidor om-
gafs af höga dystra murar. En enda dörr syn-
tes, hvilken Jack försökte öppna, men fann den
tillbommad.
Om jag hade mina gamla verktyg med mig,
så skulle jag snart lesegra detta hinder,, mum-
lade han. Nu ba vi inte annat råd, än att
spränga dörrn.