finnes, så länge kan den äfven vara viss på att
kunna genom lagen tygla alla samhbällsordnin-
gen undergräfvande anslag. Hr Hage anmär-
ker det vedermäle, som i detta hänseende lem-
nats i England, i fråga om Kartistpartiet. Så
länge kartisterna stadnade inom diskussionens
område, lät regeringen dervid bero, fastän de
förde det mest upproriska språk och höllo
högst bullersamma folkmöten. Men så snart
de begynte anlita handkraften, i stället för or-
dets vapen, använde regeringen sin myndighet
och drog dem till ansvar inför rätta. Till nå-
gra utomordentliga åtgärder skred styrelsen ic-
ke, så betänkligt än partiets ofog föreföll, och
fastän man i andra länder skulle med
den största förskräckelse hafva åsett sådana
tilltag som detta partis, och i dem fruktat för
rubbr.ng af statens grundvalar. De anklaga-
de kartisterna fingo tillgodonjuta samma rälte-
gångsförmåner, som alla andra; rättvisan gick
sin v.nliga gång. Följden blef att folket gaf
sitt h:fall till åtalen och fann sig tillfreds med
straff iomarne, samt att de vådliga samhällsrö-
relserna dels afstadnade, dels antogo ett helt
ann2t lynne, och höllo sig inom leglighetens
råmärken. Sålunda står ett samhälle säkert
och starkt under den mest allvarsamma strid,
utför de svåraste polisproblemer, och framgår
lugnat och tryggt på sin bana, under juryman-
nadon:stolens högn.
Band juryinrättnin.ens förmåner erinrar hr
Hage äfven om denna institutions välgörande
verka:s på de ständiga domare, som afkunna de
af juryn förberedda domsluten. Deras samverkan
med de edsvurne utvecklar deras egen duglig-
het. När den juridiske domaren ser sig omgif-
ven at medborgare, hv.idka jemte honom stola
handhbsfva rättvisan; när det åligger honom att
ät dem gilva en öfversigt af målets gång; då
måste ban använda hela sin förmåga lör att på
ett tilifredsställande vis fullgöra sitt ingenting
mindre än lätta värf. Hans skicklighet, lika-
som hans sjelfständigbet, tages härvid på det
högsta i anspråk. Någon i ögonen fallande
vårdslöshet, skefhet i åsigter, eller okunnighet,
är knappast tänkbar hos en domare, som förer
ordet vid en jurydomstol.
Ännu mera betydelsefull är juryinrättningens
verkan på folkets medborgerliga, på dess in-
tellektuella och moraliska bildning.
Vissheten om att i landet icke gilvas några
oföränderliga domare, som kunna på vådligt sätt
utöfva sin makt öfver andras lif, ära och fri-
het, stänker medborgaren ett lugn och en
trygghet, en manlig tillförsigt, som hos honom
utveckiar ädla anlag och stora krafter; den för-
länar honom belåtenhet med sambhällsskicket,
ett själens välbefinnande, en tillgifvenhet till de
förhållanden, i hvilka han sjelf står till det all-
männa; i stället för den ängslan och missbe-
låtenhet, som herrska under inqvisitionslagskip-
ningens välde. Tankan att han sjelf möjligtvis
kan komma att intaga domaresätet såsom ed-
svuren, höjer hans begrepp om sin medborger-
liga sambhällsställning, uppfordrar honom att
taga kännedom om sitt fäderneslands lagar och
institutioner, inskärper hos honom regeln att äf-
ven . alla andra fall pröfva, innan han dömer
eller fördömer. När ban från sina hvardags-
bestyr kallas till domarevärf, lär han s:g mer
omedelbart, än på något annat sält, att han så-
som medborgare har åligganden inför samhäl-
let: ati han icke uteslutande må sträfva blott
för sitt enskilda bästa; och han räddas härige-
nom fran att förfalla till en för det hela Jlik-
nöjd egoism. Såsom juryman kommer han att
efter sitt eget bästa förstånd och på sitt eget
samvete afgöra de vigtigaste frågor, och denna
sjelfansvar.ghet stärker hans karakter, förbättrar
och utbildar den. Han lär sig ej sällan att
bedöma sig sjelf, sedan han varit förbunden att
samvetsgrannt bedöma andra. De, hvilka så-
som jurymän afgjort vigtiga brottmål, medtaga
ofta från detta bestyr ett intryck för lifstiden
af hvad de skärskådat under oskuldens hårda
pröfning eller missdådarens förtviflade ansträng-
ning i striden för lifvet, äran, friheten. Åter-
kommen från sitt ansvarsfulla kall, skildrar jury-
mannen för sin husliga krets hvad han sett och
erfarit, och sprider derigenom vigtiga upplys-
ningar .och lärdomar bland de sina. Att folket
sålunda sjelf ombesörjer domarekallet, måste
ovilkorligt utbreda aktning för lag, ordning, fri-
het och Tättrådighet. Medborgarne lära sig då
omedelbart begripa straffets nödvändighet, me-
dan de tillika inse de vådor och förföljelser,
för hvilka oskulden kan utsättas, och inhemta
vigten af de garantier, som samhället erbjuder
för friheten och för tryggheten emot godtycke
och våld. :
Juryn är, — för att sluta dessa utdrag, med
ett yttrande af Tocqueville — att anse som en
ständigt öppen skola, hvari- hvar edsvuren lår
att känna sina rättigheter; hvari han träder i
förbindelse med de mest bildade och upplyste
medlemmar a! samhället; hvari han på prak-
tiskt säct vinner lagtunskap, under det alt la-
gens ord och anda inför bonom utvecklas genom
advokaternas slutledningar, domarens vägvisning
och sjel- va parternas passioner.w
a 2
NATIONAL-EKONOMERNAS KONGRESS I
BRöÖSSEL.
Dlanna hanograsa är Anm I många Afocnnandan