känna den betydelse, som det allmänna vettet och den allmänna moralen inlägga i deras förklaringar. Men när en Regering förklarat, om ej explicite, dock implicite, att en reform icke får, icke skall förfalla, så har hon ock lofvat verkställighet af densamma, och får då icke lemna denna verkställighet vind för våg åt en obestämd framtid eller skjuta den ifrån sig att först, om Gud vill, några decennier härefter gå i fullbordan. ; Sådant vore att åter nedstiga till en lumpen advokatur, lika litet värdig en Regering; ty frågan vore då åtminstone för henne fallen. När en Regering sagt, att en reform icxa kan falla, så har hon ock erkänt det närvarande samhällets behof af reformen, och har i och med detsamma iklädt sig förhindelsen att göra allt hvad i hennes förmåga står, för att äfven låta det ärvarande samhället. så fort ske kan, komma i åtnjutande deraf. Kortligen: det är då hennes pligt att bereda en verkställbar reform, och att utföra den så skyndsamt omständigheterna möjligtvis tillåta. — — — — — Sådan är Regeringens ställning till representationsfrågan. Re-. gering2a är pligtig att snart bereda nationen ett verkstä!!tar: förslag. För hvarje dag bon dermed dröjer, syndar hon icke blott emot det Allmänna, utan oc: mol sig sjelf. Alla hennes grundvalar äro underminerade. Må hon icke längre omgifva sig med illusioner, utan vakna och ändtligen se s3kerna sådane de äro, 0. s. V. Vi hoppas, att sedan den vredlige — men kunde också gerna kalla honom den omätlige — sålunda uttalat sin vilja, är det att förmoda, att Rec-ringen också rättar sig derefter. Men detta rörer blott sättet om. Nu kom-! mer sättet huru, och man vet just afden redlige sjelf, alt deri ligger knuten. Lyckligtvis har den redligeo denna gången varit mera meddelsam än vanligt, och låter oss veta: nat förs!ag, grumdadt på allmänna val). Denna erfarenhet, menar han, har Regeringen redan i sju år baft tillräckligt ridrum att göra. (Märk läsare, det djupsinniga af siffran sju. En sinnrik tanka på de sju magra åren i Egypten har här säkert föresväfvat förfaltaren.) Att grunda represeniationen på allmänna val, är att öfverlemna heja samhället i de blott materiella inmresseras. i det råa penningväldets våld, och en sidan förnedring underkastar sig aldrig Svenska na:ionen,, menar han. Dess stora minnen, dess lysande historia hafva uppfostrat folket till alltför mycken stolthet och sinneshöghe, för att sådant kunde blifva möjligt. En representation af krämare, schackrare, bränpvinsbrnnsre och dylikt, skall folket aldrig med öppna ögon underkasta sig, och dess ögon öpppnas alltmer för hvarje dag.n Men hvad skall man då få i stället? Jo, se !här, säger den redlige: Endest på klassvalsprincipen kan ett verkställbart förslag uppföras; — ett förslag, som förenar alla intressen och alla opinioner, och som derföre äfven snart låter sig verkställas. Hvarföre dröjer då Bozeringen att låta utarbeta ett sådant förslag? Betinkte hon sin ställning, så skulle hon sannerli finna, att en reform, som skapar en aktad och ansedd representation, är för henne sjelf ett ändå mera trängande och angeläget behof än någonsin folket. — — — — — Hade något bemödande ts, att på riktiga klassvalsprinciper utarbeta ett förslag, få kände åtminstone påståendet hafva ett visst sken för sig; men något sådant försök har åtminstone tills dato icke egt rum. De reaktionära kter, grundade på Medeltidens ståndsideer, och med förbiseende af betydelsen utaf 4:sta Riksdagsordningen, hvilka uti sista Riksmötets Tonstitutions-Utskott framkläcktes, hafva med klassvalsprinti ingenting gemensamt; och de fingo äfven en så bråd död, att vi till och med tro, det opinionen ej ens hann att om dem taga notice. Föga mera gemensamt med rigtiga klassvalsprinciper hade också det Ifamilton-Åkermanska projektet vid sista Riksdagen. ati hvilket äfven medeltidens Ståndsideer spökade; och huru litet grefve Hamilton ännu fattat sanna batydelsen af klassvalen, det visar tyvärr hans bekanta reservation nu sist emot Repres.-Comiteens a Betänkande, i hvilken, på äkta medeltidsvis, de anställas såsom en motsats mot medborgerliga val. Fältet är således oförsökt och fritt, och något prejudikat emot klassval finnes alldeles icke, som bör kunna hålla Regeringen ifrån att efter denna princip låta utarbeta ett förnuftigt förslag. Vi fråga nu en hvar, om icke den ofantlige, språkar bra trefligt. Hvilken intressant naivetet, hvilket filosofiskt lugn och slutligen hvilken rrredlighet uttalar sig icke i dessa stycken, hvilka framstå alldeles sjelfständiga och oförhindrade 23f alla föregående resonneranger och begrepp, vare sig om klessval eller materiella intressen. Den enda lilla betänkligheten vid den redliges, projekt angår bekymret hvem som skall träda in i stället för alla krämare och bränvinsbrännare, hvilka den redlige, uteslutit, och hvilka dock sammanräknade utgöra åtminstone hälften af dem, som nu välja till representantval, Månne det ej kunde afhjelpas på det visct, att den redlige först kastade hela bränvinsbrännarnes klass i bränvinspannan, sedan kramade ibjel krämarnes klass, lade dit den sålsnda uppkomna lösningen, rörde om och lät stå öfver natten. Om vi ej bedraga Oss, så skulle man innan kort få sei detta ämne ) Denna anmärkning är visserligen stor, ja ofantlig; men skulle varit det ännu mer, om orden: grundadt på allmänna val utelemnats, så att t helt enkelt, att lika litet något an7. af hvad slag som heldst, vore verkställbart. I sjelfva verket innefattas väl denna gigantiska och beundransvärda åsigt ändå i hvad aden r e framställer i slutet; men det komEV a A AK 4:9 Att representations-kommit!tens förslag! icke är verkställbart, men lika litet något anad MM -— — -— AA a Aa Ar — HA RA