Drick det här då! skrek Blueskin, uppta-
gande ur fickan en liten krutflaska, hvars inne-
båll han tömde i ett glas brännvin och räckte
åt klädesbandlaren denna blandning.
I detsamma öppnade Rachel dörren och steg in.
Hvad befaller herrn?, frågade hon, i det
bennes förvånade blickar fästade sig på den
ena efter den andra af sällskapet.
Er husbonde vill ha hit några matskedar,
mitt barn, sade fru Maggot.
Gå bara er väg!) inföll Kneebone, förargad.
Nej, ig vill se Jack Sheppard först, svara-
de Rachel med mer än vanlig käckhet. Visa
mig honom, så skall jag gå straxt. Ni sade,
att han skulle återvända till Newgate så snart
supgen var slut; och sedan torde jag aldrig få
se honom.,
Åb, sade ban det? Sheppard skulle åter-
vända till Newgate, var det så ? utropade Blue-
skin, i det han gick till henne och klappade
henne på kinden. Jag skall visa er kapten
Sheppard, min lilla vän. Se der står han. Och
Jag är hans löjtnent — Löjtnant Blueskin. Vi
äro två hyggliga pojkar; äro vi inte det?,
Mycket hyggligan, svarade Rachel. Men
hvar är den der främmande herrn, som jag såg
under bordet?
Under bordet! upprepade Blueskin och vin-
kade it Jack. När såg ni honom, min vackra
vän 2
För en liten stund sedan, svarade hushål-
lerskan, utan att misstänka det ringaste.
Komplotten är upptäckt! ropade Jack och,
utan att betänka sig ett ögonblick, fattade han
i bordet med bägge händerna och vräkte det
öfverända, så att fat och tallrikar och krus och
buteljer och glas kastades buller om buller kring
hela rummet. Det var en förfärlig skräll. Alla
ljusen blefvo i fallet utsläckta; och om icke
Rachel hade haft ljus med sig i handen, skulle
det ha blifvit fullkomligt mörkt irummet. Un-
der den allmänna oredan sprang: Shotbolt opp
och satte en pistol för pannan på Jack, med
tillsägelse att han skulle gifva sig; men innan
Jack hann svara hade Blueskin slagit fångvak-
taren öfver armen; så att den blef vanmäktig,