Nå väl, Jack, sade han, efter ett kort up-
pehåll, är ni beredd att utan vidare omstän-
digheter följa mig tillbaka till fängelset?,
Ni kan få veta det, om ni försöker röra
mig,, svarade Sheppard beslutsamt.
Mina janitscharer äro utanföre, sade Wild.
Jag är beväpnad och ni är det inte.x
Det betyder föga. Ni skall ändå inteta mig
lefvande.n
EoSkona honom! skona honom! bad fru Shep-
pard och kastade sig på knä.
Stig opp, moderl! ropade Jack; knäböj inte
för ett sådant vilddjur. Jag skulle inte vilja
af honom mottaga mitt lif. Jag har besegrat
honom hittills och hoppas ännu besegra ho-
nom. Och ehvad som må hända, skall jag
beröfva honom den glädjen att få hänga mig.
Jonathan lyfie sin klubba, men hejdade siz,
ehuru det tydligen syntes att han för den or-
saken måste göra våld på sig sjelf.
Dåre!, ropade han; iror uni, att jag icke
genast skulle gripit er, om jag inte haft något
särskildt skäl till fördragsamhet?
Och det skälet är fruktan, svarade Jack
med föraktlig ton.
Fruktan! upprepade Wild med raseri. Ut-
tala det ordet en gång till, så skall ingenting i
verlden kunna frälsa er.,
Uppreta honom ice, min älskade son,, bad
den förskräckta modern, med en blick, full af
ångest. Konhbända han menar välp
Ehuru galen hon är eljestn, sade Jonathan,
är hon ändå dena klovaste af er begge, det
måste jag tillstå
Skona hozom! ropade fru Sheppard, sam
inbillade sig att hon lyckais beveka tjuftagarens
förhärdade bjerta; skona honom! och jag skall
förlåta er allt; jag skall tacka er, välsigna er!
skona honom! skona honom l!
Med ett vilkor,, svarade Sheppard, ,vill
jag skona honom; men endast på det vilkoret.
Hvad är det för vilkor? frågade ifrigt den
arma modern.
Antlingen han eller ni skall följa med migx,
svarade Jonathan.