Jag glömde säga er, att det är en liten be-
löning utsatt för fångens gripande, återtog
Shotboit och sack fram hufvudet under du-
ken. Om vi lyckas alt ta honom, så är jag
villig att ge er en del med, till exempel en
fjerdedel af belöningen, så framt nemligen ni
lemnar ert biträde till arresteringen.
pDra åt helvete med er belöning! utropade
Kneebone förargad. ,Anser ni mig för en tjuf-
tagare, sådan som Jonathan Wild, efter ni vå-
gar skymfa mig med en dylik proposition?
Jag ber om förlåtelse, sade fångvaktaren
med ödmjuk ton. Jag har ej ett ögonblick
trott, att uni skulle vilja antaga mitt tillbud,
men jag ansåg för min skyldighet att göra fram-
ställning derom.,
Var tyst bara och göm er nu. Jag tänker,
ringa efter supen.n
Knappt hade klädeshandlaren vidrört kloc-
kan, förr än en ung, vacker flicka inträdde,
med mörka judiska drag, skälmaktiga svarta
ögon, glinsande lockigt hår, ett smärt lif och
en särdeles vacker vext, med ett ord, ett verk-
ligt .praktexemplar: af ungkarlshuskållerska.
— Hör,; Räåchell, sade herr Kneebone åt sin
täcka uppasserska; sätt fram flera kuverter och
flera fat på bordet; ta bit allt hvad som fins
i skafferiet. Jag väntar fremmande.
Fremmande! ropade Rachel; mså här sent
på qvällen!
Ja, flera fremmande, mitt barnn, sade Knee-
bone. ,Och så vill jag ha ett par buteljer Ca-
nvarisec och en flaska fint bränvin.
Skall det vara något mer, herre?
Nej, ingenting merl — men hör! det vore
kanske . bäst att inte lägga fram några silfver-
skedar eller silfvergafflar.
Hvad, herre! ni må väl inte tro att era gä-
ster skulle stjäla dem! anmärkte Rachel med
en klipsk min.
Det är så godt att inte inleda dem i fre-
stelse, svarade Kneebone.. Och för att göra
slut på sin bushållerskas familjära frågor och
anmärkning: sr, pekade han med en betydelse-
foll min på bordet.
Är det någon der?, ropade Rachel. pJag