Jag glömde säga er, att det är en liten belöning utsatt för fångens gripande, återtog Shotboit och sack fram hufvudet under duken. Om vi lyckas alt ta honom, så är jag villig att ge er en del med, till exempel en fjerdedel af belöningen, så framt nemligen ni lemnar ert biträde till arresteringen. pDra åt helvete med er belöning! utropade Kneebone förargad. ,Anser ni mig för en tjuftagare, sådan som Jonathan Wild, efter ni vågar skymfa mig med en dylik proposition? Jag ber om förlåtelse, sade fångvaktaren med ödmjuk ton. Jag har ej ett ögonblick trott, att uni skulle vilja antaga mitt tillbud, men jag ansåg för min skyldighet att göra framställning derom., Var tyst bara och göm er nu. Jag tänker, ringa efter supen.n Knappt hade klädeshandlaren vidrört klockan, förr än en ung, vacker flicka inträdde, med mörka judiska drag, skälmaktiga svarta ögon, glinsande lockigt hår, ett smärt lif och en särdeles vacker vext, med ett ord, ett verkligt .praktexemplar: af ungkarlshuskållerska. — Hör,; Räåchell, sade herr Kneebone åt sin täcka uppasserska; sätt fram flera kuverter och flera fat på bordet; ta bit allt hvad som fins i skafferiet. Jag väntar fremmande. Fremmande! ropade Rachel; mså här sent på qvällen! Ja, flera fremmande, mitt barnn, sade Kneebone. ,Och så vill jag ha ett par buteljer Canvarisec och en flaska fint bränvin. Skall det vara något mer, herre? Nej, ingenting merl — men hör! det vore kanske . bäst att inte lägga fram några silfverskedar eller silfvergafflar. Hvad, herre! ni må väl inte tro att era gäster skulle stjäla dem! anmärkte Rachel med en klipsk min. Det är så godt att inte inleda dem i frestelse, svarade Kneebone.. Och för att göra slut på sin bushållerskas familjära frågor och anmärkning: sr, pekade han med en betydelsefoll min på bordet. Är det någon der?, ropade Rachel. pJag