känna den betydelse, som det allmänna vettet och
den allmänna moralen inlägga i deras förklaringar.
Men när en Regering förklarat, om ej explicite,
dock implicite, att en reform icke får, icke skall
förfalla, så har hon ock lofvat verkställighet af
densamma, och får då icke lemna denna verkstäl-
lighet vind för våg åt en obestämd framtid eller
skjuta den ifrån sig att först, om Gud vill, några
decennier härefter gå i fullbordan. ; Sådant vore att
åter nedstiga till en lumpen advokatur, lika litet
värdig en Regering; ty frågan vore då åtminstone
för henne fallen. När en Regering sagt, att en re-
form icxa kan falla, så har hon ock erkänt det
närvarande samhällets behof af reformen, och
har i och med detsamma iklädt sig förhindelsen att
göra allt hvad i hennes förmåga står, för att äfven
låta det ärvarande samhället. så fort ske kan,
komma i åtnjutande deraf. Kortligen: det är
då hennes pligt att bereda en verkställbar re-
form, och att utföra den så skyndsamt omständig-
heterna möjligtvis tillåta. — — — — — Sådan är
Regeringens ställning till representationsfrågan. Re-.
gering2a är pligtig att snart bereda nationen ett
verkstä!!tar: förslag. För hvarje dag bon dermed
dröjer, syndar hon icke blott emot det Allmänna,
utan oc: mol sig sjelf. Alla hennes grundvalar
äro underminerade. Må hon icke längre omgifva
sig med illusioner, utan vakna och ändtligen se s3-
kerna sådane de äro, 0. s. V.
Vi hoppas, att sedan den vredlige — men
kunde också gerna kalla honom den omätlige
— sålunda uttalat sin vilja, är det att förmoda,
att Rec-ringen också rättar sig derefter.
Men detta rörer blott sättet om. Nu kom-!
mer sättet huru, och man vet just afden red-
lige sjelf, alt deri ligger knuten.
Lyckligtvis har den redligeo denna gången
varit mera meddelsam än vanligt, och låter oss
veta:
nat förs!ag, grumdadt på allmänna val). Denna
erfarenhet, menar han, har Regeringen redan i
sju år baft tillräckligt ridrum att göra. (Märk
läsare, det djupsinniga af siffran sju. En sinn-
rik tanka på de sju magra åren i Egypten har
här säkert föresväfvat förfaltaren.) Att grunda
represeniationen på allmänna val, är att öfver-
lemna heja samhället i de blott materiella in-
mresseras. i det råa penningväldets våld, och
en sidan förnedring underkastar sig aldrig
Svenska na:ionen,, menar han. Dess stora
minnen, dess lysande historia hafva uppfostrat
folket till alltför mycken stolthet och sinnes-
höghe, för att sådant kunde blifva möjligt.
En representation af krämare, schackrare, brän-
pvinsbrnnsre och dylikt, skall folket aldrig med
öppna ögon underkasta sig, och dess ögon öpp-
pnas alltmer för hvarje dag.n
Men hvad skall man då få i stället? Jo, se
!här, säger den redlige:
Endest på klassvalsprincipen kan ett verkställ-
bart förslag uppföras; — ett förslag, som förenar
alla intressen och alla opinioner, och som der-
före äfven snart låter sig verkställas. Hvarföre drö-
jer då Bozeringen att låta utarbeta ett sådant för-
slag? Betinkte hon sin ställning, så skulle hon
sannerli finna, att en reform, som skapar en ak-
tad och ansedd representation, är för henne sjelf
ett ändå mera trängande och angeläget behof än
någonsin folket. — — — — — Hade något be-
mödande ts, att på riktiga klassvalsprinciper ut-
arbeta ett förslag, få kände åtminstone påståendet
hafva ett visst sken för sig; men något sådant för-
sök har åtminstone tills dato icke egt rum. De re-
aktionära kter, grundade på Medeltidens stånds-
ideer, och med förbiseende af betydelsen utaf 4:sta
Riksdagsordningen, hvilka uti sista Riksmötets
Tonstitutions-Utskott framkläcktes, hafva med klass-
valsprinti ingenting gemensamt; och de fingo
äfven en så bråd död, att vi till och med tro, det
opinionen ej ens hann att om dem taga notice. Föga
mera gemensamt med rigtiga klassvalsprinciper hade
också det Ifamilton-Åkermanska projektet vid sista
Riksdagen. ati hvilket äfven medeltidens Ståndsideer
spökade; och huru litet grefve Hamilton ännu fattat
sanna batydelsen af klassvalen, det visar tyvärr hans
bekanta reservation nu sist emot Repres.-Comiteens
a
Betänkande, i hvilken, på äkta medeltidsvis, de an-
ställas såsom en motsats mot medborgerliga val.
Fältet är således oförsökt och fritt, och något pre-
judikat emot klassval finnes alldeles icke, som bör
kunna hålla Regeringen ifrån att efter denna prin-
cip låta utarbeta ett förnuftigt förslag.
Vi fråga nu en hvar, om icke den ofantlige,
språkar bra trefligt. Hvilken intressant naive-
tet, hvilket filosofiskt lugn och slutligen hvilken
rrredlighet uttalar sig icke i dessa stycken,
hvilka framstå alldeles sjelfständiga och oför-
hindrade 23f alla föregående resonneranger och
begrepp, vare sig om klessval eller materiella
intressen. Den enda lilla betänkligheten vid
den redliges, projekt angår bekymret hvem
som skall träda in i stället för alla krämare
och bränvinsbrännare, hvilka den redlige, ute-
slutit, och hvilka dock sammanräknade utgöra
åtminstone hälften af dem, som nu välja till re-
presentantval, Månne det ej kunde afhjelpas på
det visct, att den redlige först kastade hela
bränvinsbrännarnes klass i bränvinspannan,
sedan kramade ibjel krämarnes klass, lade dit
den sålsnda uppkomna lösningen, rörde om
och lät stå öfver natten. Om vi ej bedraga
Oss, så skulle man innan kort få sei detta ämne
) Denna anmärkning är visserligen stor, ja ofant-
lig; men skulle varit det ännu mer, om orden:
grundadt på allmänna val utelemnats, så att
t helt enkelt, att lika litet något an-
7. af hvad slag som heldst, vore verk-
ställbart. I sjelfva verket innefattas väl denna
gigantiska och beundransvärda åsigt ändå i hvad
aden r e framställer i slutet; men det kom-
EV a A AK
4:9 Att representations-kommit!tens förslag!
icke är verkställbart, men lika litet något an-
ad MM -— — - -- —
AA a Aa Ar
— HA RA