- Med dessa ord gick hon sin väg, och Jack
inträdde i cellen.
v Ehuru beredd han var på en ryslig syn, och
ehuru härdade hans nerver voro, bäfvade han
dock ovilkorligt tillbaka för den förfärliga an-
blick som mötte honom. Hopkrupen i ett hörn
af rummet, satt hans olyckliga mor på en halm-
kärfve, såsom en fullkomlig motsats till hvad
hon fordom varit. Hennes ögon gnistrada i
mörkret som ett par eldslågor, — ty dagsljuset
inträngde endast sparsamt genom ett litet gal-
lerfönster, — och då hon fästade d2m på den
inkommande, tycktes de vilja intränga till dju-
pet af bans själ. Ett gammalt skynke var hop-
fästadt öfver hennes axlar, och för öfrigt hade
hon ingenting på sig, mer än en stubb. Hen-
nes armar och fötter voro bara, och nästan
köttlösa, som på ett benrangel. Henn:s ansigte
var af ea ryslig magerhet och hvithet, och bar
vansinnets ohyggliga stämpel, samt stir:ande
blick. Hennes bår var afrakadt, och kring
pannan var lindad en gammal trasa, hvaruti
några halmstrån voro instuckna. Hennes smala
fingrar vors beväpnade med naglar, så långa
som klorna på en roffågel. Vid ett jernbälte,
som hon hade omkring lifvet, satt en kedja,
som fästade henne vid väggen. Ceilen, der hon
var innesluten, var ungefär sex fot lång och
fyra fot bred; väggarna voro fullsmetade med
fant:stiska ritningar, po tiska fragmenter, korta
sentenser, och namn — allt minnesmärken, så
väl af rummets förra innehafvare, som af dess
nuvarande invånarinna.
Vid Jacks inträde satt hon och mumlade för
sig sjelf sådana o-ammanhängande orj3, som
vanligen äro sinnesförvirringens uttryck; men
sedan henne: öga en stund hvilat på hans fi-
gur, upphörde den stirrande blicken, och ett
smål2ende visade sig på hennes ansigte. Detta
smålecn1de var doex af sådin art, att det blef
till och med ännu pinsammare för åskådaren,
än hennes förra stela uppsyn.
Det är en ängel som kommer,, rosade hon,
mel ögon strålande af för!jusning.
Snarare en djefvul,. som bragt er i denna
belägenhet! suckade heanes son.
Ni är en ängel, har jag sagt, forifor den
arma vansinniga; och min Jack skulle ha va-
rit alldeles l:k er, om han hadz2 lefvat. Men