stället, hafva bemäktigat sig staden Melazzo och
der förskansat sig. Bland de undanvikande lyc-
kades man blott fasttaga en enda man, en munk,
hvilken försvarade sig på det modigaste, men
sedan såsom fånge vägrade att förtära det rin-
gaste och heldre ville dö af bunger, än lefvande
falla i neapolitanska ransakningsmaktens händer
eller förråda sina kamrater. — Den sista om-
sorgen var likväl ut:n ändamål, ty i polisens
händer sades redan befinnas en fullständig för-
teckning på alla de sammansvurne och arreste-
ringarne fortsattes, med ledning deraf, oupphör-
ligt. Dem man lyckats fånga voro väl icke
sjelfva upphofsmännen, emedan dessa — söner
af Messinas förnämsta slägter — icke befunno-
sig i staden den 4 September, när upproret
brast ut; men gripna, snart sagdt med vapen
i hand, ansåtos de svårligen undgå att blifva
skjutne. Kort efter utbrottet i Messina följde
det i Catania. Att upproret spridt sig till
Abruzzerna är faktiskt; äfven Teramo hade rest
sig. I sjeliva Neapel fortforo äfven arresterin-
garne; bland sist bäktade befunno sig en signor
Poerio, redaktör till Rovista neapolitanar, samt
en f. d. artilleriofficerare, Ayalo.
GREKLAND.
Med Koletiiso — heter det i en athenien-
sisk nekrolog — har Greklard förlorat sin
störste medborgare, konung Otto sin trognaste
tjenare och hans tron sin tappraste försvarare.
Ingen Hellen öfverträffade honom i ädelt och
storartadt tänkesätt; få liknade honom i för-
måga och klokhet. Han dog som martyr, un-
der sträfvandet att förverkliga sitt fiderneslands
sjelfständighet. De liga karakterer, på höga
platser, som marterade honom till döcs, skola
längesedan vara nedsjunkna i förgätenhet oeh
vederbörligt förakt, när hans namn ännu kom-
mer att bestråla detta lands häfder, med åter-
glansen af antik storhet.
Theodor Grivas var ännu den 42 September
qvar i Prevesa; han och hans anhängare be-
funnos alltjemt inqvarterade i engelska konsulns
gård, och deras värd hade dittills förstått till-
intetgöra verkställigheten af divans befallning
till paschan af Janina, om deras förflyttning till
Adrianopel, hvilken man i Konstantinopel trott
längesedan hafva skett. I Prevesa värfvade han
obehindradt rekryter, betalade dugtiga hand-
penningar och god sold, och sysselsatte sitt
manskap med tillverkning af ammunition, hvar-
till han från Santa Maura försågs med nödigt
förråd krut och kulor.
Ryktet att Griziotis dött på Chios af sina
blessyrer, motsäges af andra, som omtala hans
tillfrisknande.
TURKIET.
Turkiska blockaden af Albaniens kust hade
väl begynnt den 4 Sep!., men detta hade icke
innu medfört någon verkan till upprorets qväf-
vande. Tvärtom berättas att insurgenterna se-
srat i en fäktning vid Argyrokusten på de re-
suliera turkiska trupperna, hvilka förlorat två
hela bataljoner i fallna, och i öfrigt blifvit ja-
sade på flykten. Under denna fäktning sko-
nade albanesarne dem af sina stamförvandter,
hvilka befunmos i turkiska hären, och dessa
åter deltogo icke på något verksamt sätt i
striden.
SENENEEOEE DET OS