hvilken så mången ansett sig för en århundra-7
dets bjelte och i svassande tidningsartiklar sökt
tillegna sig oförgängligt rykte. En sådan landt-
dag som denna har icke kunnat ändra något
och föga förbättra något; han har uppretat
våra samhällsåkommor , men utan att förmå
bota dem. Visserligen hafva ständerna blottat
mången svaghet hos det gällande styrelsesyste-
met, och stundom framställt det i hela sin na-
kenhet ; men det är icke dödt för det; det lef-
ver, som det lefvat förut. Landtdagens hela
verkan har hirigenom varit den, alt man sett
sig bättre om efter medel och utvägar att
säkrare mota klandret, och under mångfaldiga
rådslag kommit derhän, att befästa systemet ännu
mer, för att göra det kraftigare och tjenligare
till motstånd. Man her insett att ministerens
nederlag til stor del voro att härleda från bri-
stande öfverensstämmelse dessa herrar emellan,
derföre att ingen ledande hand hade til!delat
dem deras roller. Efter många förslag fann
man nödigt att äga en ministerpresident, och
underbandlade, enligt hvad jag redan nämnt,
med grefve von Arnim, hvars åsigter man
imedlertid fann oantagliga, derföre att Arnim-
ska ministeren skulle ha blifvit ett slags öfver-
gångsminisier; ty grefve Arnim ansåg ständer-
nss myndighet böra erkännas och fordrade en
ministerens ansvarighet inför dem. Hans grund-
satser hade likväl ett alltför konstitutionnellt
tycke, för att kunna godkännas; de skulle på-
tagligen hafva undergräft det närvarande syste-
met. Men man vill fasthålla detta den krist-
liga, rådslående monarkiens, system, icke ef-
terskänka någonting af monarkens envälde och
mot de påträngande tidsideerna uppföra en fast
damm. Man tror ännu alltjemt på möjligheten
häraf; tror ännu alltjemt att begäret efter fol-
kets medverkan vid statsförvaltningen, under
hägnet af samma garantier som fria folk be-
sitta, blott råder hos en hop oroliga hufvuden,
och är framkalladt af den destruktiva pressen;
men man vill icke tro, att detta begär öfver-
ensstämmer med hela fo!kets önskan; och der-
före vill man ej heller afstå från de genom pa-
tentet af den 3 Februari uttalade grundsatser.
Bott ett personombyte kommer att äga rum,
i ändamål att utröna huru långt man kan gå
med biträde af en kraftigare minister. Den
förste bland den förra uppsättningen, som måst
lemna plats, var den gamle kiigsministern von
Boyen; han hade för öfrigt länge så önskat. I
hans ställe bar general von Rohr blifvit ut-
nämnd — också en veteran, som nyligen firade
30:de årsdagen af sin tjenstetid.
Så cnart konungen återkommer ifrån sin resa,
i första dagarne af Oktober, komma älven de
öfriga ministeromby!ena att ske. Hr von Bo-
delschwing, nu minister för inrikes-ärenderna
och polisen, och hvilken såsom landtdagskom-
missarie var regeringens nästan enda stöd och
är den talangfuilaste mannen i nuvarande mi-
nister, kommer alt såsom förste kabinettsmini-
ster öfvertaga befattningen af ministerpresident.
Titeln af statskansler, som man i början ärna-
de återupptaga, har hr von Bodelschwing un-
danbedt sig; men med en dylik embetsmans
myndighet, såsom ledare af statsbestyret och
dertill hörande personal, kommer han dock att
beklädas. Vid hans sida, såsom andre kabi-
nettsminister, ställs af sammanstämmande ryk-
ten br von Uhden; han blir föredragande inför
konungen och biträde vid premierministerns
göromål. Begge pjuta konungens fulla förtro-
ende, och stå i de rärmaste förhållanden till
monarken, som i dem ser sina förtroliga vän-
ner. Begge äro äfven böjda för det moderata
framskridandet,, begge särdeles religiösa, likväl
utan fanatism, begge konungen på det högsta
tillgifna, och genomträngda af den tankan, ati
å ena sidan upprätthålla den kristliga rådslå-
ende monarkiens, system, men å andra sidan,
att utbilda detsamma, och för så vida gifva ef-
ter för tidens anspråk, som dessa kunna stå
tillsammans med besagde system. Det är hr
von Undens inflytande, som vi företrädesvis
bafva att tacka för införandet af det offentjiga
och mundtliga rättegångssättet och det ackusa-
toriska förfarandet dervid, likasom för mången
annan tidsenlig förbättring. Hr von Bodel-
schwing har nyligen genomdrifvit införandet af
offentlighet äfven vid stadsmagistraternas sam-